Hannibal Rising - Ondskan vaknar (2007)
Ondskan vaknar - vi andra somnar
Ännu en film om allas favoritkannibal. Syftet med ”Hannibal Rising” är att visa hur en helt vanlig liten kille påbörjade sin utveckling mot den lömske men sofistikerade herre som käkar folks lever med favabönor och en flaska chianti. Frågan jag ställer mig är snarare om det här är en historia som verkligen måste berättas till varje pris eller om det handlar om att mjölka ur de sista stålarna ur den gamle 90-tals-ikonen?
Under andra världskriget blir Hannibals föräldrar dödade under en flygattack och Hannibal och hans syster Mischa tar sin tillflykt till ett sommarhus. Dessvärre har några nazister på drift fått samma idé och när de senare blir insnöade och ryssar hotar från alla håll drabbas de inneboende i huset av svält. Soldaterna ger sig därför på Mischa och äter helt enkelt upp henne.
Några år senare lyckas Hannibal ta sig till Frankrike där hans farbror ska husera. Dessvärre är farbrodern död men dessbättre finns änkan efter denne kvar - en snygg asiatisk brud som överlevde Hiroshima och till råga på allt är kendo- och martial arts-fanatiker och som nu bor ensam i ett slott. Hon lär Hannibal stridskonst och snart är han redo att kapa huvuden i den lilla byn och så småningom på de nazister som mördade hans syster. Det är någonstans här som filmen börjar spåra ur på allvar.
Beståndsdelarna är lovande men många scener faller platt. Till exempel scenen när Hannibal slaktar stadens slaktare med ett samurajsvärd. Man kan se vad regissören vill få fram i scenen – han vill göra en stilistisk studie i hur Hannibals galenskap tagit över. En extrem orgie av färger i en film där färgskalan annars drar sig åt det mörka. Det är meningen att scenen ska sticka ut men det är också därför den inte funkar. Den blir i kontexten absurd och Gaspard Ulliels platta tolkning av Hannibal gör scenen löjlig och skrattretande pretto.
Som en mer ingående studie av Hannibal Lecter är filmen inte mycket att hänga i julgranen. Det intressanta med karaktären från ”När lammen tystnar” och ”Röd drake” och till viss del ”Hannibal” är ju att han är en man som så totalt kan dölja odjuret inom sig. En lugn liten herre som läser böcker och lyssnar på klassisk musik men ge honom tillgång till ett gem så kan han döda vem han vill, när som helst. Han är också intelligent nog att inse sin egen ondska och utarbetar en egen moral som skiljer honom från bindgalna typer som dödar urskillningslöst.
I ”Hannibal Rising” så är Hannibal precis en sådan bindgalen typ som de andra filmerna etablerat att han inte är. Gaspard Ulliel spenderar hela filmen med ett löjligt ”galet” flin på läpparna och försöker så mycket han kan, genom grovt överspel, att bevisa att han kan fylla Anthony Hopkins skor.
Därmed torde inledningens fråga vara bevarad. Det rör sig alltså om att mjölka pengar. Här finns små ambitioner att göra något eget. Då och då märks små glimtar av det. Och hade inte filmen handlat om just en av filmhistoriens bästa filmskurkar hade jag kanske haft mer överseende, då det faktiskt göms en helt ok revenge-film under all fånig yta. Men så kan det gå.
© Johan Hultgren
2007-06-01
Originaltitel: Hannibal Rising
USA, Frankrike, Storbritannien, 2007
Regi: Peter Webber
Med: Gaspard Ulliel, Li Gong, Helena Lia Tachovska, Beata Ben Ammar, Ingeborga Dapkunaite
Genre: Drama, Thriller
Hemmabio: 2007-06-27
Teman: Kannibalism
Relaterat: Hannibal (2001) När lammen tystnar (1991) Röd drake (2002)
Ingår i följande teman
