Battlestar Galactica: The Plan (2009)

Bokslut utan briljans

En salig röra? Det här bör sägas direkt: den som inte sett serien i sin helhet, eller åtminstone rejäla procentandelar av den, har ingenting här att hämta. Alls. Och frågan är om ens fansen får vad de har rätt att förvänta sig. Efter visst övervägande lutar jag åt ett förstulet och inte så upplyftande 'nej, inte riktigt'. Tanken är att fylla ut luckor som serien lämnade efter sig efter den fjärde och sista säsongen i fjol, och målgruppen är väldigt uppenbart oss som följt med den ett tag, eller helst med kalvinistisk nitälskan. Inledningen, exempelvis, torde vara fullständigt förvirrande för alla andra. Och frågan är om jag klarar av att ens recensera det här på ett sätt som är avlägset informativt för nykomlingar.

- Let's get this genocide started...
Förintelsen, det vill säga cylonernas attacker på de mänskliga kolonierna som satte igång seriens rymdodyssé, den kommer även här på ett tidigt stadium i handlingen. Och en del bekanta ansikten är mitt i smeten. ”The Plan” är närmast ett kollage av gammalt och nytt (vilket jag i och för sig varnats för i flera kommentarer på nätet) men det är värt att understryka. Förödande explosioner, flykten ut i det okända, motståndsrörelsen som blir kvar på planeten Caprica och så vidare. Det nya är fler inblickar bakom kulisserna hos de attackerande och intrigerande cylonerna, alltså artificiella människor som satt sig i sinnet att göra slut på sina forna härskare, även om de inte är helt överens inbördes om det välbetänkta i projektet. Nu ska framförallt den delen av storyn redas ut i kompaktformat och resultatet blir en TV-film som ofta, otäckt ofta, mest liknar en resumé med nya detaljer inknöcklade utan att hitta en egen konsekvent och naturlig rytm.

Atmosfären och den inneboende mystiken blir nästan hopplösa att bibehålla under de här förutsättningarna. Men mitt i röran finns minnesvärda replikskiften och tillägg till den filosofiska inramningen som serien tog sig tid att utveckla (och inveckla) efterhand. 'Jag är lyckligare när jag är människa' bekänner en av cylonerna på undercoveruppdrag med olika grader av medvetande om sin egen verkliga natur.
- Jag vill inte ha någon präst.
- Och du förtjänar ingen absolution.
Så låter det vid ett annat tillfälle. Idén att klargöra tankegods och motiv som inte var glasklara tidigare gjorde mig nyfiken till att börja med. Men ljuspunkterna grumlas av återkommande irritation. Det lösryckta och fragmentariska ger intrycket av ett beställningsjobb, halvtaffligt men lyft ur fördärvet av en del suggestiva bildlösningar och ett starkt uttryck av framförallt Dean Stockwell som gör flera versioner av samma inflytelserika cylon. Är det här verkligen en nödvändig upprensning eller drar det vanära över ett stolt varumärke? Ett tag under den första timmen är jag nästan chockad över den allmänna avsaknaden av synlig struktur, innan jag uppnår ett mer förlåtande sinnelag och förståelse för vad Edward James Olmos et al försökt åstadkomma.

Förutom Stockwell har även Grace Park och Tricia Helfer framträdande (och mångsidiga) roller. Det hade de även i serien, där däremot Rick Worthy hamnade mer i skymundan som Simon. Han får här mer rymd och djup i ett par varierande versioner av sin cylonmodell, varav en kämpar med sin identitet mer än de andra upplagorna. Vi förstår också mer av Sharon Valeriis (Park) dilemma, men hon fick flera och motstridiga dimensioner redan i serien.

För fansen är det med andra ord inte helt bortkastad tid att lägga cirka 100 minuter av sitt liv på ”The Plan”. För alla andra, som sagt, måste det här vara ett nästintill ogenomträngligt skiffer. Det är en högst osjälvständig produkt, med en del talande scener insprängda i virrvarret. Kanske var det här ett omöjligt uppdrag från början. Eller en kompromiss. Allvarligt talat borde de ha satsat på att antingen breda ut sig mer och låta stämningen tätna, alternativt avslöja hemligheterna i en tiominuters presskonferens. Nu är det ett berättartekniskt bakbundet bokslut - om det är det det verkligen är - utan briljans.

© Johan Lindahl
2010-11-25

DVD / Blu-ray

Oanvända scener finns det en del av, bland annat en längre version av ett samtal på en bar mellan Cavil och Ellen Tigh, den trolösa hustrun till officer Saul Tigh och en kvinna med en i serien spännande story arc (som är nödvändig att känna till för att hennes roll här ska förstås i sin fulla vidd). Dessutom lite mer introduktion av den bollsport som tydligen var populär i kolonierna innan apokalypsen.

Edward J. Olmos talar entusiastiskt om hur det var att ta över regin och samtidigt ta avsked av själva serien. Dessutom markerar han att filmen kommer att få oss att vilja se om hela följetongen från början och inse vad resan egentligen handlade om. Kompletterat med kommentarer från skådespelare, främst de som spelade cyloner.
- De har tagit alla fyra säsongerna och dumpat dem i mitt knä, konstaterar Dean Stockwell knipslugt och har inte helt fel.

Olmos och manusförfattaren Jane Espenson har ett kommentarsspår till filmen och verkar nöjda med sammanfogningen av scener såväl som stridsspetsar och andra specialeffekter (och visst är det rätt snyggt). De erkänner att alla tänkbara frågor inte besvaras, men de viktigaste, och avslöjar att flera scener var längre från början men kortades kraftigt. Och båda levererar lovord till Stockwell. (Not: Det här ingår i den brittiska upplagan - jag är inte helt säker vad som gäller för den nordiska från Universal. Informationen hos de svenska näthandlare jag snabbkonsulterat är knapphändig.)

Originaltitel: Battlestar Galactica: The Plan
USA, 2009
Regi: Edward James Olmos
Med: Dean Stockwell, Michael Trucco, Grace Park, Tricia Helfer, Rick Worthy, Callum Keith Rennie, Edward James Olmos, Kate Vernon, Lymari Nadal, Rekha Sharma mfl

Genre: Religion/filosofi, Sci-fi
Teman: Laglös värld efter katastrof

Relaterat: Battlestar Galactica - säsong 1 (2004) Battlestar Galactica - säsong 2 (2005) Battlestar Galactica - säsong 3 (2006) Battlestar Galactica - säsong 4 (2008)

Ingår i följande teman

Laglös värld efter katastrof

Dela |