The Avengers (2012)
"An ant has no quarrel with a boot"
De har framförhållning när de gör Marvel-film, det får man ge dem. De senaste åren har de metodiskt presenterat den här superhjältekvartetten i genomgående underhållande filmer, i regi av bland andra Kenneth Branagh och Joe Johnston. Matinéfaktorn har varit hög men nivån sällan mästerlig.
Förövningar... För nu mötas de alla i samma film, i regi av Joss Whedon - killen vars fanboycred demolerar självaste Christopher Nolans. Det är en närmast fulländad plan, faktiskt. Inte för att hjältarna nödvändigtvis är de såtaste vänner från start. Faktum är att scenen där de går från ömsesidig irritation till äkta ilska är en av filmens höjdpunkter. Men givetvis kommer de samarbeta till slut, och den här fantastiska fyran är väldigt mycket roligare än ... Fantastiska Fyran.
Det känns dock som om han håller igen lite under första halvtimmen, den gode Joss. Det är 'bara' en helt okej Marvel-film. Sedan smattrar dialogen igång på allvar och händelserna intensifieras i samma takt som effektteamet släpper tyglarna och visar vart pengarna tagit vägen. Mittentimmen, när filmen verkligen tar fart, är fullständigt briljant.
Hela jordens öde står, till säkerligen ingens förvåning, på spel. Filmens nemesis kommer, i likhet med en av hjältarna, från Asgård. Tom Hiddlestons Loke är lite som Jokern, men styrd av andra. Han har genom en viss 'The Other' fått möjlighet till revansch för inbillade oförrätter. "Du saknar övertygelse" konstaterar SHIELD-veteranen Phil Coulson (bekant från ett flertal av de föregående filmerna) i en nyckelscen. Den avundsjuke, komplexbetyngde personen med superkrafter är en karaktär inte olik Tetsuo i "Akira". Likheterna fortsätter i hur Thor envisas med att försöka hejda honom utan att ge upp hoppet om honom. Chris Hemsworth må för övrigt se ut som Brad Pitt i "Höstlegender", men han har också en rejäl hammare och får vid ett mycket roligt tillfälle påminna om att Loke är adopterad.
Robert Downey Jr:s Iron Man snärtar tonlöst iväg sina rappa men lågmälda repliker och stjäl stundtals showen totalt. Captain America (Chris Evans från "Not Another Teen Movie") presenterades i den stilsäkraste av uppvärmningsfilmerna (med eftertexterna byggda kring gamla propagandaposters, bara en sån sak!). Han är inledningsvis allt annat än glad över the state of the nation, men faller snart nog tillbaka i rollen som ansvarsfull hjälte, med repliker som 'det finns bara en Gud, och jag är ganska säker på att han inte klär sig sådär'. Mark Ruffalo är en sur och deppig Hulk som tids nog också hittar formen och får hjälpa till att leverera ett av filmens många asgarv tillsammans med repliken 'Puny god'.
Scarlett Johansson repriserar sin superagentska från "Iron Man" och Jeremy Renner är hennes kollega som på magiskt manér tvingas över till den onda sidan, tillsammans med våran Stellan. Samuel L. Jackson påminner om varför han efter "Pulp Fiction" fick tonvis med roller, vare sig han var bra i dem eller inte. Här, som den inte solklart genomgode superhjältedomptören Nick Fury,
är han bra och säkert glad att ha Whedon-dialog att jobba med.
Det finns så många små sköna detaljer här i skuggan av det bombastiska att "The Avengers" redan toppar min 'ska bli kul att se om'-lista. Som när Captain America ger Nick Fury en tia. Diskret, elegant, roligt! Trots ett par av de där förhatliga 'vi måste jobba tillsammans som ett lag'-replikerna, trots att filmen egentligen är nästan förolämpande blodfattig och New York-superhjältefilm-typisk på slutet, står det också klart att vissa vet bättre än andra hur man gör magnifikt underhållande film. Joss Whedon är vissa.
© Anders Lindahl2012-09-06
Tack till Disney för recensionsexemplar