Startup: Säsong 3 (2018)
”ArakNet is a gang!”
Det verkar så bra i början. Ronald glider genom kontoret som en boss och familjen har uppgraderat till ett nytt liv i ett fint område. Nick är också boss, och dessutom tillsammans med Mara - huvudägaren Wes dotter. De värsta hoten från förra säsongen är avvärjda. Izzy är dock i Havanna, visar det sig. Hon har bränt sina broar och vill inte vara mjukvarusnille längre. Men kan inte låta bli att försöka när ett lovvärt projekt dyker upp, vilket kommer få drastiska konsekvenser. Och agent Rask (Freeman) är inte med alls längre.
ArakNet får allt fler användare men kanske inte snabbt nog. Vart går de härifrån? Hur forsätter de vara relevanta? Riskkapitalisterna vill inte leka med Wes (Perlman) om han inte kan skramla ihop 100 miljoner användare. Min vana trogen jämför jag med ”Silicon Valley”. Å ena sidan följer vi ett företag som vi (väl) vill ska lyckas, med medlemmar man lärt sig att bry sig om. Å andra sidan handlar det om Internet. Vad det har blivit och hur man tycker att det borde vara. Vad som kanske kunde ta dess plats. En marknadsundersökning sammanfattar lika träffsäkert som förenklat hur lite skillnad de ständiga avslöjandena om big tech gör för en typisk användare. Hur tävlar man mot bjässarna om folk inte bryr sig om hur de missbrukar nätet?
Å andra sidan är ArakNet knappast något skinande helgonalternativ. Redan första scenen låter ana att de kommer gå rakt på pudelns kärna i form av terrorism. Mira Sorvino gör här entré som målinriktad agent med stora befogenheter och läskiga metoder. Och att ArakNet faktiskt används för en del ruskiga saker blir allt svårare att ignorera. Det får man ge manusförfattarna, de duckar inte för att problematisera sina huvudpersoners födkrok. Detta kommer bli ett av de större temana: ska de föregå lagens långa arm med egna åtgärder (som Hollywood gjorde med The Hays Code) eller hårdnackat vara ’agnostiska’ gällande hur deras nät används? Nick blir ett tag ensam i ena ringhörnan av den diskussionen och han hanterar det inte väl. Samtidigt är Ronalds gamla kumpaner och kompisar beroende av de möjligheter han gett dem att begå brott på ett säkrare vis, vilket sätter honom i en rävsax.
Om förra säsongen till stor del handlade om livsfara så fokuserar tredje vändan mer på lojalitet och svek, splittring och söndring. Är det Principer de fajtas om eller snöd vinning? Vet de ens själva längre? Det är förstås inte huvudsakligen en serie om teknik utan om vilken människa man vill vara. Framgångsrik eller bara rik, och till vilket pris? En handlingskraftig vinnare (infoga ironiska citattecken om du vill) eller någon som följer sin kod. Spänningen utvinns ofta i tvivlet om vilket val någon kommer göra i ett givet ögonblick och i högljudda gräl där man inte alltid vet vem som har rätt. Men också i en del jakter och action, konfrontationer och misshandel.
Runt mitten kör allt ihop sig lite extra. Ett födelsedagskalas nästan lika glädjelöst och stressigt som Kens party i tredje säsongen av ”Succession”, gamla problem som spökar, en dunkel plan som inkluderar en bekant hackare. Allt känns olustigt och på fel väg. Det snor ihop sig ännu mer igen mot slutet, med kriser på flera fronter. Jag vet inte om de virusartade sådana känns helt övertygande (continuous deployment är ju gralen men den här ändringen gick vääääldigt fort att gå live med globalt) men tillspetsat blir det.
Den odiskutabelt viktigaste händelsen är tematiskt så självklar och relevant att man nästan måste beundra hur snabbt den bleknar när andra komplikationer kräver tittarens uppmärksamhet. Det är ironiskt på allvarligaste, vassaste vis. Eller i värsta fall lättvindigt, jag är inte helt säker.
Att det här i skrivande stund är sista säsongen känns inte självklart vid finalen, och knappast något de räknade med när de skrev den. Men det är ändå ett acceptabelt slut-slut: ironiskt, öppet och på sätt och vis helt rätt. Och helt fel. Med risk för att spoila men egentligen inte: visst slutar det med att den tvistande, dynamiska trion jobbar ihop igen.
De exakta omständigheterna talar jag tyst om.
© Anders Lindahl2021-12-30