Left Behind (2000)

Vilka är egentligen målgruppen?

Innan man rakt av recenserar en film som "Left Behind" kan det vara lämpligt att förklara lite av bakgrunden. I bokform är det här början på en svit som jag tror hunnit fram till tionde delen, skapad av Tim LaHaye och Jerry B. Jenkins. De har sålt i miljonupplagor i USA och de första delarna finns översatta även till svenska, men har hittills nått en betydligt smalare sfär här. Filmen produceras och marknadsförs av bolag med agendan att öka det kristna inflytandet i medievärlden. Bland de grupper som ibland brukar hänföras till den så kallade kristna högern verkar ofta finnas ett agg mot det de uppfattar som ett överdrivet liberalt tänkande i kulturen och ett allmänt accepterande av företeelser som Bibeln vänder sig mot.

Den yttersta tiden har alltid varit föremål för flera teorier och filmen utgår från premissen att sanna troende en dag kommer att ryckas upp och försvinna spårlöst från jordens yta. Kvar blir tvivlarna och andra ofärdiga som har att möta ondskans härskaror i en stegrande konflikt. Tankemodellen som finns i olika varianter har gått under olika benämningar. I slutet av 1800-talet var premillennarismen stor bland flera drivna förkunnare främst i USA. Ibland kallas det för dispensationalism. Det har som sagt aldrig slagit igenom på samma sätt i Europa som i USA, men frågorna har diskuterats även i svenska frikyrkor. På 1970-talet satte boken (och filmen) "Som en tjuv om natten" skräck i åtminstone delar av en generation.

Främst är det bokstavliga tolkningar av Daniels bok och Uppenbarelseboken som bildar basen för teoribildandet. Tänkesättet ifråga omfattas dock långtifrån av alla troende och teologer har tvistat i ... ja, länge. Att reda ut de olika skolorna skulle kräva en avhandling - och sådana finns. Men mitt självpåtagna uppdrag är att göra en välinformerad recension av filmen. Den blir förmodligen längre än vad filmen egentligen är värd. Det är inte troligt att den kommer att göra så mycket väsen av sig här och att den skulle nå videobutiken i Vara hade jag inte satt många kronor på när jag först hörde talas om filmen.

I USA har "Left Behind" i alla fall blivit en industri, ett fenomen som nagelfarits bland annat av tidskriften Time. Vid ett besök i USA för två år sedan kunde jag konstatera att skaparna även spunnit vidare med en "Left Behind for kids"-följetong. Jag skojar inte. Civilisationens undergång i familjevänlig förpackning är ingen omöjlighet i möjligheternas land... Jag skaffade - i något slags studiesyfte - första delen av bokserien (det vill säga den som filmen bygger på). Men det har inte blivit av att läsa den än.

I USA lanserades filmen faktiskt först på video för att sedan gå upp på ett begränsat antal biografer. Nu är den alltså videosläppt i Sverige och någon stor-salong-sejour lär det inte bli tal om här. Såvida inte señor Ekman i Uppsala eller någon av hans kompisar köper upp SF eller annan kedja.

Med både fördomar och viss inympad förståelse för filosofin och syftet med filmen blir det knappast en förutsättningslös bedömning - men både filmare och författare får väl ändå fabulera en smula? Det är möjligt att tänka bort hela förpackningen och bara se den som ett försök till fantasieggande thriller. Men det faller inte heller ut till filmens fördel.

Det börjar inte helt oväntat med scener från Israel och Irak. (Mellanösterns roll i det slutliga domedagsdramat betonas i de flesta scenarier på området.)
- Ingen har så många fiender som Israel, konstaterar också forskaren Rosenzweig som intervjuas av amerikanske TV-journalisten Buck Williams om sitt formula för jordbruksproduktion som skulle kunna lösa hela världens livsmedelsförsörjning.

Mycket riktigt avbryts inspelningen av ett hastigt flyganfall som dock avvärjs på ett mirakulöst oförklarligt sätt. Under tiden har vår oförvägne vän Buck givetvis rusat ut ur skyddsrummet och gjort en livesändning under blixtrande himlavalv. I ett raskt klipp ser vi hans kolleger på hemmafronten sucka beundrande och fälla kommentarer som;

- Han skulle ha sänt från Hiroshima om han haft chansen!
- Yeah. That´s our Buck.
Ovanstående replikskifte måste faktiskt höras för att vidden av patetiken ska framgå. Ute i öknen möter Buck också en budbärare i fotsid mantel och vitt skägg... men det här är bara prologen.

Allvaret börjar efter att vi bekantat oss med piloten Rayford Steele och hans familj, som inte är ett under av harmoni. Hustrun vill att han ska vara hemma oftare och dottern (som har ring i näsan — enligt konservativa kristna kretsar en mindre lämplig prydnad) är tuff och trotsig (vilket skulle kunna rubriceras som ett rebelliskt sinnelag av samma jury). Lillebror är gladare dock, men far reagerar på hans makabra fantasi och undrar var han fått inspiration ifrån. Svaret kommer snabbt - och är faktiskt en av filmens bästa repliker.
- Söndagsskolan!

Snabbt avverkas ett antal geografiska punkter världen, runt, men främst på den amerikanska kontinenten. Pusselbitarna placeras ut - FN, mystiska finansiärer, medieföretag och så Mellanöstern. Sedan är det alltså dags för själva katapulten. På Rayfords flygning försvinner plötsligt flera passagerare spårlöst. Kläderna är kvar, men kropparna äro dunstade. Panik utbryter, men med hjälp av - gissa vem som också är med på planet? - lyckas besättningen upprätthålla någorlunda ordning och landa i Chicago. På marken råder kaos och hela världen har drabbats av dessa oförklarliga frånfällen. I stort alla barn tycks vara bland de försvunna (medan filmmakarna tycks vilja betona att hundarna är kvar, genom några kvicka etableringar av skällande övergivna byrackor. Jag vet inte om det är ett teologiskt ställningstagande det också eller om det bara var effektfullt i deras ögon).

