The Chronicles of Riddick (2004)
Nattsvart och godnatt för usel "uppföljare"
Jag gillade David Twohys "Pitch Black" när den kom för fyra år sedan och när jag såg om den på teve för några veckor sedan både höll den och fängslade den fortfarande. Det var mörkt, det fanns monster, karaktärerna var värda att heja på och alltihop förpackat i en charmig lågbudgetförpackning. Twohys nästa film, "Below" från 2002, har jag missat helt och kan därför inte säga något om den. Att döma av den senaste filmen, "The Chronicles of Riddick", verkar han dock förlorat allt vett och sans eller så fullständigt totalt tappat kontrollen över sin karriär att han inte vet bättre. Något värre sammelsurium av fullständig smörja var det länge sedan jag såg.
I "Pitch Black" strandsattes en grupp människor på en planet bebodd med monster som smög sig på en i mörkret. I gruppen fanns den förhärdade straffången Riddick, väl fångad av hårde och synnerligen basröstade Vin Diesel. Förutom att överleva hur mycket stryk som helst hade Riddick den egenheten att hans nyopererade ögon såg väldigt bra i mörker, vilket naturligtvis är en fördel när faran finns just i mörkret.
"The Chronicles of Riddick" är ett slags uppföljare som utspelar sig fem år efter "Pitch Black" och till synes i ett universum som tänkts ut av Drakar och Demoner-fantaster. Riddick är fortfarande en förrymd straffånge, men nu jagas han istället av blekfisar som kallar sig Nekromongers och som föredrar att klä sig i rekvisita från "Conan Barbaren". Dömånglarna är en kobination av NSDAP och Livets ord, förutom rustningarna då, och de tänker utplåna alla i hela universum eftersom allt är mycket bättre i deras alldeles egna dimension, "Underversum". Jag säger då det, att kräva världsherravälde är aldrig ett bra sätt att bryta isen på fester, och Riddick kommer naturligtvis göra sitt för att Dömånglarna inte ska lyckas i sina onda uppsåt.
Dessutom återförenas han med den "lilla killen från "Pitch Black" som egentligen var en tjej och som fortfarande är en tjej fast mycket äldre och med ett annat namn" (Alexa Davalos). Tillsammans råkar de ut för saker som Prisjägare (Åh!), Krematoria - den jättevarma planeten (Ah!), Elementaranden Dame Judi Dench (Uhm, hur hamnade hon i en sån här film?) och, kanske det fånigaste i hela soppan, bepansrade gigantoråttor som dödar allt som kommer i deras väg, förutom Riddick som blir kompis med dem (Oops...).
Som jag har förstått det bygger "The Chronicles of Riddick" på ett tevespel och hela stämningen i filmen andas verkligen fantasyspel, och precis som med "Resident Evil" är det inte något vidare kul att sitta i två timmar och se på när någon annan spelar. "The Chronicles..." är helt enkelt för simpelt och klumpigt skrivet och det finns ingen person i filmen som man kan engagera sig det allra minsta i. Det hela är döfött och borde gömmas i en väldigt mörk vrå. Hur denna film kan få gå upp på bio är för mig en gåta.
DESSUTOM:
Riddick har ju som sagt speciella ögon som gör att han ser i mörker, men han måste också ha solglasögon på sig för att skydda sig mot ljus. I den här filmen har han ingen som helst nytta av att se i mörker och Vin Diesel plockar därför av och på glasögonen hela tiden utan anledning. Om du ändå ser filmen, räkna gärna hur många gånger Diesel gör detta. Det är hursomhelst en mer engagerande sysselsättning än att följa med i filmens berättelse. Man kan också läsa en bok, spela plockepinn eller sortera strumplådan efter färg...
© Andreas Hallgren
2004-09-05
Originaltitel: The Chronicles of Riddick
USA, 2004
Regi: David Twohy
Med: Vin Diesel, Colm Feore, Judi Dench, Alexa Davalos m fl
Genre: Action, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2004-08-20
Relaterat: Pitch Black (2000)
