Mad Max: Fury Road (2015)

Vilken jakt!

Ja. Man kan göra det enkelt för sig och kalla fjärde installationen av ”Mad Max”-konceptet för en två timmar lång biljakt genom öknen. Men vilken biljakt! OK, låt oss kalla det för en två timmar kort biljakt. Genom öknen, som används på ett absolut anslående attraktivt sätt. Efter 30 år återvänder Dr George Miliotis, mer känd som George Miller (och ja, han var läkare en gång i tiden) till brottsplatsen. Det postapokalyptiska ödelandskap där hans filmmakarkarriär mer eller mindre föddes, växte upp och mognade. Utan Mel Gibson den här gången, men med Charlize Theron och Tom Hardy i förarsätet, där de turas om att handha de viktigaste uppgifterna i den uppkomna situationen. Skjuta eller köra. Köra eller skjuta. Båda sysslorna får hög prioritet.

Hur behovet har uppstått är också ganska ’basic stuff’ ur berättarsynpunkt. I en av allt att döma ganska nedgången värld (som om vi väntat oss något annat av detta) med begränsad grad av det vi kallar civilisation, kontrolleras ett område vid några imposanta klippformationer av en megaloman tyrannisk figur med synliga andningssvårigheter och därför bifogad ansiktsmask (inte helt olik den som just Hardy hade i ”The Dark Knight Rises”, men som han själv slipper den här gången). Vatten. Med makt över den tillgången under de här omständigheterna kan du få de maktlösa massorna att foga sig länge. I det hierarkiska samhällsbygget på platsen tycks alla ha sina utmejslade uppgifter, inklusive en armada välrakade, väldrillade och väldigt offervilliga fotsoldater med avgränsad livslängd och ständig beredskap att göra allt för sin mästare och dö på kuppen, för att inträda i det väntande Valhalla. Just det, lite nordisk mytologi har smugit sig in i föreställningsvärlden. Fertiliteten är en bristvara och de unga kvinnor som kan föröka sig är härskarens egendom. Tills de väljer att rymma med den nu öppet rebelliska Imperator Furiosa (det är Theron, det) under ett uppdrag med en långtradare modell massivare. Mad Max är i sammanhanget ett av alla olycksaliga offer som lever på gränsen till galenskap, fångats in för att agera blodbank åt soldaterna och tvingas följa med på den snabbt organiserade jakten efter de försvunna flickorna. Som drabbande dystopi att bygga efter-katastrofen-action av, är det i grunden inte självklart originellt, men ingen gör postapokalyps precis som gamle George.

Här väcks akuta associationer till (och har möjligen medvetet lånats från) allt från såväl ”Metropolis” som ”Waterworld”, ”Lawrence av Arabien” och serien ”Firefly” - av skilda skäl. Men leta inte efter logiken i första ledet. När händer det här? Var är vi? Hur blev det så här? Som om det skulle vara de viktigaste frågorna. Miljön känns igen från de tidigare Mad Max-äventyren, men budgeten borde vara hundra gånger högre än de andra tre totalt. Det smäller hårdare. Allt är… mer. Helfrälst hyperintensitet på alla håll. Och sanslöst svårslaget på det här underlaget, en andlös orgie i adrenalinchocker frånsett några få andningspauser som vi alla behöver ibland. Även George Miller. Och de jagade. Och de jagande. Effektmässigt ser det sällan ut som CGI-skapelser, alltså datoranimerade kreationer - och det mesta är tydligen inte det heller. Det känns, det doftar riktiga smällar och det rör på sig konstant. Nästan.

En uppenbart excentrisk och med okända medel centralstimulerad gitarrhjälte och en kvartett till synes trötthetsimmuna trumslagare ackompanjerar jaktlaget, inslag som understryker det teatraliska och överskruvade i Millers version av framtidens dekadenta excesser. Han har något slags Fellinisk förmåga, eller vad det nu bör kallas, i att finna figurer med udda utseenden och att skapa mycket speciella karaktärer både estetiskt och beteendemässigt. Det mesta utspelas under en brännande sol i en glödande guldgul öken med terroriserande tromber som tar följet med storm. Enstaka stunder av blåsvart natt med nästan obefintlig färgskala varierar de visuella uttrycken. Snyggt är det hela tiden. Spänstigt. Oväntat sensuellt i små portioner. En film i det här formatet kan lätt krympa även i en hyfsad hembioanläggning så småningom, men just nu på stor duk är det precis vad det verkar vara efter de inledande procedurerna; en storslagen jakt med sparsam dialog och punktvis karaktärsutveckling; en ödesmättad och ambivalent, hotfull men inte hopplös historia som lyckas tilltala de flesta sinnen.

Några överraskande inslag, som man ertappar sig själv med att se som överraskningar fast man kanske inte borde, ger framförallt den sista halvtimmen en ytterligare dimension. Det finns en emotionell resonans i allt, hur kort tid som än rent bokstavligt läggs på att etablera de banden, vilket är skickligt i sig. Ibland kan man få mycket sagt inom utplanterade parenteser, om förmågan finns. Hjälten är kanske ovanligt anonym och nedtonad, om vi nu utgår från att Mad Max Rockatansky och inte Therons kortklippta upprorsmakare är protagonisten . Även om actionfilm per definition handlar om handling framför allt, är ”Mad Max: Fury Road” ett utpräglat exempel på hur de två centrala gestalterna definieras utifrån sina handlingar. Allt annat vi vet om dem avslöjas i förbifarten, ungefär bokstavligen. De startar som fiender i ett landskap där lojaliteter bygger på överlevnadskonstens opportunism och där förräderi kan göra dig extremt ensam. Men de måste givetvis lära sig samarbeta mot ett gemensamt hot. Humor har de inte mycket tid eller fallenhet för.

Andra får bidra med valda portioner avspänningskomik, främst i slutskedet. Och kontrasten mellan de flesta medverkandes stridsmundering och de bortrövade brudarnas i vissa fall, rent bröllopsanknutna utstyrslar är också välbehövlig för känslan av att allt inte måste kretsa kring våld och väpnad konfliktlösning ens i den här nya möjligen kommande osköna världen.

© Johan Lindahl
2015-06-07

Originaltitel: Mad Max: Fury Road
Australien/USA, 2015
Regi: George Miller
Med: Tom Hardy, Charlize Theron, Nicholas Hoult, Hugh Keays-Byrne, Josh Helman, Nathan Jones, Zoë Kravitz, Rosie Huntington-Whiteley, Riley Keough, Abbey Lee, Courtney Eaton, John Howard

Genre: Action, Thriller
Svensk biopremiär: 2015-05-14
Hemmabio: 2024-05-20
Teman: Laglös värld efter katastrof Tjugohundratalets bästa filmer

Relaterat: Mad Max 2 (1981)

Ingår i följande teman

Sök