Varför inte låta halvdant vara bra nog?
[ 2009-03-16 , Anders Lindahl]
Nu, strax efter den nya "Friday 13th", är remejken på Wes Cravens omdebatterade och alternativt underskattade / överskattade "Last House on the Left" ute och det finns ånyo skäl att begrunda behovet av "uppdateringar" på samtliga skräckisar från 70-talet. Handen på hjärtat: hur många av de här kopiorna har på minsta vis tillfört något eller ens varit lika bra? Och hur många har känts lika triviala som ursprungsversionen var omskakande? Värt att notera är ju att även Cravens "original" är en slags remake. På Ingmar Bergmans "Jungfrukällan", tro't den som törs och inte redan visste. Även här är "originalet" givetvis filmen att se men Cravens 70-talare är ändå svårt att avfärda helt och på sitt sätt sevärt för den tålige.
Men borde vi börja oroa oss för att klåfringriga nykomlingar ska ge sig på de riktigt bra otäckingarna och leverera "Clockwork Orange 2010" eller en nyversion av "Den sista färden"? Och vore det så himla hemskt som jag spontant tycker?
Stephen King har en väldigt sund attityd till alla dåliga filmer som gjorts ifrån hans böcker: "inte har böckerna blivit förstörda, titta de står ju där i hyllan fortfarande", ungefär. Kanske något att försöka emulera i det här sammanhanget istället för att gnissla tänder. (Särskilt när man läser att en ny filmversion av It / Det verkar vara i faggorna... suck!)
