Inside Man (2006)
Perfekt brott med komplikationer
Bankrån eller inbrott som slår över i gisslantagning och eventuell ren terrorism, det ämnet kan hanteras med varierande grader av realism och finkänslighet. Det är inte nödvändigt att räkna upp alla exempel från filmhistorien, men Sidney Lumet brukar ju ständigt framhållas som en förebild efter ”Dog Day Afternoon" (var det inte ”En satans eftermiddag” den fick heta i Sverige?). För några år sedan kom den aningen smarta och provokativa men samtidigt spekulativa "Swordfish” med sina dubbeltydiga signaler som jag är inte är säker på att jag lyckades avkoda. Och förra året försökte Bruce Willis både vara actionhjälte och visa på psykologiska djup, med viss men inte fullständig framgång i "Gisslan".
Om någon hade förutspått Spike Lee som en av det här årets mest lyckosamma thrillermakare så hade vi väl varit många som tvivlat. Genrefilm är ju inte det han blivit känd för, men nu gör han ett effektivt kriminaldrama som visar på bredare perspektiv än den genomsnittlige regissören i gebitet brukar demonstrera. Idén är - som så många gånger förr och framförallt senaste åren - att vi ska gissa oss fram till vad allt egentligen rör sig om och till slut stå där med hakan i förklädet och erkänna oss besegrade av skarpare hjärnor än våra egna. Samtidigt hänger inte filmen upp allt sitt existensberättigande på en enskild gigantisk överraskning som alltings mål och mening. Resan dit är, med sådant Karin Boye-språk som Tommy Svensson peppade landslaget med för tolv år sedan i ett VM där "vi” lyckades bättre än i år, lika intressant.
Det skadar inte att vara uppmärksam på dialogerna, eftersom en del repliker kan verka redundanta för själva intrigens räkning utan mer inriktade på att ge oss en inblick i miljön och de attityder som finns i smältdegeln New York. Men man vet aldrig säkert vilka detaljer som har betydelse för upplösningen. Filmen berättas på två tidsplan. Clive Owen leder en liga som kliver in på banken iklädda målaroveraller och tar kontrollen, mycket bestämt och inte särskilt vänligt. Overallerna byts ut mot andra overaller i en modell som även gisslan tvingas dra på sig för att förvirra ordningsmakten som slagit upp det väntade beredskapslägret utanför. Men vad exakt är det rånarna vill åt?
Dramat återges på två tidsplan och studsar fram och tillbaka mellan gisslantagningen med dess konsekvenser och efterarbetet, där detektiverna (Denzel Washington och Chiwetel Ejiofor) försöker skilja offer från förövare och reda ut vad som egentligen försvunnit från valvet. Lee skiftar färgskala ibland, om det är främst för att klargöra eller för att det ser snyggt ut är jag inte säker på, men... det ser ganska snyggt ut. De får också fundera över vad den inflytelserika 'fixaren' (Jodie Foster) gör på platsen. Vi får i alla fall klart för oss att ordföranden i bankstyrelsen (Christopher Plummer) drabbats av störningar i matsmältningen när inbrottet kom till hans kännedom. Alla verkar ha något att dölja i en film som på ytan inte ser så originell ut, men ofta går ett steg längre i olika situationer än vad jag är van att se. ”Inside Man” är tät och rik på dimensioner, ständigt beredd att bjuda på det där 'lilla extra' även i sina sidospår.
Denzel Washingtons roll ligger någonstans mitt emellan de polisroller han gjorde i ”Training Day” och ”Out of Time”. Han verkar hyfsat hederlig, men det finns frågetecken kring hans karaktär och själv känner han sig ofta som en bricka i ett spel vars bakgrund han inte kan låta bli att nysta i. Jodie Foster är den här gången långtifrån offerlamm, utan i stället en beräknande lobbyist med sinne för diskretion och orientering i gråzoner. Och Clive Owen är kort sagt i sitt esse.
Filmen börjar och slutar förresten med något slags hindipop som kunde ha platsat i ”Monsunbröllop". Och om jag inte blandat ihop korten oavsiktligt så är sångaren Sukhwinder Singh samme man som ackompanjerade eftertexterna i Mira Nairs drama. Det bidrar i alla händelser till den multikulturella profilen som håller i sig i en film där Spike Lee avstår från att kasta in de hetaste dynamitgubbar i debatten om etniska konflikter han varit kapabel till förut. Här nöjer han sig med att iaktta och notera spänningar och fördomar i förbifarten. Men filmen får ganska mycket sagt om livet i världens kanske mest ikoniserade stad ändå, inbillar jag mig. Och med en sådan ensemble kunde det väl knappast ha blivit ett fullständigt magplask av alltihop - eller?
© Johan Lindahl
2006-07-15
Originaltitel: Inside Man
USA, 2006
Regi: Spike Lee
Med: Denzel Washington, Clive Owen, Jodie Foster, Christopher Plummer, Willem Dafoe, Chiwetel Ejiofor m fl
Genre: Action, Thriller
Svensk biopremiär: 2006-03-31
Relaterat ur russinbloggen
2017-12-30: Spansk stöt i pappershus - spännande seriestart på Netflix
