Scrubs: säsong 8 (2009)
"I've changed, too. I have a beard now".
Turerna har varit många och vindlande för vad som dök upp som en frisk fläkt och snart blev en komediinstitution. Sjunde säsongen skulle enligt en del prat vara den sista, men författarstrejken uppstod innan en hel säsong hunnit skrivas, därav de färre avsnitten. Samtidigt mumlades det om en flytt från NBC till ABC, som sedermera också blev verklighet. Den här säsongen presenterades som den verkligt sista, men inte heller det visade sig stämma. Efter den nionde säsongen, där veteranerna i korthet lär upp ett gäng nya läkare och Braff bara är med i några avsnitt, är det nu i alla fall officiellt stopp för vad som i Sverige inledningsvis sändes under namnet "Första hjälpen".
Kanske är det inte konstigt om man anar en viss osäkerhet i serien, en känsla av något tillgjort över tillställningen. Det konstiga är väl snarare hur snabbt den känslan bleknar bort eller åtminstone slutar vara övervägande. Inte minst när döden, som de ständigt försöker hålla utanför sjukhusdörrarna, gör sig påmind i det andra avsnittet utan att försöka dölja sin ankomst. Ett nattvak hos en döende man verkar först nöja sig med några tröstande skämt eller nötta ord men vågar bli mer än så. Något starkt och ärligt. Faktum är att jag tycker att "Scrubs" till och från visar ett allvar som 'riktiga' sjukhusdramer sällan riktigt uppnår. Jag ska kanske inte säga för mycket, i och för sig, eftersom institutioner som "Gray's Anatomy" och till med "E.R." är på sin höjd sporadiska bekantskaper för mig. "House" följer jag inte, festligt nog för att den känns hundra gånger mer overklig än den vrickade komediserie som är ämne för denna recension. "Mercy" verkar ha en poäng eller två, men... en sjukhusserie får räcka, och det får bli den här.
Dr Cox får tidigt frågan ifall han saknar Dr Kelso. Som tittare behöver vi inte undra eftersom den före detta sjukhuschefen är i bild ungefär lika ofta som vanligt, om än sittandes i cafeterian där han drar nytta av någon pensionsförmån. I forna yrkesrollen är han dock ersatt av Courtney Cox, vars karaktär föga oväntat gör sig lustig över Perrys efternamn. Det är lyckligtvis inte det roligaste skämtet i säsongen, som efter den där nämnda trevande starten faktiskt ganska kvickt lockar till garv.
Det funkar liksom bäst när det inte är så skrikigt, utan mer chilligt roligt, tills något oväntat rasar in från höger. Pipiga röster och skämt som pågår för länge finns det tyvärr också en del av. Plus skämt om Kelsos förtjusning för muffins. Fortfarande. Har inte manusarmén fått memot? Ingen skrattade när det här löpande skämtet började, och vi tänker inte börja nu bara för att de ska slippa erkänna att det var ett misstag.
Fast vaktmästarens teatraliska utspel för att göra ett inbrott roligare... är faktiskt roligt. Trots att det är 'skrikig' humor. Undantaget som bekräftar regeln, kan vi väl kalla det. Vaktmästaren (vars förnamn vi till slut eventuellt kommer få veta) har för övrigt så mycket skärmtid att det vore intressant att se lite statistik på det, ungefär som man numera under TV-sända matcher kan se exakt info om hur många minuter en hockeyspelare varit på isen eller hur många meter en fotbollsspelare har tillryggalagt. Är han i själva verket seriens hemliga huvudperson? Hur det än är med den saken så är vaktmästaren fortfarande rolig, konstig och en av de bättre sidokaraktärer (om det alltså är bara det han är) som skapats för TV.
