Blade II (2002)
Darwin och Vampyrerna
Evolutionen påverkar alla, även vampyrer. I Guillermo del Toros "Blade II" har en mutation åsamkat uppkomsten av en ny typ av vampyr. Denna känns främst igen på att underkäken delar på sig så att den kan utdela riktigt ordentliga tungkyssar åt sina offer. De muterade vampyrerna kallas för Reapers (ungefärligen "liemän") och är ett hot inte bara för mänskligheten utan även för andra vampyrer.
Blade är till hälften vampyr, till hälften människa. Han har vampyrernas styrka och livslängd, men saknar deras svagheter för solljus, silver och vitlök. I hans värld finns det tusentals vampyrer i världen och han hatar dem alla. Den traditionella uppdelningen är att Blade jagar vampyrer och vampyrerna jagar honom.
I "Blade II" ingår Blade och vampyrerna dock en ohelig allians mot det nya hotet. Tillsammans med en blodsugande specialstyrka, inrättad just för att ta kål på Blade, jagar nu Blade efter den ursprungliga bäraren av det mutationsvirus som skapar nya Reapers. Till sin hjälp har han också fadersfiguren Whistler (Kris Kristoffersson), som återkommer från de nästandöda, och den unge teknikmaestron/slackern Scud (Norman Reedus från "The Boondock Saints").
Det är okänt var Bladefilmerna utspelar sig. I den första filmen pratas det, förutom engelska, ryska, i "Blade: Trinity" esperanto och i "Blade II" konverserar vampyrerna på rumänska och tjeckiska. Av någon outgrundlig anledning känns del Toros film som om den utspelar sig någonstans i Euroland, vilket åtminstone i mina ögon förstärker såväl det aristokratiska familjetemat som blandningen mellan den högteknologiska arsenalen och den "gamla världens" kanske något tveksamma charm. "Blade II" är bildmässigt mörkare än de andra filmerna i serien vilket fungerar alldeles utmärkt tillsammans med den tryckta stämningen bland fiender som arbetar tillsammans och känslan av överhängande förräderi. Allt är dock inte mörker. Det finns även utrymme för en på förhand dömd romans mellan Blade och vampyrskan Nyssa (Leonor Varela), som, klyschorna till trots, nästan blir vacker på slutet.
Actionscenerna är Bladefilmernas forte och i "Blade II" fungerar de ypperligt, trots vissa exempel på märkligt dålig användning av datorgrafik. Fusk! kallas sånt och gillas icke. I övrigt är mixen av handling och actionsekvenser väl avvägd och "Blade II" är trivsam tittning som tidsfördriv. Inte mer, men heller inte mindre. Tre russin blir betyget.
© Andreas Hallgren2005-04-30