Homicide: Life on the Street - Series Four (1996)

Hjärnblödningar, gisslan och imponerande gästlista

5 russin

Frank är tillbaka, fast inte riktigt i gammal god form. Efter en hjärnblödning i slutet av tredje säsongen (om jag minns rätt så var det väl cliffhangern, men det var ett tag sedan jag såg den) är han inte 100 procent återställd, men tillåts ändå komma tillbaka på halvtid till mordroteln i Baltimore. Frank Pembleton (André Braugher), superdetektiven som ställer andra i skuggan kanske alltför ofta för att vara riktigt populär. Kollegerna är också skeptiska och undrar om han verkligen kan komma igen och vara till nytta. Dessutom undersöker några av dem ett mord där enda vittnet verkar vara en - tamgris. Och strax bryter helvetet ut i form av ett gisslandrama på en skola. De första två avsnitten av säsong fyra är nog mer explosiva än vad som varit standarden i serien så långt, serien som alltså var en av 1990-talets TV-höjdpunkter för mig och som, när jag har tid att göra återbesök, fortfarande imponerar.

Och serien håller fortfarande stilen från de första säsongerna. Enligt mina minnesbilder var det först under de sista åren, alltså sjätte och sjunde säsongen, som den gryniga glansen började flagna och serien blev mer ordinär, inte minst genom Pembletons pensionering från poliskåren och några felcastingar, men kanske framförallt genom jämförelsevis bristande skärpa i manus. Bra var den alltid, men det var de här första fyra-fem åren som grundlade seriens goda rykte och är mest värda att se om idag. Tredje säsongen svajade en aning i början, men rätade upp sig med besked. Här går det alltså igång på alla turbiner redan vid uppvärmningen och fortsätter i stor stil.

Tredje episoden kretsar kring ett upplopp i ett fängelse, där två interner dödats. Dean Winters är en av de berörda parterna och i ett av de sista avsnitten medverkar hans bror Scott William Winters. De skulle inte alltför långt senare även spela inlåsta bröder i HBO:s fängelsedrama ”Oz”. Ja, ibland är det här rena pre-HBO-familjeföreställningen, vilket förstärks av att Lee Tergesen (blivande intern) och Edie Falco (blivande fångvaktare, för att inte tala om fru Soprano i ett annat sammanhang) medverkar i en uppföljning av ett avsnitt från tidigare år där Tergesen var en patrullpolis som sköts i huvudet och förblindades för livet. Och en viktig regelbunden gästspelare är som tidigare Zeljko Ivanek (bland mycket annat på meritlistan senare, guvernör i... ”Oz”) som åklagare Danvers. För att lämna det sidospåret är säsongen starkt präglad av Erik Todd Dellums som den sluge, superslipade knarklangaren Luther Mahoney, ett återkommande irritationsmoment för framförallt Lewis (Clark Johnson) och inlånade Terri Stivers från narkotikaroteln. Kellerman (Reed Diamond) blir misstänkt för korruption från sin tid i brandutredningsdepartementet. Och en bit in gör Michelle Forbes entré (i hög fart) som den nya rättsläkarchefen Juliana Cox.

I ”The Heart of Saturday Night” medverkar bland andra Rosanna Arquette i en terapisession med koppling till tre olika fall som rullas upp i återblickar. Och i ”The True Test” är en ung Elijah Wood kallhamrad student på en privatskola där en annan studerande just mördats. Senare drabbar den alltmer desillusionerade Kellerman och Lewis samman i en dialog som vore omöjlig i de flesta kriminalserier vi sett sedan dess. Den är lång, utdragen, förmodligen oerhört spännande första gången (det var ett antal år sedan för min del) och bara fläckvis avbruten av andra parallella förlopp. Ami Brabson har en allt viktigare biroll som Pembletons fru. Äktenskapet knakar i fogarna av flera orsaker, inte minst efterdyningarna av hans hjärnblödning. Polisens förhållande till medier synas i ett avsnitt med Joan Chen som reporter för Baltimore Sun. I samma veva dyker Eric Stoltz upp som en av Kellermans två ohängda bröder med dåligt inflytande i bagaget. Lewis Black, numera standupkomiker och återkommande gäst hos Jon Stewart, har ett oväntat tips för Munch (Richard Belzer) i ett av de sista avsnitten för säsongen. Men har han rätt?

Avspänningskomik utgörs till stor del av avdelningens nye videofilmare Brody (Max Perlich) som är bostadslös och flyttar runt mellan supersnutarna till dess de tröttnar och skickar honom vidare till nästa i raden. Ett avstickaravsnitt handlar om Brodys egen lilla dokumentär över livet på stationen och ett speciellt fall i synnerhet. Avsnittet regisserades för övrigt av Barbara Kopple (själv mest känd för just dokumentärer som ”Shut Up and Sing”). Och Brody visar sig alltmer vara en liten man med stora visioner om något mer än bara brödjobb och pliktskyldig dokumentation.

Helheten kan rent av vara den bästa enskilda säsongen av något kriminaldrama från 1990-talet, om jag ska våga vara så spontant översvallande. Det påminner också om att ”Criminal Minds” och de flesta liknande aktuella succéserier i krimfacket kanske kan lura dig att tro att de har något slags substans och karaktärsuppbyggnad, så länge du inte analyserar för noggrant, när de i själva verket är skickligt konstruerade men ohjälpligt strömlinjeformade produkter för snabbkonsumtion. Det kan man fortfarande, med flera års perspektiv, inte säga om ”Homicide”.

© Johan Lindahl
2011-03-10

DVD / Blu-ray

Noble gav väl upp idén med svenska utgåvor efter tredje rundan och det här är en engelsk upplaga. En fördel med att se avsnitten med engelsk textning är att man får uppgifter direkt om låtarna som används med jämna mellanrum, inte lika påfallande flashigt som ”Miami Vice” men med mer eftertanke. Joan Armatrading, Collective Soul, Tom Waits, Subdudes, Faith No More med flera passerar revy.
Originaltitel: Homicide: Life on the Street - Series Four
USA, 1996
Regi: Ted Demme Jean de Segonzac Kenneth Fink m fl
Med: Richard Belzer, Andre Braugher, Reed Diamond, Michelle Forbes, Clark Johnson, Yaphet Kotto, Melissa Leo, Max Perlich, Kyle Secor

Genre: Drama, Kriminalfilm, TV-serie
Teman: Snutserier

Relaterat: Uppdrag mord - Box 2 (1994) Uppdrag mord, säsong 1 (1993)

Ingår i följande teman


Snutserier




     

Dela |