Rocky Balboa (2006)
Fajtare fajtas
En avdankad boxarlegend får chansen att gå en showmatch mot en till synes oslagbar mästare. Det är ett jippo som gamlingen förväntas förlora på ett lagom blodfattigt men underhållande vis. På pin kiv och rent trots är han dock inställd på att ge den unge spolingen en riktig kamp.
Nix, det är inte "Cinderella Man" jag pratar om utan den sista (?) filmen om Rocky, filmboxarnas främste fajter. Och en fajter fajtas, lär filmen ut, även om han är "för gammal" och måste hålla ett känsloladdat tal till boxningskommissionen för att få förnya sin licens.
"Rocky Balboa" har de oundvikliga träningsscenerna till Bill Contis klassiska tema och en del prat om rätten att göra det som andra säger är omöjligt, men den har också en väldigt skön ton. Contis nämnda fanfarer är inte symptomatiska för filmen, som istället känns lågmäld och naturlig - om än också Inspirerande.
Stallone, som skrivit och regisserat, gör åter den sympatiska och lite sluddrige gamle boxaren till en person att tro på. Rocky krånglar inte till saker, men är ingen idiot. Han har lite demoner kvar att tampas med, men kan hjälpa folk utan att förvänta sig något i gengäld. Han har en tanig son som försöker göra vanlig karriär men inte ska ses som en patetisk mes för det. (Man ska istället se honom som en patetisk mes för att han inte tror på sig själv.)
Det filmen också lyckas med är att lämna över facklan på ett snyggt sätt. Hans motståndare, Mason Dixon (spelad av verkliga proffsboxaren Antonio Tarver), är duktig men behöver en riktig utmaning för att förtjäna respekt - både från publik och det egna jaget.
"Rocky Balboa" är väldigt, väldigt enkel, men också en värdig final till en ganska ojämn serie filmer. Den är inte lika bra som ettan från 1976, men den är bättre än flera av de andra. Dessutom har den kul eftertexter, med folk som springer uppför "Rocky-trappan" i Philadelphia.
FOTNOT
Mason/Dixon-linjen i USA mättes på 1700-talet upp av två brittiska vetenskapsmän, läste jag av en märklig slump bara några timmar innan jag såg filmen. Då gällde det en kolonial gränstvist. Senare blev "linjen" känd som gränsen mellan slavstater och slavfria stater i staterna och utgör numera något slags symboliskt begrepp för skillnaden mellan sydstaterna och nordstaterna i USA. Fritt fram, alltså, att läsa in en massa symbolik i detta namn om man så önskar...
© Anders Lindahl2007-05-13
Tack till SF Video för recensionsexemplar
DVD / Blu-ray
Kommentarsspår, featurettes, gagreel, borttagna scener och lite annat smått och gott hänger med på skivan.