Outtakes, äkta eller påhittade, i eftertexterna och JD:s Kenny Loggins-skägg är några av nymodigheterna. Nya läkarkandidater är också anlända och behöver väl alla olika sorters läxor. En stöddig fuskerska, en lat nörd med en fallenhet för att skapa trender som gör JD ilsk av avund, en kroniskt gladlynt tjej, en underhållande hjärtlös ung dam - vars märkliga monolog om ett engångsligg är asrolig om du frågar mig - med flera. I ett avsnitt förses de med egna voice-overs, en ynnest som ju delats ut förr till andra än JD och ett manustrick som förstås funkar fint igen.
Till förändringarna hör också att Dr. Cox till slut får jobbet han alltid drömt om och undvikit och därför tvingas ty sig till Kelso. Mentor, kanske rentav en vän - undrens tid är inte förbi. Vilket leder till att JD, i egenskap av den person som Cox trots sin påstådda motvilja ändå lyssnar på, får indirekt respekt. Cox fruga Jordan (Christa Miller) har uppenbarligen försökt föryngra sig på kirurgisk väg och ser därför plötsligt gammal ut. Är det därför hennes bitskhet inte längre roar lika mycket? Kanske...
Temana är annars till stor del de gamla vanliga. Hur ger man vård till dem som inte har försäkring? Hur håller Turk och JD sin bromance vid liv? (Steak night, bland annat.) Hur sorglig kan egentligen Ted vara? (Väldigt! Och väldigt rolig, fortfarande.) Kan Ted ändå få en tjej, och var det en ledande fråga? Var är Todd? (osynlig i början, men visst är han kvar). Ska JD och Eliot bli ihop igen, igen?
Ja, det ska de, för att spoila den biten direkt. Kommer det bli annorlunda den här gången? Typ, en hållbar relation? Det kanske jag inte ska spoila.
Alla, mer eller mindre, har barn numera efter de senaste säsongernas babyboom. JD:s son ser vi dock ganska lite av ganska länge, tills han blir skälet till ett beslut som sätter tonen för finalen. Innan dess bjuds vi på bröllop på Bahamas och vi får se en av både serien och livet hårt behandlad karaktär finna lycka och en karaktär utöver Cox stiga i graderna. Bland annat...
Att sammanfatta dryga sex timmars kompakt berättad dramakomedi utan att missa en massa relevant är inte det lättaste, och kanske inte det viktigaste. Viktigare är att påpeka att "Scrubs" fortfarande ofta levererar vakna iakttagelser både om mänskligt beteende och om den märkliga organism som kallas för Sjukhus. Och genom alla de avsnitt som på sitcom-vis nästan alltid landar i något slags trygghet, kanske med nyfunnen vishet, berättas också en löpande historia om personer jag genom säsongerna hunnit bli väldigt fäst vid.
Att sätta stopp nu känns ändå rätt. Det gjorde de alltså inte riktigt, men vi får ändå vad som känns som just ett värdigt slut på en värdig serie. Jag väljer att för stunden ignorera säsong 9 och tackar och bockar för 2000-talets närmaste motsvarighet till "Friends". It's been fun.
© Anders Lindahl
2010-06-06
Tack till Disney för recensionsexemplar
DVD / Blu-ray
De har behållit samma sorts gräsligt fula animerade menyer. Det kanske är ett skämt.I övrigt bjuds det bland annat på diverse kommentarsspår och de "webisodes", som som namnet antyder visades på nätet. Här presenteras de nya kandidaterna.
DVD:n har 4*3-format, även om sista säsongen sändes i HD i staterna. Det lär dock vara så att serien från start har filmats med framtida bredbildsdistribution i åtanke så det känns väl inte omöjligt att en högupplöst widescreenbox kan dyka upp i handeln framöver.
Originaltitel: Scrubs: season 8
USA, 2009
Regi: Bill Lawrence Zach Braff
Med: Zach Braff, Sarah Chalke, Catherine Langlas, Donald Faison, Ken Jenkins, John C McGinley, Judy Reyes, Neil Flynn, Aloma Wright, m.fl.
Genre: Drama, Komedi, TV-serie
Hemmabio: 2010-06-02
Relaterat: Scrubs: säsong 5 (2006) Scrubs: säsong 6 (2007) Scrubs: säsong 7 (2008)
