The Americans - säsong 6 (2018)

Fängslande finalsträcka på ett familjedrama utöver det vanliga

Allting har en ände. Och med finalsäsongen av ”The Americans” går en av de mest konstant kvalitetsgenomdränkta och rakt av spännande serierna under 2000-talet i mål. Kanske var jag mest helgjutet engagerad under säg, de tre första säsongerna. De impregnerades av en ihållande, intensiv spänning som gick att ta på. I någon mån har den funnits där hela tiden, men svalnade en aning under kanske framför allt den näst sista omgången. Egentligen är kanske detta i grunden ett drama och thrilleraspekterna tillkommer med jämna mellanrum. Men kasten mellan det vardagliga och det extremt händelserika har varit ett signum.

Tanken som tidigt uppenbarade sig var att det här nog ändå i första hand handlade om hur man håller ihop ett äktenskap under hård press utifrån och inifrån. Något som i alla fall delvis bekräftats av serieskaparen Joseph Weisberg tidigare. Men som bonus ovanpå allt har vi fått en nostalgitripp tillbaka till 1980-talet. Annan teknik, delvis andra attityder, ett USA som jag själv inte sett ’live’ (första gången jag hittade dit var slutet av 1991). Men det känns som om de fångat något viktigt från epoken. Att inte allt var glam, blänkande rosa färger och kitsch utan kunde vara slående grådaskigt; TV-apparaterna var betydligt mindre, datorer definitivt inget som de flesta dödliga hade hemma och mobiltelefoner milt uttryckt ännu mer sällsynta. Det var också tiden (som vi med facit i hand nu vet) då det Kalla Kriget officiellt kom till ett slut. Eller en form av slut, för att sedan i någon mening återupptas.

Serien har i sex år fått oss att sympatisera med en spionfamilj från den sovjetiska sidan just för att de är så lätta att identifiera sig med, trots all deras träning i att utföra saker de flesta av oss gärna slipper. Det är många beståndsdelar som sammanstrålat för att lyfta ”The Americans” högt över seriesnittet, trots eller tack vare alla narrativa risktaganden och balansakter. Allt detta hemlighetsmakeri. Den egentligen ansträngda storydetaljen att paret bor grannar med en FBI-agent. Att de med alla sina ombyten och förklädnader ständigt tänjer på gränsen för det trovärdiga. Att allting hänger på en så skör tråd och kan rasa ihop när som helst. Men det är i grunden Philip och Elizabeth (Matthew Rhys och Keri Russell) och deras inbördes relation som varit navet, framför allt tack vare den där kemin man kanske inte trodde fanns från början, men blev allt mer uppenbar mellan skådespelarna. Och så dottern Paige (Holly Taylor) som efterhand insett vad föräldrarna sysslar med och de sista åren själv dragits in i verksamheten.

När den sista säsongen inleds har i serien tre år passerat, från 1984 till 1987. Det kalla kriget är möjligen på väg att bli lite mindre laddat och stormakterna, eller supermakterna, förhandlar faktiskt med varandra. Vilket uppenbarar att ingen total enighet råder i Österland. Olika fraktioner inom Sovjetstatens maktapparat verkar vara i luven på varandra och ledaren Gorbatjov (vars ande svävar över slutsäsongen utan att han själv någonsin syns) lever farligare än han förmodligen själv är medveten om. Philip har egentligen dragit sig ur spioneriet och driver resebyrå på heltid. Men hustrun fortsätter och har inte tappat tron på vad de sysslar med, dottern Paige skolas in och praktiserar egen spaningsverksamhet samtidigt som hon fortfarande inte fullt ut förstått vad som egentligen kan komma att krävas av henne. Sonen Henry har väl alltid haft den minst utvecklade personligheten i familjen och nu har man som en storystrategi skickat iväg honom till internatskola så att han enbart sparsamt deltar i dramatiken.

Här är det just den långsamma, smygande spänningen som dominerar. Dialogdrivet. Mycket väntan och vardagens lunk på alla fronter, samtidigt som våldet regelbundet exploderar och särskilt under de sista avsnitten ibland blir påtagligt brutalt. Men avslutningen, särskilt finalavsnittet som är längre än vanligt, understryker snarare det hjärtskärande i hela situationen. Det är en emotionell resa som handlar om familjen och om vänskap med förhinder. Konfrontationer man inte kan komma ifrån och trådar som ska knytas ihop. Andra som kanske lämnas upplösta. Vi har följt en högst speciell familj i USA genom Reagan-eran, sett storpolitikens verkningar och hur enskilda personer påverkas av och påverkar dem. Jag vet inte om hela slutrundan är perfekt, men stundtals kommer den ändå bra nära. Den ska framför allt kännas. Och det gör den.

© Johan Lindahl
2019-05-11

Originaltitel: The Americans - Season 6
USA, 2018
Regi: Chris Long m fl
Skapare/show runner: Joseph Weisberg
Med: Keri Russell, Matthew Rhys, Holly Taylor, Noah Emmerich, Brandon J. Dirden, Keidrich Sellati, Margo Martindale, Costa Ronin, Laurie Holden, Scott Cohen, Yuri Kolokolnikov, Lev Gorn

Genre: Drama, Kriminalfilm, Politik, TV-serie

Relaterat: The Americans - säsong 3 (2015) The Americans - The Complete First Season (2013)

Sök