The Ring (2002)

Sagan om Ring tar steget till USA

Japanska "Ringu" var en riktig jäkla skräll och Hollywood gillar skrällar så det tog ett par år och nu sitter vi här med en amerikansk remake. Problemet med remakes är att det då redan finns en film som är likadan på ett annat språk eller som är 20 år äldre. Det som skulle bli sagt har redan blivit sagt så varför då säga det igen? Jag anstränger mig å det yttersta men har svårt att komma på något fall där en remake har varit berättigad. Inte heller The Ring har egentligen något existensberättigande men det är ju fortfarande en hyfsad film så vad katten är det man som recensent kan bedöma? Hur väl den kopierar originalet eller hur bra den är i jämförelse med andra filmer ur samma genre? Den japanska filmen hade ju förvisso också en förlaga om än en litterär sådan. Nåväl, jag struntar i recensentproblematiken för ögonblicket och övergår till filmen vilket ju ändå borde vara det intressanta.

För er som är bekanta med "Ringu" kommer storyn inte som någon överraskning. Det cirkulerar rykten om ett videoband, vars beskådare får ett telefonsamtal som förtäljer att de ska dö inom en vecka. Genom att se filmen så drabbas man av en förbannelse som dessutom gör att man ser photoshoppad ut när det tas ett fotografi på en. Journalisten Rachel Keller (förtjänstfullt spelad av stjärnskottet Naomi Watts från Mulholland Drive) börjar nysta i fallet när en släkting och hennes bekanta alla dör på samma klockslag, samma dag. Givetvis hittar hon filmen och tittar på den och får det otrevliga telefonsamtalet vilket får henne att lägga manken till för att hitta lösningen på gåtan bakom videokassetten.

Problemet med amerikanska Ring är att regissören Gore Verbinski försöker fylla i de luckor som japanska "Ring" lämnade i manuset. Luckor som dock inte behöver fyllas i. Ett exempel: I den japanska filmen står Rachels motsvarighet och språkar med exmaken i exmakens lägenhet. Plötsligt kommer exmakens assistent in – stämningen blir lite pressad – och vi anar att det kanske är något på gång mellan assistenten och exmaken och så är det bra med det. I den amerikanska versionen kommer assistenten in – kysser exmaken – varpå Rachel blir jäkligt sur och lämnar lägenheten och ger exmaken en avhyvling.

Detta är bara ett exempel som får fungera som en symbol för det som gör amerikanska Ring sämre än originalet. Den är övertydlig, visar för mycket, och ändrar ramhistorien genom att försöka ta bort mycket av övernaturligheten. Dessutom saknar jag det ödesmättade allvar som genomsyrade originalet och därmed inte sagt att den amerikanska försöker vara rolig på något sätt men huvudkaraktärerna, främst då Rachels exmake, tar inte premissen riktigt på allvar, vilket givetvis är mer realistiskt men också typiskt amerikanskt skräckfilmsbeteende. Karaktärerna i originalet tvivlade inte ett ögonblick på att de verkligen skulle dö inom en vecka. Detta gjorde också man som åskådare inte fick någon distans till händelserna vilket gjorde det hela än mer läskigt.

Själva filmen på videobandet som uttgör källan till förbannelsen känns helt fel och verkar närmast designat av valfri musikvideoproducent istället för att vara skönt VHS-skitig och otäck som i originalet. En viss liten tjej med långt svart hår som var en viktig karaktär i den japanska filmen är här ersatt med en söt liten tjej som vi får se, och höra, alldeles för mycket av – ett grundmisstag inom skräckfilm. Visa inte skräcken! Håll publiken på halster! En viss scen i originalet som på min lista kvalificerar sig till de mest otäcka scenerna i filmhistorien blir här bara ett sömnpiller genom regissörens slarv med ovanstående detaljer och tafatta försök att skapa ytterligare hets i scenen.

Vad har då "The Ring" för nya tricks att visa? Verbinski har i postproduktionen valt att lägga ett fett turkost filter på hela filmen. Snyggt är det och vissa miljöer som exempelvis stugbyn där Rachel hittar videokassetten ser härligt grymma ut. Fotot överhuvudtaget håller hög klass och miljöerna känns inte alls särskilt amerikanska. Känslan från fotot drar faktiskt tankarna till en helt annorlunda film nämligen Tim Burtons "Sleepy Hollow" där de ruggigt murriga och kalla miljöerna drog ett stort lass.

En scen som sticker ut är också en scen med en häst på en färja som är både ruggig och suggestiv och funkar riktigt bra. Filmen lägger också betydligt större vikt på Rachels son – på både gott och ont.

"The Ring" är en helt okej skräckfilm och har du inga tankar på att se originalet så kan du nog få en hel del rysningar ändå - premissen håller fortfarande. Har du tänkt att se originalet kan jag dock bara säga: Se den först!

© Johan Hultgren
2003-05-01

Originaltitel: The Ring
USA, 2002
Regi: Gore Verbinski
Med: Naomi Watts, Martin Henderson, David Dorfman

Genre: Skräck
Svensk biopremiär: 2003-02-21

Relaterat: Ring (1998) Ring 2 (1999)

Sök