Röjar-Ralf (2012)
En typisk animerad film. Och bra.
En film fullproppad med referenser till datorspel, med gästspel av klassiska figurer och spelupplägg i parti och minut; det är ett koncept som antingen kan bli kvävande tråkfiffigt på några minuter eller bli trivsamt helkul. "Röjar-Ralf" lutar helt klart åt det senare.
Liksom "Trassel" är det här en renodlad Disney-film i 3D, gjord av folk som ofta lärt sig sitt värv just på Pixar eller i andra animerade sammanhang. Rich Moore långfilmsdebuterar här exempelvis som regissör men har gjort klassiska avsnitt av både "Simpsons", "Futurama" och "The Critic". Manusförfattarna inkluderar Jim "Wall-E" Reardon. Med sentida Pixar-produktioner som "Bilar 2" i åtanke är det farligt nära att nu börja prata om att lärlingen har blivit bättre än mästaren. Fast metaforen blir ju lite konstig när lärlingen är jättegammal och mästaren bara ett par decennier, och när John Lasseter är exekutiv producent. Och med tanke på att mästaren fortfarande är mästaren ibland, som i fallet "Toy Story 3". Men ni fattar vad jag menar. Kanske. Det här är bra, hur som helst.
Som så många Disney-figurer är den storvuxne Ralf missnöjd med sin situation och drömmer om något annat. I det här fallet något annat än att vara den destruktiva skurken i ett videospel som precis fyller 30 år. Fixar-Felix får äran och folkets kärlek; själv lever han på en soptipp. Han blir inte ens inbjuden när de övriga karaktärerna i spelet firar jubileet med tårta och när han bjuder in sig själv är resultatet föga trivsamt. Hans spelskurkskollegor uppmuntrar honom att finna sig i sin lott, men ... det kommer han förstås inte göra. I sin jakt på en medalj, som ska bringa honom respekt, tar han sig in i ett annat spel och får förstås med sig något farligt ut. Något som kan [infoga hyperdramatiska konsekvenser här];
Det mesta känns igen rent tematiskt men idéerna är roliga och berättandet kvickt och kreativt. Gästspelen från klassiska spelfigurer är ofta roliga och bara det arbete som lagts ner på att skapa rätt grad av ryckighet i rörelserna för de olika legenderna är imponerande. Man har låtit sig inspireras av sitt tema i allt, inklusive musiken, men referenserna har en funktion. De står inte bara för sig som utställningsobjekt för Dem Som Vet. De spel som har skapats för själva filmen är genomarbetade eller överarbetade, beroende på tycke och smak. Från ett av dem kommer i alla fall en tuff brud (som har "programmerats med en otroligt tragisk bakgrundshistoria") vars uppgift det blir att rädda världen tillsammans med - vem annars - Fixar-Felix. Ralf å sin sida tvingas samarbeta med en buggig, mobbad och irriterande liten tjej (känd från i skrivande stund senaste julaftons-Kalle) i ett sockerdränkt godisracingspel.
Det funkar. "Röjar-Ralf" är egentligen precis som alla andra animerade filmer, med Pixar-hektisk final och allt. Den är också riktigt rörande på sina ställen och 5,5-åringen därhemma har sällan varit så totalt engagerad i en långfilm.
© Anders Lindahl2013-06-03
Tack till Disney för recensionsexemplar