Andra sommaren med sovjetiska superagenter
[ 2015-08-23 , Johan Lindahl]
Inte så många ser den, brukar det sägas. Men de som gör det är nästan unisont lyriska. Och varför skulle de inte vara det? Eller, jag menar givetvis: varför skulle vi inte vara det? Berättelsen om en familj i Washington, där föräldrarna är deep-deep undercover i sovjetiska statens tjänst under Reagan-eran, är något av det bästa som erbjuds i serieväg, alla kategorier, just nu.
Den tredje säsongen av "The Americans" visas väl veckovis på någon kanal men möjligen alltför undanskymd i tablån, medan jag själv precis är färdig med den andra via Netflix. Där försöker 'Elizabeth och Philip Jennings' hålla ihop sitt från början utpräglat arrangerade äktenskap samtidigt som de sätter livet på spel, inte minst nattetid, löser omöjliga situationer och ibland ifrågasätter sina överordnades prioriteringar. Parallellt är deras granne, FBI-agent Beeman djupt insyltad i en affär med en kvinnlig sovjetisk ambassadsekreterare som snart inte är säker på vems ärenden hon går. Alla spionerar på alla. Och inget är svart eller vitt.
Nyligen läste jag en analys av en så kallad Washington-insider vid namn David Rothkopf som för Foreign Policy rankade olika dramaserier förlagda till den amerikanska huvudstaden och med politiska intriger som röd tråd, ur trovärdighetssynpunkt och vad gäller dramatiska förtjänster. "The Americans" blev tvåa på listan, slagen endast av - just det - den av mig alltför lite sedda "Veep". Men före bland andra "Homeland", "House of Cards" och "Scandal". Säger det något?
Spännande är det i alla fall. Och förmodligen fortfarande förtjänt av en större publik. Om inte en radikal försämring skett i den senaste säsongen. Men det har jag väldigt svårt att tro.
