Luftslottet som sprängdes (2009)
Klassisk svensk funkisfilm
Kan man blunda sig igenom den här filmen och ändå hänga med i det viktigaste? Tror det var Kulturradions recensent i P1 som ställde sig den frågan och kom fram till att det troligen var möjligt. Böjd är jag att hålla med, som gamle gossen Yoda kanske skulle ha sagt i sammanhanget. Vad de pratar! Huvaligen. Uttrycket show, don't tell gäller helt enkelt inte här. Väldigt mycket dialog. Framförallt väldigt mycket funktionell dialog; inte så snitsig men vägledande i den svåra terrängen där våra millennie-trilogi-antihjältar rör sig. Det är sällan svenska filmer är visuella fyrverkerier heller, men första filmen i sviten hade några goda intentioner åt det hållet. De två uppföljarna har ju ryktesvis blåsts upp från planerade kortare TV-filmer till längre film-filmer och med det i åtanke blev resultatet bättre än det kunde ha blivit, om det hade blivit sämre. Om inte annat.
Med andra ord; ännu en fullt acceptabel installation i filmatiseringsprojektet av de redan folkkära Stieg Larsson-skrifterna. Trist med ännu en trea i betyg? Tja, efter att ha vägt plus och minus nyktert och kallhamrat mot varandra landar det ohjälpligt där igen. Storyn är i en mening stor. Vi ser ett stort uppbåd med många beståndsdelar och ännu fler inblandade spelare. Alla spanar och spionerar på varandra. De diskuterar och duellerar verbalt i långa sjok, avbrutna av spridda chockeffekter, slagsmål och suggestiva montage. Det är lite för få rena spänningsmoment för att filmen ska lyfta som thriller, men som samhällskommenterande indignationsdrama med återkommande starka effekter är det helt OK.
Enkel fråga och enkelt svar: Är det meningslöst att se trean utan att ha sett de andra två föregångarna? I stort sett - ja. För dem som har sett dessa är det nog däremot otillfredsställande att inte följa upplösningen, som nu tar avstamp i efterdyningarna av Lisbeth Salanders uppgörelse med sin brottsbelastade far och halvbror. Hon är sjukhusinlagd, men samtidigt hotad av åtal för mordförsök. Och hela hennes livshistoria är på väg att rullas upp, på gott och ont. Hennes nemesisar från uppväxten vill återigen ta kontroll över hennes liv, men Mikael Blomkvist och resten av Millennium-redaktionen jobbar hårt på att rentvå henne, genom ett tjyvtjockt temanummer, no less. Även de blir måltavla för Gruppen. För det avgörande hotet kommer från en Grupp, med sin egen historia och mycket att dölja, samt inte minst försänkningar i högre maktskikt och därmed inflytande bakom kulisserna. Men Blomkvist får samtidigt nya oväntade allierade.
I två och en halv timme fortgår kampen mellan korrupta konspiratörer och ljusets väktare i form av en trulig veckomagasinsmurvel - och en ännu mer socialt missanpassad ung dam som gärna klär upp sig i svart läder och tillhörande nitar när dagsformen tillåter. Förutom de två finns ett åtminstone numerärt imponerande massgalleri av individer som på något sätt är involverade i ärendet. De flesta är inte särskilt intressanta i egen rätt utan främst bönder på brädet. Eller löpare, hästar och torn. Detta i en film som inte kan bli annat än funktionell i relation till sitt syfte. Varken mer eller mindre.
© Johan Lindahl
2009-12-29
Originaltitel: Luftslottet som sprängdes
Sverige/Danmark/Tyskland, 2009
Regi: Daniel Alfredson
Med: Michael Nyqvist, Noomi Rapace, Michalis Koutsogiannakis, Anders Ahlbom Rosendahl, Hans Alfredson, Lena Endre, Jacob Erickson, Niklas Falk, Annika Hallin, Lennart Hjulström, Niklas Hjulström, Sofia Ledarp, Georgi Staykov
Genre: Drama, Thriller
Svensk biopremiär: 2009-11-27
Hemmabio: 2010-03-03
Teman: Journalister
Relaterat: Flickan som lekte med elden (2009) Män som hatar kvinnor (2009)
Ingår i följande teman
