Ready Player One (2018)

Den vilda jakten på påskägget

Det är 2045 och ”verkligheten suger”. Baracker på rangliga stålställningar stretar mot den grå himlen. Det är i den virtuella världen som lyckan finns. OASIS, kallas den. Alla är där, vissa nästan jämt. Reglerna är rättvisa. Man kan ackumulera grejer och pengar och snabbt förlora allt.

80-talshits (först ut Van Halens 'Jump') och pedagogiskt förklarande voice-over sätter tonen direkt i Spielbergs ohöljt publikfriande ungdomsäventyr (baserat på Ernest Clines debutroman från 2011). Det kretsar kring jakten på ett påskägg som ger upphittaren/vinnaren förmögenhet och makten över OASIS. Vanliga spelare och världens näst största företag letar nycklar och ledtrådar för att få tag på arvet efter spelets skapare, Halliday. Låtsasvärldens öde står på spel.

Unge Wade Watts är en av de som definitivt föredrar den digitala oasen framför sitt riktiga liv. I den förstnämnda har han coola grejer och en frän avatar, och en bästa kompis som han aldrig träffat i verkligheten. Det är också här han lär känna Art3mis, en tuff brud som också letar efter påskägget men kanske har större planer än egen snöd vinning.

Apropå påskägg: Kanedas hoj från "Akira". En DeLorean. Rexie från "Jurassic World" och King Kong från "King Kong". Karaktärer från nya och gamla filmer och spel överallt. Det är en effektorgie där allt ryms och alla ska förstå. You know, for kids. I alla åldrar, inklusive 80-talsnostalgiker förstås. Leta inte efter svärtan och de intressanta idéerna om framtiden i "Minority Report" eller "A.I.", även om 'lojalitetspoddarna' är rätt obehagliga. Antagonisten är i linje med filmens enkelhet en oförblommerat hänsynslös skitstövel till företagschef, girigheten och uselheten personifierad. Ben Mendelsohn verkar trivas i rollen, liksom T.J. Miller som hans hantlangare.

"Tron" med bra grafik möter "Röjar-Ralf" möter "Pixels" möter "Gamer". Intet är nytt, inklusive den enkla skildringen av kampen mellan krass makthunger och nyupptäckt idealism. Spelvärldens fria regler ger plats för spektakulära avatarer och extrem referenssjuka men inte heller fokuseringen på 80-talet känns som en särskilt frisk fläkt. Möjligen levererar den här filmen mest i det hänseendet, men det rör sig huvudsakligen om just snabba referenser. Man får egentligen inte känslan av 80-talet, som till exempel ”Stranger Things” så framgångsrikt fångade.

Men underhåller gör det. Mark Rylance är kufiskt skön som Halliday, vars gamla inspelade samtal med kollegor utgör ledtrådar. Återskapandet av Overlook Hotel ifrån Kubricks "The Shining" är ambitiöst, mer läskigt än väntat och faktiskt rätt kul. Kanske var det den här möjligheten som lockade Spielberg mest? För det var väl knappast den utdragna och väldigt förväntade potpurribataljen som blandar nytt, retro och halvgammalt i en evighetslång avatarstrid.

Avrundningen är ändå lika sympatisk som långdragen och det är en film man lämnar inte golvad men småleende. I mitt fall. Tioårige sonen var mycket nöjd.

© Anders Lindahl
2018-08-02

Originaltitel: Ready Player One
USA, 2018
Regi: Steven Spielberg
Med: Tye Sheridan, Olivia Cooke, Ben Mendelsohn, Lena Waithe, T.J. Miller, Simon Pegg, Mark Rylance

Genre: Action, Äventyr, Sci-fi
Hemmabio: 2018-08-06
Teman: Baserad på ett spel

Relaterat: Pixels (2015) Röjar-Ralf (2012)

Ingår i följande teman

Sök