Dune: Part Two (2024)

Keep the faith, Paul

Krydda är makt.

År 10191 exakt börjar det. Eller fortsätter, efter den första filmen häromåret. En överraskningsattack från huset Harkonnen har i princip utplånat rivaliserande klanen Atreides. Den övergripande sammanhållande kejserliga makten i detta universum har, om inte direkt sanktionerat, synbart accepterat den nya hierarki och maktbalans som blivit följden. Fler detaljer kring vad som har hänt bakom kulisserna i det avseendet framkommer under filmens gång.

Ute i en påtagligt ogästvänlig öken har unge överlevaren Paul Atreides (Timothée Chalamet) och modern Jessica (Rebecca Ferguson) inlemmats i, eller åtminstone tagits om hand av, den fritänkande folkstammen Fremen som inte direkt söker konflikt med andra men är under hot även de från utomstående krafter. Och ja, de supergigantiska sandormarna kvarstår som ett riskmoment för alla som rör sig i landskapet. Befolkningen som lever gömda i grottor är oense i frågan om det verkligen är tillrådligt att släppa nykomlingar som Paul och Jessica inpå livet. De kan vara spioner, eller åtminstone högst opålitliga utbölingar enligt många. Bedömningar som kanske inte är helt orimliga med tanke på folkets utsatthet. Å andra sidan, somliga ser honom som en möjlig räddare, en rent messiansk figur.

Det ska väl sägas nu om inte förr: se första filmen först. Även om du inte har glasklara minnen av hur den slutade eller hur alla relationer egentligen hänger ihop, är det ingen enkel ingång här utan att ha tagit del av det som hänt tidigare. Det är snårigt nog ändå. Men, det handlar mycket om tro. Och vad den kan betyda. Behöver den vara sann för att betyda något? Eller är själva tron förutsättningen för att kunna uppnå till synes omöjliga mål? Som i det här fallet att befria sig från en invaderande makt. För att bevisa sig värdiga behöver både Paul och hans ömma moder (som i egen rätt tillhör ett långlivat kvinnligt mystikersällskap) just visa sina färdigheter och spela sina respektive roller som krigare respektive profetissa. Samtidigt uppstår en spirande romantisk spänning mellan Paul och den unga fremenkvinnan och frihetskämpen Chani (Zendaya).

Visst har regissör Villeneuve någon gång uttryckt önskan att kunna skapa en film helt utan dialog, där allting förmedlas genom de visuella intrycken? Just det visuella är framför allt vad det här senaste kapitlet i hans alltmer science fiction-orienterade karriärbana kretsar kring. Än en gång tvingas jag beklaga att jag inte sett det här på stor duk, vilket allra helst skulle varit största möjliga duk.

Segmenten med inblickar i riket som tillhör klanen Harkonnen inbjuder givetvis till associationer åt fascism och totalitära civilisationer, med en grym härskare (Stellan Skarsgård) uppuffad med rejäla lager kosmetika och extra allt i form av kroppsutfyllnad. Sedan har vi det långlivade och med andra medel inflytelserika systerskapet Bene Gesserit som odlar sin egen agenda. Det är inte helt klarlagt att sällskapet egentligen har något intresse av explicit gott eller ont, snarare av att imperiet ska fortleva och hur de kan fortsätta utöva sitt eget inflytande.

Ju mer vi närmar oss slutet av den här historien (som enligt min ringa research egentligen inte är ett slut utan ytterligare ett kapitel i ett längre episkt narrativ) så utvecklas komplexiteten. Visioner som vissa av rollfigurerna upplever, är de verkliga? Kan man lita på dem? Frågan om frälsargestalter är nödvändiga. Symboliken är tung. Är tron ett verktyg eller något verkligt, manipulation eller dolda sanningar som ska upp till ytan för att leda mot en bättre värld? Begrepp som fundamentalism förekommer. Är fanatism kontra skepticism förlageförfattaren Frank Herberts viktigaste röda tråd? Med jämna mellanrum kan jag inte låta bli att associera till serien ”Foundation” som likaledes är komplicerad, episk i sitt anslag och skildrar ett universum, ett imperium utspritt över nästan omätbara avstånd och genomsyrat av konflikter mellan kolliderande livsåskådningar och framtidsvisioner.

Storslagen sammandrabbning och stundtals komplett kaos i det klimaktiska slutskedet understryker återigen att det här är en film jag egentligen borde ha sett på bio. Blod och eld. Revanschlystnad och rättskipning. Explosioner och envig. Viktoria och vemod. Frågan om vad segrar egentligen innebär och vad härskarkonsten kräver. Hjärna eller hjärta. Många undertexter kan läsas in i en uppföljare som alltså mer än försiktigt antyder att den kanske inte är slutet på den här sagan.

© Johan Lindahl
2024-11-24

---

DVD / Blu-ray

Extramaterial med flera kortare filmer bakom de berömda kulisserna. Bland annat om det speciella språk som skapats för filmen, liksom hur Fremens värld skapades. Inspelningsplatserna har varit flera, bland annat Jordanien och Ungern. Vad gäller specialeffekter förklarar regissören att han gärna vill skapa så mycket som möjligt framför kameran. Här demonstreras de speciella helikoptrar som Harkonnens flygvapen använder och de stora sandormarna som rebellerna lär sig att rida på genom öknen. Inte att förglömma; kostymer, klädval och alla möjliga dräkter som folk bär i filmen. Hur valdes de ut? Musiken är inte helt oviktig i sammanhanget. Självaste legendaren Hans Zimmer är här inblandad för kanske 750:e gången i filmsammanhang och beskriver delar av sin egen arbetsprocess.

---

Originaltitel: Dune: Part Two
USA/Kanada/Ungern/Förenade Arabemiraten/Italien/Jordanien/Nya Zeeland/Gambia, 2024
Regi: Denis Villeneuve
Med: Timothée Chalamet, Zendaya, Rebecca Ferguson, Javier Bardem, Austin Butler, Florence Pugh, Josh Brolin, Christopher Walken, Dave Bautista, Léa Seydoux, Stellan Skarsgård, Charlotte Rampling, Souheila Yacoub, Roger Yuan

Genre: Action, Äventyr, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2024-02-28
Hemmabio: 2024-05-21

Relaterat: Dune (1984) Dune (2021)

Sök