The Fantastic Four: First Steps (2025)

At least it’s got liksom heart

De verkar först en aning… dystra. Halvt nedslagna och liksom lågenergiska. Om man nu ska knycka uttryck från mindre beundransvärda profiler i världen i dag. Ska de vara så här? Mytologin i stort kring den Fantastiska fyran har jag ärligt talat ganska vaga begrepp om. Men hur många filmer har det gjorts? För ett tjugotal år sedan kom en halvhyfsad men inte överdrivet minnesvärd variant. Och kanske något tiotal år senare en version som jag vill minnas att folk hade förväntningar på, men kapitalt misslyckades motsvara dessa. Själv kan jag inte svara för dess kvalitet i sig.

Med den här nya versionen borde det om inte annat finnas potential. Pedro Pascal och Vanessa Kirby i skön förening, till att börja med. Inledningsvis har de konkret insett att livets mirakel kan drabba även muterade varelser som de själva. Damen är gravid. Vilket i Kirbys fall i filmsammanhang inte behöver vara en välsignelse, för dem som minns ”Pieces of a Woman” häromåret. Här blir havandeskapet en nyckelingrediens som innebär mestadels positiva aspekter, men även leder till ett moraliskt dilemma. För det kommer att handla om offer och vad som krävs för att rädda världen. Vad är då viktigast, familjen eller hela planeten? Ett omöjligt val kan tyckas.

Specialeffekterna är storslagna, men starkt digitaliserade – som väntat. Allting är stort när det väl ska vara det. Huvudfienden är en jätte, en verklig jätte, en som äter planeter och artigt nog annonserar sina kulinariska intentioner i förväg med hjälp av sin kompanjon, den på något sätt rekryterade Silversurfaren, som i det här fallet är en kvinna. Eller en ’sexig alien’ som en av grabbarna i Fantastiska fyran uttrycker det. Och inte helt utan anledning. Men vem är hon egentligen, vad är hennes syfte och varför gör hon det hon gör? Vilket inom filmens ram börjar med en plötslig visit på jorden. Hon förklarar att vår hemvist i universum står näst i tur att förtäras av den nämnda giganten som redan konsumerat ett flertal andra himlakroppar för att mätta en till synes oändlig hunger. Är det inte lite synd om honom? Den frågan ägnar filmen inte överdrivet stor uppmärksamhet. Men däremot finns försök att fördjupa Silversurfaren och hennes historia efterhand.

Jag kanske borde markera det här igen: det känns ändå som om den här filmen utvecklar ett hjärta, här alstras en emotionell resonans som tjänar helheten. Den här kvartetten förväntas tydligen alltid rädda världen, i ett universum där vi åtminstone inte ser till några andra superhjältar med jämförbara kvaliteter. Om de verkar lite bekymrade och allmänmänskliga i sina vardagliga relationer kanske det trots allt finns anledningar till det. De ska vara relaterbara. Bakgrundshistorien med hur de fick sina extraordinära förmågor betas av under en startsträcka, till stora delar ett montage med en bakgrund som de flesta i publiken kanske redan känner till, men ändå hamras in samtidigt som världsbilden etableras. Ett samhälle som doftar 1960-tal, men troligen tilldrar sig i en mer obestämd tidsålder där det helt enkelt är de estetiska valen och tekniska lösningarna som gäller. Delvis. Ingenting är helt konsekvent; det här är en egen värld i en egen variant av kosmos. Grubbla inte för mycket.

Grubblar gör de som sagt ändå. Särskilt Pedro Pascal som ledaren för ensemblen. Han ska alltså bli far och mitt i allt lösa ännu en global kris med sina matematiska uträkningar och hoppas forska fram de fyndiga formler som miljarder medmänniskor kräver. Ingen press alls. Förmodligen är det en del av konceptet att han per automatik lägger för mycket av ansvaret på sig själv och glömmer bort att Fyran trots allt är ett lag. I princip en liten familj som delar varandras bördor och kompletterar varandras kvaliteter. Var exakt gränserna går för vad de kan göra och inte, har jag själv begränsade begrepp om, inser jag nu vid återseendet. Har reglerna alltid gällt på samma sätt i alla upplagor av den här serien eller har någonting förändrats?

Det som inte slår an så det gnistrar är försöken till humor. De flesta oneliners, lätta gliringar och vitsar som kryddar anrättningen känns halvfärdiga och i brist på rejäl slagkraft. Är det också meningen? Att alla ska vara småtöntiga och driva med varandra utan att verkligen ha känslan för hur verbala doningar bör levereras? De mer allvarsamma och laddade utbytena mellan Pascal och Kirby med sina respektive naturliga karismor som vapen ger mest utdelning i dialogavseende.

© Johan Lindahl
2025-08-23

Originaltitel: The Fantastic Four: First Steps
USA/Storbritannien/Kanada/Nya Zeeland, 2025
Regi: Matt Shakman
Med: Pedro Pascal, Vanessa Kirby, Ebon Moss-Bachrach, Joseph Quinn, Ralph Ineson, Julia Garner, Natasha Lyonne, Paul Walter Hauser, Sarah Niles, Mark Gatiss

Genre: Action, Äventyr, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2025-07-23
Teman: Marvel Cinematic Universe

Relaterat: Fantastic Four (2005) Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer (2007)

Ingår i följande teman

Sök