Rocky IV (1985)

Guilty pleasure - men ändå ett nedköp

Det glada 80-talet var actionhjältarnas tid. Schwarzenegger, Stallone, Van Damme och Steven Segal styrde världen med järnhand, samtidigt som ett visst kallt krig pågick utanför biograferna. I detta klimat är det kanske inte så konstigt att man valde att även göra den jordnära Rocky-karaktären till en superhjälte. En man som enar världen, en man som försvarar ”The American Way” - bara genom att veva lite med händerna och ta emot en massa slag i ansiktet.

En superhjälte kräver ju förstås en superskurk, i det här fallet den ryska elitatleten Ivan Drago, som spelas av vår svenska filmstolthet under tidsperioden – Dolph Lundgren. Aldrig har väl en svensk sett så grym ut i en film som Dolph Lundgren gör i Rocky IV. Men då de tidigaste filmerna gav ett väl avrundat porträtt även av motståndaren Apollo Creed - som hade sina egna problem och motivationer - så började man i trean med Clubber Lang och nu även i fyran med Ivan Drago att göra motståndarna till tvättäkta bad-guys utan motivation eller mänsklighet. De är liksom bara onda och inte alls lika intressanta.

Rockys personliga liv ägnas inte lika mycket uppmärksamhet utan all fokus har lagts på vendettan med Drago. Frugan Adrian har vid det här laget i serien blivit en gnällig tant, vars enda funktion är att försöka övertala Rocky att lägga handskarna på hyllan, för att i slutet av filmen applådera sin vinnande make. Dessutom ägnas märkligt mycket tid åt en hushållsrobot som Rocky skaffat åt sin svåger Paulie, en frän 80-talspryl måhända och möjligtvis lite symboliskt hänvisande till Rockys rikedom och slösaktighet, men när hushållsroboten i Rocky IV har fler repliker än Ivan Drago har det gått för långt.

Att en kär gammal karaktär tas av daga i filmens första halva kommer oväntat, men ger åtminstone Rocky möjligheten att motiveras tillräckligt för att träna arslet av sig i Ryssland. Minst tre stycken träningsmontage ackompanjerat av cheesy 80-talsmusik kunde jag räkna mig till. Kul, men mer än lovligt fånigt, är de både kombattanternas träningsmetoder. När Ivan Drago fläskar på med svindyr, hi-tech utrustning från Sovjets skarpaste hjärnor, plufsar Rocky omkring i djupsnö ute på tundran och lyfter stockar och hökärror och hugger ved.

Ändå har jag sett "Rocky IV" otaliga gånger. Den är en liten ”guilty pleasure” för mig. Historien är så enkel och har många brister, men berättandet är rappt och boxningsscenerna rafflande, även om de är mer orealistiska än någonsin. Och Dolph Lundgren är grymt stor och yttrar repliker som ”If he dies, he dies” och ”I must break you” som om de faktiskt var något den här karaktären skulle säga, om han fanns på riktigt. Ingen lätt uppgift, på min ära.

Kanske har jag förbarmande med den här filmen för den är så signifikant för hela 80-talet, när världen var lite enklare. När det bara fanns ont och gott och inget däremellan. Då de manliga hjältarna var förebilder och kunde förändra världen. Då en man får en sovjetisk boxningspublik att heja på Rocky efter några ronder när deras nationalhjälte börjar får spö.

Även om det aldrig var på riktigt.

© Johan Hultgren
2009-08-06

Originaltitel: Rocky IV
USA, 1985
Regi: Sylvester Stallone
Med: Sylvester Stallone, Talia Shire, Burt Young, Dolph Lundgren, Carl Weathers, Brigitte Nielsen

Genre: Action

Relaterat: Rocky (1976) Rocky Balboa (2006)

Sök