Army of Darkness: the medieval dead (1993)
"Gimme some sugar, baby"
I den tredje, och förmodligen sista, delen i Sam Raimis smått legendariska Evil Dead-trilogi finner vi vår hjälte Ash, kedjad och tillfångatagen av medeltida riddare. I en kort tillbakablick, som delvis motsäger handligen i förra filmen, får vi veta att han är en vanlig kille från 1900-talet som förflyttats tillbaka i tiden genom ett litet missöde i kamp mot levande döda som hemsökte den stuga i skogen där han tillbringade en helg med sin flickvän (som för övrigt spelas av Bridget Fonda). Denna mycket summariska och ganska förvirrande tillbakablick är nog mest där för sakens skull, eftersom Raimi nog antar att de flesta som ser filmen är bekanta med föregångarna, "The Evil Dead" och "The Evil Dead 2: Dead by dawn", eller åtminstone har en initierad vän bredvid sig som kan reda ut begreppen. Annars blir det helt enkelt för virrigt.
De första filmerna kunde ganska behändigt kategoriseras som antingen skräck eller komedi, eller en egensinnig blandning. "Army of Darkness" rör sig delvis i samma nejder, men för att tangera skräckgenren är den påfallande charmig, ja rentav munter. Humorn fanns förstås redan i "The Evil Dead", och i än högre grad i tvåan, men här slår den ut i full blom, samtidigt som trilogin avslutas i en anda som ligger närmare riddarmatinén än skräckfilmen. "Army of Darkness" är på sätt och vis ett storslaget äventyr, ett epos om stridande klaner som tvingas samarbeta för att bekämpa ett yttre hot, en armé av levande döda. Det hela berättas dock med en så uppsluppen glimt i ögat, och med en så medvetet överdriven kaskad av klichéer och one-liners att den slutligen hamnar i facket komedi, om man envisas med att kategorisera.
Förmodligen har man dock som tittare inte hälften så roligt som Raimi, Campbell och gänget verkar ha haft vid inspelningen. Varje scen lyser av en charmerande lekfullhet, där filmmakarna inte verkar ha haft en tanke på filmbolags eller sponsorers eventuella krav, eller ens kritikers framtida dom. De gör den film de vill, och givetvis leder det till en film man vill se.
Bruce Campbell, som gör huvuddelen av sin stunts själv, utstår filmen igenom en närmast oavbruten misshandel, vare sig det är från rädda, men i grunden godhjärtade riddare, monster i äckligt vatten, miniatyrer av honom själv, en större, ondskefull kopia av Ash, levande skelett eller sin zombiefierade flickvän. Det hela är fantastiskt roligt, och det ska tilläggas att han själv får tillfälle att utdela diverse snytingar och eleganta svärdshugg, tillsammans med raffinerade repliker i stil med "you primitive screwheads" och "Tally ho!". "Army of Darkness" är påfallande våldsam, men gör inte ont att se. Det är ju slapstick, eller gammalt hederligt matinékrigande. Ibland både och, samtidigt, och snyggt gjort är det.
Man kan förstås, om det roar en, sitta och klaga på effekterna. De är nämligen inte gjorda digitalt, och ej heller med någon jättebudget. Själv älskar jag de melodramatiska bakgrundsmålningarna, de omsorgsfullt konstruerade stop-motion-scenerna och den lite halvtaskiga compositingen. Det ser inte realistiskt ut, men det ser inte heller kallt och dött ut. Det ser ut som det gjorde förr, när biobesökaren fick använda sin fantasi lite för att fylla i luckorna i scenografin. Dessutom är det ofta väldigt snyggt gjort, med den sedvanliga energi och fantasi man är van att hitta i en Sam Raimi-film. Den subjektiva kameran som rusar fram över marken kommer tillbaka från ettan och tvåan, och bildseendet finns där som alltid; den lilla, omärkliga åkningen fram emot Ash just som han ska leverera en nyckelreplik, ett synbart planlöst, blixtsnabbt panorerande som magiskt nog alltid hittar rätt mål, de överdrivna fågel- eller grodperspektiven. En veritabel provkarta på hur mycket det gör om man lägger lite möda på kamerarbetet, istället för att nöja sig med att låta kameran statiskt registrera förloppen.
Joe LoDucas soundtrack är nog det bästa han gjort. Han gjorde musiken till de båda tidigare "Evil Dead"-filmerna, och var då lite mer experimentell. Här blandar han frikostigt och inspirerat smäktande stråkar och pampiga trumpetfanfarer från de bästa ögonblicken i filmmusikhistorien och rör ihop det till en mäktig symfoni som perfekt kompletterar bilderna. På ett spår har han också haft hjälp av Danny Elfman.
"Army of Darkness" är helt enkelt proppfull med brahet, och det bästa är att man, om man gillar den, kan se den många gånger. Annars märker man nog direkt att den inte riktigt faller en på läppen, och kan lätt undvika den i framtiden utan att ha ödat alltför lång tid på den. Filmen är nämligen bara drygt 80 minuter.
© Anders Lindahl
2000-09-19
DVD / Blu-ray
Anchor Bay har släppt en skön dubbel-DVD med dels den vanliga klippningen av filmen, dels vad Bruce Campbell med sedvanlig glimt i ögat utnämner till den mest officiella Director's Cut som finns på AOD. Denna är längre och har Det Andra Slutet.På discarna hittar man också kommentarsspår och en mycket rolig dokumentär om hur skelettarmén skapades, med mera.
Originaltitel: Army of Darkness: the medieval dead
USA, 1993
Regi: Sam Raimi
Med: Bruce Campbell, Embeth Davidtz, Marcus Gilbert, Ian Abercrombie, Richard Grove
Genre: Äventyr, Komedi, Skräck
Teman: Tidsresor
Relaterat: The Evil Dead (1981) Evil Dead II (1987)
Ingår i följande teman
