Blade: Trinity (2004)
Hoppsan, studsan, hejsan... oneliners och höga hopp
En kort bakgrund: seriefigurhjälten Blade (Wesley Snipes) föddes i samma stund som hans mamma förvandlades till en vampyr och därigenom har han blivit en korsning mellan vampyr och människa. Han kan röra sig fritt på dagarna, gillar vitlök och har inte så mycket emot silver, men är samtidigt anemist och använder beroendedämpande medel för att klara dagen. Blade hatar vampyrer och tillsammans med den svårdödade Whistler (Kris Kristoffersson) har han vigt sitt liv åt att ha ihjäl dessa och deras mänskliga hjälpredor, så kallade familjärer. Det finns mängder av vampyrer i dagens samhälle, så det är ett viktigt och bra jobb Blade utför, men mer om det problematiska i detta påstående inom kort.
I "Blade: Trinity" får vår huvudperson motvilligt hjälp av en annan grupp vampyrjägare. Dessa består framför allt av Whistlers dotter Abigail (Jessica Biel) och den botade vampyren Hannibal (Ryan Reynolds) men också av en rad nya påhittiga vapen och några människor vars huvudsakliga syfte i filmen är att bli vampyrföda så att de andra kan bli riktigt arga på blodsugarna.
Vampyrerna har också ett nytt vapen. De har nämligen grävt upp en legendar inom genren, självaste Dracula i egen hög person. Med det moderniserade namnet Drake är dock Dracula inte någon slängkappeförsedd gentleman utan snarare en barbröstad demigud med årtusenden på nacken. Tanken är att den kraftfulle Drake ska leda och utveckla vampyrernas rike till ett fullständigt maktövertagande i världen. Bara Blade och hans nya kompisar kan stoppa dem. Huvva!
Vampyrerna har också blivit lite kluriga. De använder media för att smutskasta Blades arbete och får honom att framstå som en psykopat, vilket i sin tur får FBI att börja jaga Blade. Sättet de gör detta på är att de "lurar" Blade att kallblodigt mörda en människa som han tror är vampyr. Dådet filmas och leder till en långrandig tv-debatt i början av filmen där en psykolog och en polis framhärdar det psykopatiska hos Blade. Detta för osökt tankarna till Batman, en seriefigur som Blade även i övrigt har ett och annat gemensamt med. I senare inkarnationer av Batman är denne nattens riddare en seriöst grubblande karaktär vars mentala hälsa är rätt tveksam. I "Blade: Trinity" förringas problemet genom att såväl polis som psykolog visar sig vara vampyrvänner, men det hindrar ju inte att de har rätt i sin diagnos. Blade är en psykopat som utan urskillning och utan att reflektera över det mördar alla som har, eller kan tänkas ha, samröre med vampyrerna.
Rätt många "hjältar" i actionfilmer har psykopatiska drag. Det tillhör liksom genren till viss del och är väl inget man funderar på i någon större utsträckning. Men när "Blade: Trinity" tar upp frågeställningen och sedan förkastar den och vill att vi som tittar ska tycka att den är löjlig blir det mera problematiskt. En så ytlig film som "Blade: Trinity" tyvärr är har inte förmågan att bära upp några problemställningar alls och borde ha hållit sig till ren action istället.
Det är inte det enda problemet med denna tredje film i Bladeserien. David S. Goyer, som förutom regi även står för manus, har lagt mycket energi på att komma på, i hans tycke, fiffiga oneliners och dessa dominerar replikskiftena till mycket stor del vilket är en nackdel för filmens tempo. Framför allt är det Ryan Reynolds som står för de fåniga replikerna, men även Blade, som i de tidigare filmerna mest varit tyst och tuff, nedlåter sig till uttalanden som, för att åter anspela på Batman-franchisen, mest är varianter av "Holy schmooly! The dastards have foiled us again!" fast med ett modernare och mindre barnvänligt språkbruk.
Slåsscenerna i "Blade: Trinity" är godkända, men de är överlag alldeles för många och långa. Det är som bekant cinematisk praxis att lågt rankade hejdukar avfärdas med ett fåtal välriktade slag medan den rumpsparkande finalen sparas till storskurken. Här nyttjas Crouching Tiger-akrobatik i var och varannan slåsscen och till slut blandas alla slagsmål ihop så att inget av dem blir viktigare än något annat. Blades närkamp med storskurken Drake blir då tämligen antiklimaktisk och tam. Drake är för övrigt inte så tuff som han borde ha varit efter sin påannonsering som den mäktigaste vampyr som någonsin vandrat på denna jord och hans återkomst efter en mångårig sömn känns rätt menlös.
Menlös är också en rätt passande benämning av hela filmen. "Blade: Trinity" saknar riktning och det verkar inte ha funnits någon egentlig tanke bakom den. Filmen blir efter ett tag mest långtråkig och jag kan därför inte rekommendera den på något vis.
© Andreas Hallgren
2005-04-30
Originaltitel: Blade: Trinity
USA, 2004
Regi: David S. Goyer
Med: Wesley Snipes, Kris Kristofferson, Ryan Reynolds, Dominic Purcell m.fl.
Genre: Action, Fantasy, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2005-03-24
Teman: Vampyrer
Relaterat: Blade (1998) Blade II (2002)
Relaterade artiklar
När serietidningen får liv!
Ingår i följande teman
