The Americans - The Complete First Season (2013)
Klassiskt raffel och krackelerande relationer under kalla kriget
'Kanske den bästa nya serien du inte har sett'. Ungefär så vill jag minnas att ”The Americans” introducerades i en amerikansk podcast (jag tror att det var Truthdig, men reserverar mig för eventuell sammanblandande sinnesförvirring) för ett tag sedan. Och vad ska jag tillägga efter att till slut ha sett hela den första säsongen? Den är bra. Väldigt bra. Enkelt uttryckt en av de starkaste nya dramaserierna som kommit fram de senaste åren i hård konkurrens, alla kategorier, fullt nämnbar i samma andetag som ”Game of Thrones”, ”Homeland” och ”Breaking Bad”. Rent kommersiellt och publikmässigt har den kanske hamnat i exponeringsskugga så här långt. Men sådant kan ju ändras. Se bara på… ”Breaking Bad”.
USA 1981. Kalla kriget är fortfarande i högsta grad en realitet för relationerna mellan de förenta staterna och den stora unionen öster om Atlanten och järnridån. Och det har inte blivit vänskapligare med den nyvalde presidenten Ronald Reagan. Mitt i det amerikanska villasamhället, nära huvudstaden, huserar ett par som till synes är en sinnebild av den amerikanska drömmen. Eller i varje fall drömmen om en behaglig välordnad normalitet, med två barn, bil och trygg sysselsättning med något affärsmässigt. Kruxet är att de är planterade spioner från Sovjetunionen, under ”deep cover” som termen lyder. Ja, det sägs finnas en viss verklighetsbakgrund vad gäller fenomenet med djupt, djupt inplanterade spioner, men den totala omfattningen är av naturliga skäl en aning oklar - och lär kanske förbli så. Hur såg det förresten ut på andra sidan Atlanten? Det är svårt att tro att jänkarna aldrig använt sig av samma metodik i någon mån.
Utåt sett är de Phillip och Elizabeth Jennings. Vad de hette och vilka de var innan, är de nästintill förbjudna att ens tänka, samtidigt som de förväntas behålla en evig lojalitet med moderlandet. De är väldigt kapabla, men kluvna. Att smälta in, verka ofarlig och så 'normal' som möjligt, medan det till synes nästan händelselösa villalivet i det lugna området växlas med halsbrytande manövrer och livshotande jakter som ofta tar plats nattetid - det tar på krafterna. Vad de två barnen beträffar är de helt ovetande om föräldrarnas bakgrund. Och så, mitt i allt, flyttar en FBI-agent på samma gata. Slump eller inte?
Spänningar finns på alla plan. Även inom äktenskapet, som ju i ärlighetens namn inleddes på order av andra. De har inte ens fått diskutera något om sina respektive bakgrunder, vad som hände innan de träffades. Men nu när det börjar brännas omkring dem och luften darrar av misstro, släpper de på garden inför varandra. Det betyder inte att de automatiskt är överens om allting. Och det är frestande att tänka sig att upprinnelsen i någon manusförfattares hjärna till seriens själva existens, var ett tankekorn om att (för vilken gång i ordningen?) skildra ett förhållande utsatt för maximal press och hur man överlever, håller ihop och utvecklar det. Just det, så resonerade jag utan att ha läst på något om bakgrunden till serien. Och faktiskt, åtminstone i den wikipediala sammanfattningen hävdas att serieskaparen Joe Weisberg trots sina egna erfarenheter av underrättelsearbete inom CIA, i första hand såg det här som en skildring av samlevnadsutmaningar. Eller som han förklarar i en intervju med Time:
- Spionage ökar dramatiken och höjer insatserna, men det som folk verkligen kommer att bry sig om är om det här paret och ifall de klarar sig eller inte. Vi vet redan hur det kalla kriget slutar. Ingen vet hur det här äktenskapet kommer att sluta.
