Saw II (2005)
"Fångarna på fortet" utan Gunde Svan och den roliga dvärgen
Jag har svårt att påminna mig om när jag senast såg en uppföljare som var bättre än sin föregångare. När det gäller ”Saw II” så hade jag nog blivit mer förvånad om den
inte var bättre – med tanke på att ursprungsfilmen tillhörde 2000-talets sämre filmer.
Jigsaw är tillbaka – ”and this time it´s personal”. Den gamle sjuklingen har nämligen fått för sig att straffa en avdankad snut som spelas av Donnie Wahlberg, som passar bra i rollen just därför att han själv är tämligen avdankad som skådis. Senast han var bra var ju som bekant i en scen i ”Sjätte sinnet” för sju år sedan.
Jigsaws plan är att kidnappa Wahlbergs fjortis-son och placera honom i ett nedgånget hus utan utgång tillsammans med ett gäng skumma individer som allihop hatar Wahlberg. Huset som gänget placerats i kan väl bäst beskrivas som ”Fångarna på fortet” på steroider. Man hittar ledtrådar till olika dödliga fällor som kanske innehåller nycklar och koder för att ta sig ut ur huset. För om de instängda inte tar sig ut kommer de inte att få ta del av motgiftet till den dödliga nervgas som omgivit dem sedan de vaknat upp i huset.
Parallellt som vi följer stolligheterna i huset så följer vi Wahlbergs verbala kamp med en infångad Jigsaw. Alltmedan videoskärmarna bakom dem visar hur folket i Jigsaws lustiga hus dör en efter en.
Manuset känns betydligt skarpare och tajtare än i den första filmen. Det är fortfarande enormt konstruerat, ologiskt och fånigt men vissa scener är faktiskt lite spännande – men inte spännande på samma sätt som en skräckfilm kan vara utan mer på det sättet som ”Fångarna på fortet” var spännande. Det är rätt roande att se hur de olika fällorna konstruerats och de gore:iga öden som folket i huset går till mötes.
Men i övrigt är ”Saw II” lika meningslös som sin föregångare. Endimensionella karaktärer, idiotiska twistar i handlingen och med en bad guy som får en att gäspa. Motivationen som saknades i Jigsaws karaktär i första filmen har inte heller åtgärdats.
Jag har svårt att se hur andra människor än folk i yngre tonåren som sett väldigt lite film i sina dar kan gå igång på det här. Ändå talar ju intäkterna sitt tydliga språk och att vi snart får se en ”Saw III” är nog inte så omöjligt som man skulle kunna önska.
© Johan Hultgren2006-04-02