Smygande skrämsel i ”Severance”
Det här har vi väl alla velat pröva någon gång. Men vad blir konsekvenserna? ”Severance” har prisats ymnigt och känns som något man verkligen borde ge en chans. Även om inledningen är kryptisk och kräver koncentration. Premissen är ändå något som de flesta recensioner redan avslöjat: på en arbetsplats där man sysslar med någon form av datainsamling, har en avdelning kravet att minnena kapas. Delas upp. Genom någon form av kirurgiskt ingrepp (eller vad de nu egentligen gjort) kan de berörda analysarbetarna enbart komma åt sina minnen från arbetet just på arbetet - och resten av livets alla intryck under resten av livet utanför arbetsplatsen.
Bara alla frågor om hur, när, varför och överhuvudtaget om det logiskt går att få ihop konceptet, tarvar förklaringar. Alla kan givetvis inte serveras direkt eftersom det vore dramaturgiskt otacksamt. Serieinledningen smyger sig slugt framåt och släpper ifrån sig bit för bit av informationen vi kan behöva. Om jag inte är säker på att den sterila inredningen och kliniska karaktären under de första 20 minuterna fångar mig fullständigt, är jag ändå fast efter en dryg timme när första episoden klockar in med en ganska betydande ledtråd alldeles i slutsekunderna.
Är det science fiction? Metoden ifråga är något som jag antar ännu inte har praktiserats i ett civiliserat samhälle, men vad vet jag egentligen? Med vardagsmiljöer som ser väldigt nutida ut och arbetsstationer som närmast doftar retro så är samhällsbilden splittrad. Exakt när ska det här föreställa? Splittrade är alltså även sinnena eller åtminstone den cerebrala delen hos utvalda personer som kanske bara är delar av ett experiment, kuggar i ett hjul och förs bakom ljuset av mörkrets krafter. Som det brukar vara i mer konspiratoriskt lagda berättelser. Idén är i alla fall akut intressant. Och den allmänna atmosfären, närmast nedskruvad och melankolisk i ett dystert vinterlandskap utanför kontorskorridorerna, ser väldigt genomtänkt ut. Jag hoppas att allting som ser exakt uträknat ut för att uppnå sitt syfte verkligen är det. Här finns potentialen till en story med smygande skrämselförmåga om en eventuell kommande framtid där vi lämnar över mer ännu kontroll till andra än vi redan gjort.