Ash vs Evil Dead, Säsong 1 (2015)

Kul, kult, Campbell!

Att Sam Raimi skapat en tv-serie kring antihjälten Ash, drygt två decennier efter den sista filmen i skräcktrilogin om "The Evil Dead", med B-kult-stjärnan Bruce Campbell i huvudrollen förstås, är så fint att man nästan blir tårögd. Att serien är minst lika slabbig som anarkistiskt, tramsigt komisk gör att man riskerar sätta tårarna i halsen.

Sam och Bruce (och Rob Tapert, den tredje medgrundaren av Renaissance Pictures), har till synes fått fria tyglar på Starz. Vänner av kanalens kändaste spektakel, "Spartacus", kan då dra sina slutsatser vad gäller graden av lemlästning som kan tänkas förekomma. Nämnas kan också att Joseph LoDuca, ännu en gammal vapendragare sedan första "Evil Dead", har komponerat musiken. Det är en sammankomst för gamla vänner, kort och gott, men alla får vara med och ha roligt. Om man tycker sådant här är roligt.

Karaktären Ashs märkliga resa från enda överlevande i stilbildande lågbudgetskräckis till komisk hackkyckling för demoner och andra övernaturliga krafter (bland annat på medeltiden!), är ett roligt exempel på hur filmskapares fåniga infall hittar en publik som, redan långt före Internet, hjälpte till att etablera kultstatusen. Bruce Campbell har aldrig varit en superstjärna, men han har aldrig sjunkit ner i total osynlighet och verkar trivas väldigt bra med sin lagoma grad av kändisskap. Förutom "Evil Dead"-filmerna och en massa b-filmer och en del TV har han försörjt och utan tvekan roat sig kungligt med att författa härliga dumheter som "Make love the Bruce Campbell way" och en underbar självbiografi.

Här är han i sitt esse, befriad från värdighet och prestige. En avdankad Ash bosatt i en trailer park presenteras när han på sitt patetiska vis kommer i stämning för en "utekväll", vilken består i att han på en bar tio minuter före stämningsdags raggar upp en kvinna med en heroisk lögn om sin handprotes varpå de idkar osensuell älskog på damernas.

Det är 30 år sedan han tampades med demoner i en stuga i skogen och förlorade en hand på kuppen (faktum är att han sågade av den själv, när den blev besatt och gjorde uppror mot honom). Han jobbar i butik, som i det ena slutet av "Army of Darkness", och är mer omtyckt av kollegan Pablo (Santiago) än av chefen. Han har inget intresse av att spela hjälte igen. Omständigheterna kring demonernas återkomst är symptomatiska: Necronomicon (eller Naturon Demonto som den hette förr), boken med de gamla besvärjelserna som startade allt, ligger kvar i en koffert bland porrblaskor och annat bös och under inflytande av droger beslutar han sig en afton för att lite romantisk högläsning är bästa sättet att impa på en tjej.

Staden är snart i mörka krafters våld och Raimi och gänget kan gå loss med en drös övernaturliga påhitt. Som en elak, talande liten docka, apropå inget särskilt. Och Ash får förstås en massa stryk. Vid sidan av Lucas Hood i "Banshee" måste han vara världens mest misshandlade huvudperson.

Redan i första avsnittet har också en liten motståndsgrupp bildats, med den nyvakne Ash i centrum, flankerad av Pablo och tuffa tjejen Kelly (DeLorenzo), föremål för Pablos ganska oskuldsfulla förälskelse. Efter sig har de en kvinnlig polis, spelad av Jill Marie Jones, som tidigt blivit vittne till övernaturliga hemskheter och (på ganska goda grunder) tror att Ash är boven i dramat. En tidig insats inbegriper att Ash beter sig svinaktigt mot en återvänd mor, i övertygelsen om att hon är en 'deadite', alltså en död person återuppväckt i mordisk demonform i filmseriens speedade variant på zombiefenomenet. Klassisk komedi!

De tre filmerna i den ursprungliga trilogin har en allt starkare betoning på just mörk humor. Det logiska steget fram till den här serien är "My name is Bruce", en relativt mild metahistoria. Här är både meta- och grymhetsfaktorn betydligt högre. Många scener och bildvinklar är omsorgsfullt konstruerade för att spegla klassiska scener ur filmerna. Som när Sheryl anfaller med pennan. Givetvis har Ash kvar sin gamla Oldsmobile. Det här är till stora delar fanservice, om det nu rådde något tvivel om det, men det är nog ganska roligt att komma till festen även som total utböling. I alla fall om man tycker att en korsning mellan "Eastbound and Down" och slabbigt ultravåld låter roande.

Serien rymmer som du kanske anar vilt skiftande tonfall, från Bruce grälla och gravt underhållande självförnedring och stundtals inspirerade oneliners till uppriktigt läskiga scener. Somliga kreatur de skapat ser sällsamt vrickade ut och splatterfaktorn är som sagt hög. Men psykedeliska trippar och absurda klipphopkok har också sin plats här. En ganska lång sekvens utspelar sig hos Pablos farbror, en så kallad brujo. Och efter ett tag dyker förstås Lucy Lawless upp. Serien har liksom allt. Inklusive plumpare skämt och grövre språk än filmerna någonsin vågade sig på. Men också stämningsfulla, filmiska scener i vackra landskap.

Givetvis leder det tillbaka till stugan i skogen där ännu fler klassiska inslag återanvänds, ibland med tung effekt, ibland med mörkt komisk dito. Och fler sjuka jävelskaper än du trodde gamle Raimi var kapabel till.

"The hand grew another me."

Jag älskar Evil Dead-filmerna men har alltid undrat över vissa scener. Vad är poängen, liksom? Samma här, ibland. Det är ganska ojämnt, men aldrig livlöst. Det här är inte ett mästerverk men något markant udda, eklektiskt och oförutsägbart. Bra eller dåligt? Orden känns irrelevanta, nästan oanvändbara i sammanhanget. I slutändan handlar det förstås om ifall man underhålls eller inte. Och det gör jag. Kopiöst.

När Ash lika omständligt som rättframt erbjuder en servitris sina sexuella tjänster när han inte kan betala notan uppnås total humor. Strax senare uppnås total splatter. What's not to like?

© Anders Lindahl
2016-01-08

Originaltitel: Ash vs Evil Dead, Season 1
USA, 2015
Regi: Sam Raimi Michael J. Bassett Rick Jacobson mfl
Med: Bruce Campbell, Ray Santiago, Dana DeLorenzo, Jill Marie Jones, Lucy Lawless

Genre: Komedi, Skräck, TV-serie

Relaterat: Army of Darkness: the medieval dead (1993) The Evil Dead (1981) Evil Dead II (1987) My Name Is Bruce (2007)

Sök