Suspiria (1977)
Vi hade i alla fall tur med scenografin
Såvitt jag kan minnas har jag bara sett en Dario Argento-film tidigare, nämligen den måttligt intressanta "Phantom of the Opera" från 1998. När jag så fick möjlighet att välja bland en hel rad av denna regissörs filmer passade jag på att se "Suspiria" eftersom den, tillsammans med "Tenebre" och "Profondo Rosso", av många Argento-kännare anses vara hans bästa verk. Jag blev inget vidare imponerad.
Fast det är inte helt sant om jag ska vara ärlig. Ett par saker står ut och är värda uppmärksamhet i "Suspiria". Det första är den enastående art déco-inspirerade scenografin. Dekoren dominerar bildytan i ett flertal scener och med sin livfullhet, färg och närvaro blir den en huvudperson i dramat, inte minst eftersom den just besitter ovannämnda kvaliteter vilket saknas hos övriga aktörer. Det andra som bör lyftas fram är Luciano Tovolis foto. Det mest slående vad gäller fotot är de klara färgerna som verkligen lyser i all sin glans i DVD-formatet. Därtill är bildkompositionerna ytterst genomtänkta och det är inte utan att jag ibland intresserade mig mer för dessa än för filmens handling. Om det är en nackdel eller om det mer har att göra med mitt alltmer växande ointresse för just handlingen låter jag vara osagt.
Följande händer i alla fall... Amerikanskan Suzy Bannion anländer mitt i natten till någonstans i Tyskland (där alla pratar dåligt läppsynkad italienska, så som de plägar göra i Tyskland vad jag förstår) för att börja på en dansskola. När hon kommer fram till skolan möts hon av en rädd student som springer för allt vad hon är värd ut i det hällande regnet. Dagen efter är både studenten och hennes väninna mördade och Suzy börjar allt mer inse att det är något kusligt som pågår i skolan.
Det finns en oroande ton som hela tiden ligger under ytan i "Suspiria". Ibland manifesterar den sig i ond, och udda, bråd död, till exempel via taggtrådsrullar, och ibland via inomhusregn av likmaskar, men oftast ligger den bara där som en dov känsla av att något är väldigt fel. Det här skulle kunna bli riktigt spännande, men det blir det aldrig. Filmens stora problem är att karaktärerna är så grymt ointressanta, handlingen nästintill obefintlig och upplösningen på dramat så löjeväckande att den inte ens är värd att nämna. Kan det vara så att känslan av att något är riktigt fel helt enkelt kommer från ett dåligt manus?
Det blir två russin till "Suspiria" för scenografi och foto, men jag vill ändå inte rekommendera en titt på den bara av denna anledning. Det finns säkert bättre saker du kan göra på 94 minuter istället.
© Andreas Hallgren2005-03-20
Tack till Atlantic Film för recensionskopia
Det finns fler recensioner på den här.
Läs mer >>