Black Sails - säsong 3 (2016)

Starka viljor och blå böljor

Nassau på 1700-talet. En farlig värld där det ska mycket till för att ett våldsdåd ska väcka någon större reaktion, men där vem som helst kan skapa sig en helt ny karriär och där de som bara är handelsvaror i den 'civiliserade världen' kan få förtroende och inflytande. En mer jämlik värld på vissa sätt, alltså. Platsen presenterades grundligt i säsong ett med ståtliga skepp och glittrande böljor som självklara lockvaror, och personer som det tog ett tag innan man fick kläm på.

I säsong två företogs en ambitiös resa mot ett försök till försoning med nämnda civilisation, med dramatiska landstigningar längs rutten. Här fick snart sagt alla de lite underutnyttjade karaktärerna intressanta saker att göra och säga och det stegrade tempot var allt annat än fördummande. Mixen av verkliga pirater och origin-versioner av ett par klassiska Robert Louis Stevenson-karaktärer, samtliga fritt tolkade, fungerar orimligt bra. Jämfört med Starz-serier som "Spartacus" är graden av nakenhet närmast pryd. Serien är helt enkelt något eget.

Den goda trenden fortsätter huvudsakligen i säsong tre, där kapten Flint under lång tid förmörkas av händelserna i Charles Town och har som främsta mål att väcka skräck. Här presenteras också både ytterligare en känd pirat från verkligheten, gestaltad av Ray Stevenson som känns synnerligen hemtam i en sådan här produktion, och ett nytt hot mot "friden" i Nassau. Detta kommer från London i sällskap av en bekant 'konsult', ingen mindre än överlevaren Eleanor Guthrie. Woodes Rogers (Luke Roberts) är en ambitiös och respektingivande figur, som man i en annan serie ganska lätt hade kunnat heja på.

Det är antingen seriens främsta styrka eller dess största problem, att man kan skifta sympati från scen till scen eftersom alla inblandade har starka ambitioner och klara inslag av mänsklighet, vilken sida av lagen de än seglar för. Ironin maxas när allt det som Flint en gång drömt om verkar kunna bli verklighet, men "på fel sätt och vid fel tid".

Flint (Toby Stephens definierande roll vid det här laget), den ständige Billy Bones och den numera enbente och alltmer respektingivande John Silver tillbringar det mesta av tiden borta från Nassau - på flykt och i omöjliga dödsfällor - medan den förslagna Max och kapterna Rackham och Vane försöker styra över Nassau, med hjälp av förra säsongens stora guldfynd. Det pratas mer än det slåss och skjuts och särskilt Max får tillfälle att hålla långa, välformulerade och monotona anföranden som ibland känns lite väl inövade.

Men även andra får tillfälle att lägga ut orden om sina val och känslor, kanske om att upptäcka ett mörker inom sig och hur man använder det för sina syften utan att tappa bort sig själv helt. Om maktens och auktoritetens väsen och om hur myter byggs och används. Man undrar om verklighetens sjörövare verkligen pratade så här mycket.

Men handlingen håller för sådan lyx. Med oväntade offer och djärva lister håller sig serien oförutsägbar och intressant. Allt trasslar till sig, sidor väljs och sviks, nygamla konstellationer bildas på ett vindlande men märkligt tillfredställande vis, böljorna glittrar fortfarande sådär härligt azurblått och "Black Sails" är fortfarande utmärkt, våldsam eskapism med ett ansenligt mått av allvar och hjärna.

© Anders Lindahl
2016-03-30

Originaltitel: Black Sails - Season 3
USA, 2016
Skapare/show runner: Jonathan E. Steinberg Robert Levine
Med: Toby Stephens, Luke Arnold, Jessica Parker Kennedy, Zach McGowan, Hannah New, Toby Schmitz, Clara Paget, Hakeem Kae-Kazim, Tom Hopper, Luke Roberts, Ray Stevenson

Genre: Äventyr, Drama, Historia, TV-serie

Relaterat: Black Sails - säsong 1 (2014) Black Sails - säsong 2 (2015) Black Sails - säsong 4 (2017)

Sök