Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer (2007)
Världens undergång: pixieboksversionen
I film två om de fantastiska fyra (som inte var så fantastiska att döma av min recension på ettan) anländer en surfare av silver. Vem är då denne "silver-surfare"? Ja, tydligen hade han en egen tidning och allt förr i tiden och en del intressanta attribut, surfingbrädan åsido, men jag kan redan avslöja att han inte hinner bli så fascinerande när han hälsar på i 4-franchisen.
Ur en sammanfallande planet far en komet (det där rimmar, så strunt samma ifall det snarare är en meteor). Meteoren - som nog egentligen är varken eller - far mot planeten jorden och därhelst den drar fram skapas bildskön kyla (som snö över pyramiderna vid Gize) och strömavbrott.
Samtidigt:
Reed (den tråkiga) och Sue (den snygga, fast inte så snygga som Alba borde vara) ska gifta sig. Ben (den fula) trivs numera rätt bra - särskilt som han har en rätt så snygg tjej som inte verkar bry sig om att han är monstruös och gjord av sten. Johnny (den "roliga" superhjälten) letar sponsorkontrakt, alltid sugen på att tjäna en hacka på sin superhjälteroll. Det här är ju alltså hjältar utan täckmantel, världsräddare utan masker och pseudonymer - något som är lite intressant i sig men kanske inte intressant nog för en hel film. Därav silversurfaren, med rösthjälp av Laurence Fishburne och förmågor som Reed med sina kvasivetenskapliga tirader får att verka bra mycket mindre coola än vad de är. Och med en egen bakgrundshistoria som jag är synnerligen dåligt insatt i.
I superhjältefilmer florerar alltid problemen, så också här. Sue drabbas av tvivel gällande sitt superhjältevärv och Johnnys molekyler påverkas av en silversurfarjakt så att superkraftutbyte uppstår. Men det värsta är vad Reeds research avslöjar, nämligen att där surfaren surfar, där går planeter under.
Förra filmens superskurk Von Doom lever, för övrigt (vilket vänner av "Nip / Tuck" säkert gläds åt) men surfaren imponeras föga av hans inviter så Victor får istället sälla sig till de goda. Men kan man lita på honom? Och vem är egentligen fienden? En sak är säker - man ska aldrig slå sig i lag med militären i alla fall...
Det här är - trots vissa genevekonventionsreferenser - klassisk superhjältematiné av det mest oprovocerande slaget, där man hittar på låtsasländer som "Latveria" och förstör kända landmärken bara-för-att liksom, och egentligen är det inget fel i det. Felet är att filmerna är så slappt gjorda. Som om om ingen orkade anstränga sig ett dugg. Skämtet i en given situation känns oftast som det allra första skämt de iddes hitta på i just den scenen. Skådespelandet är ofta på rena repetitionsnivån. Effekterna är ibland tjänliga, ibland undermåliga, aldrig inspirerade. Finalen ska vi bara inte tala om... jo, lite förresten. Borde det inte ligga någon slags spänning i luften om jorden är på väg att gå under? Det vore väl inte för mycket begärt...
Ibland är ändå Johnny rolig och Stan Lees lilla cameo är faktiskt rätt fyndig. Och silversurfaren ser lite cool, om än väldigt 3D-ig, ut. Slutligen tål det att upprepas att filmerna riktar sig till ungdomar modell yngre snarare än unga vuxna modell äldre. Två russin blir det alltså även till uppföljaren - helt enkelt för att filmerna inte är tänkta att vara särskilt bra. Det är de inte heller, och har därmed per definition inte misslyckats.
© Anders Lindahl
2007-08-21
Originaltitel: Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer
USA, 2007
Regi: Tim Story
Med: Ioan Gruffudd, Michael Chiklis, Chris Evans, Jessica Alba m.fl.
Genre: Action, Sci-fi, Thriller, Äventyr
Svensk biopremiär: 2007-08-17
Teman: Superhjältar
Relaterat: Fantastic Four (2005)
Ingår i följande teman
