The Shallows (2016)
Rak hajrysare med stämning och stil
Medicinstuderande texastjejen Nancy har en del personligt att reda ut, och tacklar det genom att resa till en namnlös liten strand någonstans i Mexiko som hon endast besökt in utero. En lokal kille skjutsar henne genom vacker djungel och ett stapplande men trevligt samtal utspelar sig över språkgränserna.
De missar inte tillfället att visa på den ljusa sidan av surfning innan faran gör entré och Blake Lively, filmens ankare och enda kändis, verkar veta vad hon gör. Hade hon sett prologen där en liten kille hittar en Go Pro med förskräckande innehåll hade hon väl stannat på stranden, men isåfall hade hon också varit synsk.
Den ärrade gamla vithajen som rimligen inte borde finnas i bukten presenterar sig från start med ett bett. Kanske vill den bara skydda sitt matförråd, kanske hatar den människor. Den har vassa tänder och initiativförmåga, i alla fall, vilket även strandens få andra besökare får erfara. En utdragen kraftmätning på liv och död med gott om aj-scener följer. Blödande från ett otäckt sår klamrar sig Nancy först fast vid en död val och tar sedan sin tillflykt till en karg liten klippa med endast en skadad mås som sällskap, där hon utför en impromptu operation med de medel som står till buds. Hon är så nära stranden, och ändå så långt ifrån.
"All is lost" möter "127 timmar" och förstås "Hajen" i en kort men effektiv överlevnadsrysare (Stephen Kings novell "Flotten" seglar också upp i mitt minne). Regisserande Jaume Collet-Serra har öga för det enkelt snygga och gör mycket av sina lätt räknade narrativa tillgångar. Han jobbar skickligt med skiftande stämningar och missar inte många av genrens och miljöns möjligheter inom det någorlunda realistiskas gräns, inklusive lysande brännmaneter, en närbelägen boj som kan agera improviserad hajbur och, förstås, en signalpistol. Finalen är intensiv och går till slut över gränsen för det trovärdiga, men det är onekligen slående. Det digitala ser, föga oväntat, bra mycket bättre ut än i "Deep Blue Sea" (bland annat tack vare svenska effektmakare) och en hel del har också filmats on location.
Lively gör ett bra jobb i en fysiskt slitsam roll som också kräver en del äkta skådespeleri. En hälsning via modern flaskpost gör mycket för att ingjuta drama och känsla i de sista scenerna.
Epilogen känns lite hastigt ihopslängd och filmen som helhet kan inte mäta sig med det bästa i de olika subgenrer den tillhör, men den gör jobbet.
© Anders Lindahl2017-02-20