Den politiska bakgrunden är fascinerande i sig. Särskilt om man kommer ihåg tiden före järnridåns fall (eller om den nu verkligen gjorde det). Och den där polariseringen som var så stark och så markerad mellan den 'onda' och 'goda' sidan (vem som var vem berodde av naturliga skäl på vilken sida sida av stängslet du själv befann dig på) gjorde världen för många till en svartvit, enkel plats. Enkel att analysera i alla fall. För eller emot. Åtminstone för medborgare i de två supermakterna. Men här vill man gärna sympatisera med makarna Jennings (Matthew Rhys och Keri Russell) oavsett vad de tvingas ta sig för i tjänsten, och den till synes ganska rättrådige FBI-kontraspionen Beeman (spelad av alltid pålitlige Noah Emmerich). Han har för övrigt också sina frestelser att bekämpa (eller ge efter för). Ett nyligen förflutet som infiltratör i en högerextremistisk eller nynazistisk organisation har satt sina spår även i hans familjeliv. Det finns en distans att överbrygga på hemmafronten och den verkar framförallt finnas på hans planhalva. Men vad exakt det är som tär och förtär, det är inte särskilt tydligt utsagt. Han är begriplig som person, men också liksom många andra här, något av en enigma i sig.
Till de spännande karaktärerna kommer tidsandans attribut. Ett krig under ytan som förs med dåtidens mest avancerade apparatur, nu betydligt åldrad i våra ögon. Det har hänt oerhört mycket i den vägen på tre decennier. Inga mobiltelefoner, få persondatorer i den mening vi tänker på idag, definitivt inga stora flashiga bildskärmar med konferenser på distans i realtid eller 'enhance that'-ögonblick där suddiga pixlar blåses upp intill mirakelgränsen och avslöjar något avgörande. Å nej. I stället: simpla rostangripna telefonkiosker, kodade muntliga meddelanden, gott om förklädnader som kan förefalla lite väl primitiva men verkar fungera för ändamålet - och så vidare. Men regelbundna närstrider och en eller annan explosion skapar ändå nerv i direkt, akut betydelse i kombination med alla dubbelspel och psykologiska manipulationer. Det är både insiktsgivande (tror jag i alla fall) och klassiskt rafflande flera gånger om. En stark fyra i betygsväg, med häng på ännu högre höjder.
Och liksom i ”Homeland” förmedlas den där känslan - eller illusionen - av att man förstår något om hur personer inblandade i sådana här hemligstämplade aktioner egentligen fungerar och resonerar. De blir relaterbara även när de inte borde vara det. Samtidigt som man lockas att sympatisera med två sidor, två motståndare, och acceptera deras logik och rationaliseringar. De kanske bara följer sitt öde. De är människorna i mitten när högre makter sätter spelreglerna och kräver lydiga tjänare.
© Johan Lindahl
2014-04-06
DVD / Blu-ray
Fox bifogar diverse oanvända scener, något enstaka kommentarsspår samt bakom kulisserna-material som jag ännu inte tillfullo utforskat. Däremot har jag en magsur invändning mot själva konstruktionen av kartongen, eller mer exakt hur de fyra discarna placerats ovanpå varann i en fästfunktion från vilken de kan vara ganska bökiga att lösgöra. Åtminstone inte innan man övat några gånger och försäkrat sig om att de kan avlägsnas utan att gå av på mitten i processen…
Originaltitel: The Americans - The Complete First Season
USA, 2013
Regi: Gavin O'Connor Adam Arkin Thomas Schlamme m fl
Med: Keri Russell, Matthew Rhys, Holly Taylor, Noah Emmerich, Keidrich Sellati, Annet Mahendru, Maximiliano Hernández, Susan Misner, Alison Wright, Richard Thomas, Margo Martindale
Genre: Drama, Politik, Thriller
Hemmabio: 2014-02-19
Relaterat: The Americans - säsong 3 (2015) The Americans - säsong 6 (2018)
Relaterade artiklar
2010-talets bästa tv-serier
Relaterat ur russinbloggen
2015-08-23: Andra sommaren med sovjetiska superagenter