Vad som händer i fortsättningen ska jag inte avslöja lika detaljerat. Långsamt går det i alla fall upp för en del av de kvarlämnade varför de är kvar. Konspirationsteoretierna börjar frodas alltmedan FN med den öststatsbrytande Nicolae Carpathia i spetsen åtar sig rollen som interimsregering för hela planeten.

Hantverket i stort lämnar mycket övrigt att önska. Det är mest i nivå med en TV-film av typen som visas på TV3 eller Kanal 5 en onsdagskväll omkring klockan 23.35.

Skådespeleriet är högst ojämnt. Några kommer trots allt undan med hedern i behåll. Främst Janaya Stephens som pilot Steeles dystra dotter Chloë, men även Clarence Gilyard som pastor. Han har nog filmens bästa monolog i scenen där han inser att han fick inte följa med upp. Han, som borde vetat bättre.

- Jag var en bluff och alla gick på det. Utom Du! rasar han med adress Den Högste.
I kategorin sämsta scener - och skådisar - finns det fler kandidater.

Knepen för att föra handlingen framåt är förutsägbara. Vad som sticker ut är just det som sticker många i ögonen. De alltmer (över)tydliga vittnesbörden från dem som sett ljuset i tunneln. Efter första timmen slängs det mesta av antydningar överbord, som en Jona på väg ner i valfiskens buk.

Logiken går på sparlåga även sett till de uppgjorda förutsättningarna. Albinoskurkar har vi sett tonvis av i genren genom åren och det är inte den enda klichén. Storboven avslöjas redan på videons omslag, även om filmen väntar ganska länge innan man släpper bomben - som de flesta bör ha räknat ut före dess, med eller utan omslag. Filmen börjar och slutar med en voice-over av Kirk Cameron (i rollen som Buck). De som tyckte att Charlie Sheens avslutande betraktelse i "Plutonen" var övertydlig och stelbent kan få något att jämföra med här.

Noterbart överlag är bristen på svordomar, sprit och sex. Även de mest våldsamma visionerna, som ju är oundvikliga med tanke på ämnet, är softade enligt en from formel som kanske kan vara vällovlig om man vill nå så många som möjligt. Men särskilt verklighetstroget blir det inte.

Vilka är egentligen målgruppen - redan rättroende kristna som behöver byggas upp?
Mindre rättroende kristna som behöver fostras?
Sökare som är på väg men kräver en rejäl puff?
Helt nattsvart oomvända som tarvar en riktig hagelkvast i häcken?

En annan svaghet, en av de mest graverande, är att det syns så tydligt att det här bara är början. Som Winston Churchill kläckte ur sig 1940-kallt:
- Det här är inte slutet. Det är inte ens början till slutet, men det är slutet på början.

Om ändå filmmakarna kunnat göra en parafras på det med någon slags pondus. Det här ser ut som, och är, egentligen ett pilotavsnitt (liten vits avsedd!). Det finns redan fler delar inspelade. Liknande upplägg fanns givetvis i "Sagan om ringen", men deras taktik att redan från början utlova en trilogi var smartare. För att inte att tala om genomförandet...

Jag kan vara svag för apokalyptiska rysare - och hade överseende med många av fånigheterna i exempelvis "Armageddon". I stilen påminner Left Behind dock mer om Deep Impact. Jag kan känna en aning av de vibrationer en sådan här film skulle kunna skapa, men de försvinner snabbt. Om jag ska vara väldigt snäll kan jag ana en hederlig avsikt bakom; att få folk att tänka till och ta ställning för... ja, vad exakt? När det kommer till kritan är producenterna mest av allt ansvarslösa. De utger sig för att bygga på en grundmurad gudaktighet men stödet i skriften som åberopas är svagare än vad som framgår. Som man fick lära sig i söndagsskolan; "Bygg inte hus på en sandig strand...".

Det mest positiva jag kan säga är att jag misstänkte att "Left Behind" skulle vara ännu sämre. Det här är inte så genomuselt att det lämpar sig för en kalkonkväll - även om jag kan tänka mig att många skulle argumentera mot mig på den punkten . Nej, det är bara en artistiskt undermålig produkt med få ljusglimtar, baserad på ganska tvivelaktiga trosföreställningar.

Bonus:
Liten frågesport för dem som trots allt tänker sig att se "Left Behind"; vilken för kristendomen högst central personlighet nämns överhuvudtaget inte under hela filmen?

Trivia:
1) Att filmteamet inte helt saknar humor kan man i alla fall utläsa om man ögnar igenom eftertexterna. Där tackas en Karli Goodman "who inadvertently vanished during editing".
2) Kirk Cameron och Chelsea Noble (som spelar den förföriska flygvärdinnan) är gifta med varandra i det civila.

© Johan Lindahl
2002-12-08

Spoiler

Originaltitel: Left Behind
USA/Kanada 2000, 2000
Regi: Victor Sarin
Med: Kirk Cameron, Brad Johnson, Janaya Stephens, Clarence Gilyard Jr, Colin Fox, Gordon Currie, Daniel Pilon, Chelsea Noble, Jack Langedijk

Genre: Religion/filosofi

Relaterat: Left Behind II: Tribulation Force (2002) Left Behind: World at War (2005)

Sök