Deadwood: The Movie (2019)

Lite jävla closure till slut

Alltså, denna serie. Komedi, tragedi och laglös western i en av HBO:s allra största stunder. Tre säsonger av pratsam, våldsam briljans vars like vi inte sett sedan. Med dialog lika plump och mänsklig som kreativt formulerad, som man avkodade i ett tillstånd av fokuserad fascination snarare än bara lyssnade på. Shakespeare hade varit stolt.

“You‘re looking fucking well, Jack.”
”It’s the learning fucking nothing, Al, that keeps me young.”

Och dessa karaktärer... Den beske, barske, ibland helt hänsynslöse, ibland överraskande mänsklige Al Swearengen (McShane). Den arga och känslosamma suputen Calamity Jane (Weigert). Den trasige men godhjärtade Doc (Dourif). Den oändligt patetiske Farnum (Sanderson). Den orädda, problemskapande Trixie (Malcolmson). Den otuffe Sol Star (Hawkes) och förstås Seth Bullock (Olyphant), temperamentet och principfastheten personifierad, för att bara nämna några. Och det faktum att ovan enkla sammanfattning inte är i närheten av att göra dessa sammansatta personer rättvisa.

Det var en western för vuxna, alltså gråskalig, pratglad och hotfull men också präglad av den där löftesrika äventyrskänslan som man förknippar med nybyggande och guldletande. Den kunde handla både om våldsamma konfrontationer och oväntad vänskap efter fiendskap och glåpord, om stigande ömhet i konvenansäktenskap eller motsatsen. Så mycket känslor, uttryckta i ’tillkrånglade’ (briljanta) monologer och dialoger, så mycket värme och försök att nå fram dolt i ilskna utskällningar. Och, kretsande i utkanten, så många ensamma män, som frugan insiktsfullt noterar.

När vi senast såg staden hade George Hearst (kraftfullt och hotfullt spelad av Gerald McRaney), girig krösus med odiskutabel kaxighet och handlingskraft, fått forna fiender att sluta sig samman för att möta det nya hotet. Politik och ansatser till ordning hade blivit ett allt större inslag. Men fokus kunde lika gärna ligga på ett ditrest teatersällskap under ledning av den oefterliknelige Brian Cox. Inför sista avsnittet hade de lagt upp spelplanen för en episk kraftmätning som ... aldrig blev av. Istället såg vi några av de viktigaste personerna lämna stan och Al skrubba oskyldigt blod från golvet. Ett modigt slut och på många sätt representativt för serien men inte särskilt tillfredsställande.

”Welcome the fuck back”, som postern (nästan) uttrycker det. För nu kommer filmen. Som ”Serenity”, alltså bokslutet till ”Firefly”, fast ännu längre efter seriens nedläggning, närmare bestämt tretton år. Handlingen tar vid nästan lika långt efter: tio år. Det funkar bra; man får väl förmoda att folk åldrades lite snabbare på den tiden.

Och det mesta verkar ganska bra med de flesta. Al har visserligen problem med levern men The Gem är fortfarande igång, och den dynamiska duon Dan och Johnny samt den ständigt stapplande Jewel är förstås på plats. Mr. Wu, Samuel och Merrick är alla kvar i stan. Till och med doktorn (Dourif) lever, han som var så sjuk senast vi såg honom. Tydligen räckte det med att Al förbjöd honom att dö. Seth Bullock är stadens sheriff, trots de riggade valen i sista säsongen, och har en liten barnaskara med hustrun han en gång pliktskyldigt tog sig an. De verkar rent lyckliga. Och trots förolämpningarna, främst i en riktning, verkar även Sol Star och Trixie lyckliga tillsammans - hon väntar till och med deras barn.

Men filmen inleds också med återkomster. Som Calamity Jane, full förstås, återvänd för sin kära Joanie efter ospecificerade äventyr. Alma (Parker) kommer med tåget (ett nytt tillskott i bygden, tillsammans med telefonen) efter att ha varit borta alla dessa år, och mottas varmt av Charlie Utter. Och Hearst, nu senator i finkostym, anländer i triumf och diligens för att köpa lite löftesrik mark i staden han en gång ärrat så djupt.

Trixie har inte glömt, och avslöjar i sitt arga utspel mot Hearst ofrivilligt det blodigt köpta bedrägeriet från sista avsnittet. Hearst visar snart sin rätta natur när han inte får sin vilja igenom, med ett snart frånfälle av en älskad karaktär som följd. Och Bullock visar sin dito, med en offentlig utskällning av mannen ifråga. Överlag så är alla sig lika. Det känns hotfullt på ett tryggt och bekant sätt, även om de är äldre, vissa grånade. Eller bara unga vuxna, som Sofia, flickan som Alma en gång tog sig an.

Mitt i den gamla konflikten vars uppföljning och nystart är handlingens nav finns det plats för både självrannsakan, försoning, en auktion och ett bröllop i en snygg, gedigen produktion som känns som Film. En handfull flashbacks påminner de tittare som till skillnad från mig inte nyss sett om sista säsongen om några tidigare nyckelhändelser. Handlingen är enkel och dialogen lite rakare, vågar jag påstå, som om de inte vågat räkna med att ens trogna tittare har kvar sin gamla Deadwood-decoder. Graden av jambisk pentameter kontra seriens törs jag inte yttra mig om. Men visst är pratet i allra högsta grad deadwoodskt, med gott om överraskande fromma repliker men en avslutande hädelse. Skådespelarna är i god form, med Ian McShane allra starkast lysande, som så ofta förut, spelande en Al vars mänskliga sidor överväger bakom den buttra fasaden.

Det finns en likhet med avslutningen på ”Game of Thrones” som skulle kunna ses som en brist: det går ganska kvickt. Mycken tid läggs begripligt nog inte på uppladdning. Våldsexplosionen följer i regel ganska snabbt på att faran presenterats.

Men när den sista kulan och repliken har avfyrats känner jag ändå att det här på sitt sätt är filmen vi förtjänar, vi som i alla dessa år sjungit seriens lov: händelserik och rörande, trogen karaktärerna på sitt kompakta vis, med avslut och ibland lite lycka för karaktärer som också behövt och förtjänat det. Plus ett fint farväl. Kanske ...

---

(Och hur det var med alla de här personerna i verkligheten, det tänker jag inte ens ta reda på. Just nu i alla fall.)

© Anders Lindahl
2019-06-29

Originaltitel: Deadwood: The Movie
USA, 2019
Regi: Daniel Minahan
Skapare/show runner: David Milch
Med: Timothy Olyphant, Ian McShane, Molly Parker, Paula Malcomson, Robin Weigert, John Hawkes, Anna Gunn, Dayton Callie, Brad Dourif, William Sanderson, Kim Dickens, Gerald McRaney

Genre: Action, Drama, Western
Teman: Originalproduktion från HBO

Relaterat: Deadwood - Säsong 1 (2004) Deadwood - Säsong 2 (2005) Deadwood - Säsong 3 (2006)

Ingår i följande teman

Sök