Men in Black (1997)
"Elvis is not dead, he just went home"
Ett bra flyt, skön humor, snygga effekter och hur många roliga eller läckra detaljer som helst. Det blir väl inte odödliga mästerverk av sånt allena, men det kan bli den där sortens filmer man gillar och gärna ser om ibland.
"Men in Black" är nog Barry Sonnenfelds mest lyckade film, där hans bästa sidor syns tydligt medan hans svagheter är mindre märkbara. Dess styrka ligger mycket i hur den tar en gammal skön konspirationsteori och bygger en komplex och faktiskt ganska mysig världsbild runt den. Ursprunget är en tecknad serie av Lowell Cunningham. Eftersom jag inte läst serien kan jag inte uttala mig om ifall alla bra idéer är tagna direkt därifrån, men med tanke på att manusförfattaren Ed Solomon också skrivit manus till filmer som "Charlies änglar" och "Super Mario Bros." är det inte osannolikt. Här funkar det mesta iallafall, oavsett vems förtjänst det är.
Det finns rymdvarelser på vår jord. En del är tillfälliga gäster, en del politiska flyktingar och några få är riktiga avskum. Besökarna från rymden ser i allmänhet ut som oss människor, men under förklädnaden döljer sig de märkligaste varelser. Avdelning 6 har som uppgift att samarbeta med och hålla koll på dessa hemliga gäster. Allt kring denna ytterst hemliga organisation är superstajlat, snyggt och coolt, men under omständigheterna nästan trovärdigt. Visst har även FBI sina poser och sin image.
Allt det här berättas snabbt och elegant, och med en skön ton. I fel händer hade det här kunnat bli riktigt plågsamt, och filmen hade ivrigt skrikit "titta vad påhittig jag är!" rakt i ansiktet på oss. "Men in Black" presenterar sina fantastiska teser med ett avspänt småleende, vilket gör all skillnad i världen.
Will Smith är den duktige polisen som har svårt för auktoriteter, som värvas till Avdelning 6 av Tommy Lee Jones, strax innan mycket speciella omständigheter kommer göra arbetet både svårt och extra viktigt.
Tommy Lee Jones är ungefär som vanligt, vilket fungerar suveränt här. Han leverar sina repliker snabbt, auktoritärt, nästan monotont och till synes helt utan känslor. Av någon anledning blir det ofta väldigt roligt. Will Smith kanske inte är någon method actor av den Stanislavskijska skolan, men han har en naturlig och ganska klockren talang för att leverera repliker, och kan även vara tyst på ett roligt sätt när det passar bättre. Så här kan det låta när de pratar med varandra:
"Aren't you worried about no long-time damage?" undrar Smith oroat när Jones raderat Linda Fiorentinos korttidsminne för andra gången på en minut, med hjälp av en liten blixtrande manick.
"A little," svarar Jones rappt och tonlöst och skyndar vidare.
Vincent D'Onofrio, mest känd som stackars Gomer Pyle i "Full Metal Jacket", har en stor roll där han spelar ut totalt som insektsliknande rymdvarelse, hastfärdigt iklädd en människas "hölje".
Effekter dräller det av, och de är inte bara dyra utan faktiskt oftast fantasifulla och roande. Den lilla, lilla rymdvarelsen som sitter, som i en cockpit, inuti en människas huvud, hör till det snyggaste jag sett i animatronics-väg, och slutscenen bekräftar de mest besynnerliga tankar man ibland kan ha om universum på ett väldigt kul sätt.
"Men in Black" är ingen "Matrix", utan betydligt mer lättsam och med en rejäl glimt i ögat, men på sätt och vis är den en föregångare. Inget är som vi tror, men det finns folk som vet hur det ligger till. Folk i coola kläder, med cool teknologi, som försöker göra det bästa av situationen. Skönt att veta. Fyra lättviktiga russin.
© Anders Lindahl
2001-05-22
Originaltitel: Men in Black
USA, 1997
Regi: Barry Sonnenfeld
Med: Will Smith, Tommy Lee Jones, Linda Fiorentino, Vincent D'Onofrio, Rip Torn
Genre: Action, Komedi, Sci-fi
Relaterat: Men in Black 2 (2002) Men in Black 3 (2012)
Relaterade artiklar
När serietidningen får liv!
