Stranger Things - säsong 2 (2017)
Mer av samma. På ett bra sätt.
Jag var nästan i takt med resten av världen med att se och hylla säsong ett, men sedan släppte jag av någon anledning det som blivit Netflix kanske viktigaste flaggskepp. Med allt musikrelaterat buzz om den har det dock blivit svårt att ignorera den och nu nu åkte hela familjen med på resan. Och ganska direkt blev det den där självklara serien som alla vill titta vidare på. Det är inte dåligt det.
Stackars Will får inte leva ett lugnt och stilla liv efter första säsongens skräckupplevelser. Ett ’rökmonster’ har dröjt sig kvar och besitter honom tids nog. El bor i hemlighet hos Hopper, som får en ny chans att vara pappa men under ganska svåra omständigheter. Inte ens Mike vet var hon är. Dustin och Lucas faller för en kaxig nyinflyttad tjej med en mobbare till styvbror.
Ett av de bästa valen i ”Stranger Things” är att göra den fordom dryge skolkungen Steve till en sympatisk kille som faktiskt försöker göra bra saker även när han inte får som han vill. På anläggningen har Paul Reiser tagit över. Är han vettigare än sin föregångare? Går det att bortse från hans inledningsvis sympatiska roll i ”Aliens”? Apropå bra casting, Sean Astin är Joyces nya kärlek. Töntig men genomsnäll och, när det gäller, både smart och modig.
En privatdetektiv, eller vad han nu är, vid namn Murray anlitas av föräldrarna till förra säsongens mer bortglömda offer för demogorgonen, och kommer få en allt större roll i serien. Bland annat talar han ryska och har en fallenhet för att se vilka som borde hoppa i säng med varandra.
Det börjar med förstörda pumpor och slutar med storslagen actionskräck. Men människorna och relationerna fortsätter vara en viktig och fin del. Els resa till stan där El träffar möjliga nya vänner kunde de ha skippat helt. Den passar inte in alls. Men annars hittar de rätt ganska konstant och fortsätter återskapa mycket av det som gjorde 80-talet så underhållande. Den där avväpnande tydligheten, till exempel. Alla ska med, alla ska förstå, och det är inte menat som förtäckt kritik.
Finalen kunde nästan ha dugit som slutpunkt, med en riktigt fin balscen, men så blev det ju inte. Och det var väl bra det, även om säsong tre inte riktigt höll samma fina klass.
© Anders Lindahl2022-09-06