Avengers: Endgame (2019)
Assemble-dags!
Om man byter ut en bokstav i Thanos blir det ’Thanks’. Men något tack fick han knappast för sina insatser i förra filmen. Tacka tusan för det, han är väl killen med universums mest missriktade ambition.
Världen har fem år efter att han utplånade hälften av allt liv i universum knappt kommit på fötter igen. Inledningen känns mera ”Leftovers” än spektakulär underhållning. Varken våra överlevande hjältar eller gemene man finner tillvaron särskilt munter. Steve Rogers, Captain America i folkmun, talar klokt om att gå vidare men är egentligen lika fast i det förflutna som alla andra.
Det är inte förrän Ant-Man sent om sider återvänder från kvantdimensionen och hittar dystra monument istället för sina vänner som en öppning kan skönjas. Men kan han övertyga gänget, inte minst Tony Stark, om att det är värt att försöka vända tiden rätt? Tänk om det blir ännu värre? Är det ens möjligt?
Att de försöker är knappast en spoiler. I övrigt är det så händelserikt att inte ens den mest missunsamme meme-skämtare skulle kunna förstöra hela upplevelsen, men visst finns det några nyckelfaktorer som inte lämpar sig för en recension. Jag törs avslöja så långt att det finns en markant skillnad mellan förra filmens oacceptabelt beska final och några tunga offer i pliktens tjänst.
Och det mesta klaffar på ett rent episkt sätt. Det är som om ett gäng analytiker har gått igenom allt materialet hittills och lagt fram sina rön om en väg framåt varpå manusförfattare som förstår både drama, humor och action tagit över och slutligen lämnat över till de nu tryggt hemmastadda bröderna Russo. Bland detaljerna kan nämnas hur fint de följer upp de små vänskaper som har etsats in lite extra under den brokiga skarans tidigare stordåd, såväl som de gnissliga prestigekamper som både småpyrt och blossat upp under åren. Men det är kul också! Lagom-Hulken är rolig men nerdekade Thor stjäl nog showen.
Spoiler eller inte bygger de förstås mot en batalj. En där allt som de omsorgsfullt planterat under hela filmserien skördas och serveras expertmässigt. Och starkt. Japp, mitt i allt är det rent gripande. Det är faktiskt det närmaste ”Konungens återkomst” vi sett sedan konungen återkom. Många fina alternativt roliga epiloger avrundar, varav den allra sista faktiskt är i paritet med Sam som återvänder till The Shire.
Men vägen dit, med korsklippta resor i rymd och tid, är nog så bra. Roligt och rörande om vartannat. Och jäkligt välskrivet. ’America’s ass’ som slåss mot ’America’s ass’ - och senare ser sitt livs kärlek genom ett fönster på 70-talet. Tony Stark som träffar sin pappa innan han själv är född. Hulken som träffar Den Forne (Swinton), Doctor Stranges föregångare. Hawkeye och Natasha på Vormir ...
Jag är impad och nöjd. Det här är på bästa Marvel-vis en final (sort of) som vågar vara både pampig och rolig och där även de enklaste repliker kan få mäktig dignitet:
”And I am Iron Man”
© Anders Lindahl
2019-09-12
Tack till Disney för recensionsexemplar
Originaltitel: Avengers: Endgame
USA, 2019
Regi: Anthony Russo Joe Russo
Med: Robert Downey Jr., Chris Evans, Mark Ruffalo, Chris Hemsworth, Scarlett Johansson, Jeremy Renner, Don Cheadle, Paul Rudd, Brie Larson, Karen Gillan, Danai Gurira, Benedict Wong, Jon Favreau, Bradley Cooper, Gwyneth Paltrow, Josh Brolin
Genre: Action, Äventyr, Fantasy, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2019-04-24
Hemmabio: 2019-09-09
Teman: Marvel Cinematic Universe Superhjältar Tidsresor
Relaterat: The Avengers (2012) Avengers - Age of Ultron (2015) Avengers - Infinity War (2018)
Ingår i följande teman
