Black Sails - säsong 2 (2015)

Bastant benknäckar-TV med egen linje

Den pustar och stånkar sig fram, kan man tycka. Det är storslaget och vildvuxet, men tar sin tid att bygga upp mot sina dramatiska höjdpunkter. Kan man tycka. Den lider viss brist på genuint sympatiska rollfigurer. Kan man tycka.

Man kan också tycka att ”Black Sails” är en serie som inte faller undan för behovet av att radikalt ändra det koncept som grundlades första vändan. Att den kräver lite mer, men ger valuta för väntans tider genom de bryska konfrontationer som uppstår med jämna mellanrum, när motstridiga intressen möter varandra. Och att inget är svart och vitt, på ett positivt sätt.

Vi rör oss fortfarande i 1700-talets karibiska övärld, befolkad av pirater och personer som lever med verkligheten att ska man göra affärer eller komma någonvart överhuvudtaget, måste man ta med sjörövarnas intressen i beräkningen. Men, vad vi också får nu är en återblick på kapten Flints förflutna i den brittiska flottan. Om hur han, då som officer James McGraw, invigs i planer på att uppnå ett samförstånd mellan imperiet (med sina storstilade planer för Västindien) och kolonisterna i den nya världen - inklusive de illegala operatörer som vi redan stiftat bekantskap med. Hur kom McGraw/Flint från punkt A till punkt B? Och hur hamnade hans förtrogna Miranda Barlow/Hamilton, en bekantskap från England, i samma ofrivilliga exil?

Allt är inte vad det ser ut att vara. Och i det senare tidsplanet (där vi oftast rör oss) kommer fler konkurrerande rövare till Nassau, särskilt den även relativt sett hänsynslöst, ovanligt råbarkade Ned Lowe. Kommer han att kunna spela spelet på plats, eller skapa nya regler? Hur ska spindeln i affärsnästet, Eleanor Guthrie, kunna koordinera och balansera alla viljor? Och så kan vi fortsätta undra över vad som egentligen pågår inne i den ofta okomplicerat brutale men samtidigt slugt beräknande och inte helt otyglade Charles Vanes hjärna.

Scenerierna är fortsatt stiliga. Tonläget uppskruvat, men också behärskat av härdade män som sett för mycket och inte chockas så lättvindigt, liksom de kvinnor som lär sig manipulera sig fram i det här ogästvänliga klimatet för att överleva. Kanoner och krutrök. Svingande svärd. Bistra sammanbitna besättningsmän och blickar som kan döda, nästan bokstavligt. Frågan är inte om serien fyller ett tomrum nu, för den är definitivt exceptionell i sn påkostade, närgångna skildring av den här tiden och platsen. Frågan är om någon TV-produktion någonsin trängt in i perioden med sådan naturalistisk detaljrikedom, nästintill kännbar doft av död, smuts och damm. Eller med den här rastlösa energin.

De som tröttnade efter den första säsongens utdragna uppbyggnad och inte imponerades av intrigen då, gör nog inte det nu heller. Jag har mina invändningar i vissa aspekter och kan också undra hur många av de här stridande parterna man ska orka bry sig om. Men jag fortsätter göra det. Och ofta inbilla mig att jag är i Karibien, i en på många sätt oattraktiv och osande häxgryta, där ändå mycket av framtiden kan ha formats. ”Black Sails” är bastant. Barbarisk i portioner. Benknäckar-TV som följer sin egen linje och litar på att det finns en kärnpublik som är med på noterna. Och så har den väl ändå TV-världens just nu bästa signaturmelodi? Aaaarrrghh…

© Johan Lindahl
2015-08-08

Originaltitel: Black Sails - Season Two
USA/Sydafrika, 2015
Regi: Steve Boyum Clark Johnson Stefan Schwartz m fl
Med: Toby Stephens, Luke Arnold, Jessica Parker Kennedy, Zach McGowan, Hannah New, Toby Schmitz, Clara Paget, Hakeem Kae-Kazim, Tom Hopper, Louise Barnes, Meganne Young, Rupert Penry-Jones m fl

Genre: Äventyr, Drama, TV-serie

Relaterat: Black Sails - säsong 1 (2014) Black Sails - säsong 3 (2016) Black Sails - säsong 4 (2017)

Sök