Scary Movie 2 (2001)
Polisskolan för 2000-talet
Det finns dåliga filmer och det finns dåliga filmer. Den ena sorten är sådana som är gjorda med kärlek och engagemang men som ändå saknar saker som talang, känsla och Gud vet vad. Den sortens filmer kan man tycka lite synd om men de blir sällan bättre för det, såvida de inte når kalkonstatus och blir roliga bara därför. Den andra sorten är filmer som är avsiktligt dåliga i syfte att hitta den lägsta gemensamma nämnaren hos folk för att kunna locka så stor publik som möjligt att gå och se skräpet. Den sortens filmer blir man bara jäkligt arg på och nu är det dags att sätta ner foten, dock utan att förfalla till elitism, vilket är svårare än det låter.
"Not Another Teen Movie", "Silence of the Hams", "Scary Movie", "Spy Hard" –listan kan göras hur lång som helt på den genre som kallas spoof – parodi. De har en enormt trofast publik som likt svampar suger i sig varje litet gag. Så varför ska då recensenter springa med och vifta med pekfingret och säga att den publiken har fel – att dessa filmer inte är värda filmrullarna de är filmade på, eller att skaparna till dessa filmer – i det här fallet bröderna Wayans - är idioter? Kanske därför att ändå fungera som någon typ av konsumentupplysning, "Scary Movie"-fansen brukar ju som bekant läsa betyg baklänges. Filmrecensenter gillar ju bara svartvita filmer från 50-talet och franska draman. Ett överkryssat betyg blir således automatiskt en fullpottare och alla är nöjda.
"Scary Movie 2" vidgar perspektiven en aning från ettan, som höll sig tämligen snävt till att parodiera parodifenomenet "Scream" och dess efterföljare. I tvåan inkluderas en större bit av den amerikanska skräckfilmshistorien och även gamla klassiker som "Exorcisten" och "Poltergeist" får finna sig i dåliga skämt på deras bekostnad.
Man känner också ett sting av sorg i hjärtat när man ser vilka skådespelare som hyrt ut sina tjänster åt det här spektaklet. Min gamla hjälte James Woods har alltid varit en stabil kille, men när vi nu ser honom täckt av spyor i "Scary Movie 2" sjunker han som en sten. Tar vi sedan upp Tim Curry så kan vi ju bara konstatera att killen ingalunda haft en spikrak karriär uppåt sedan "Rocky Horror Picture Show" 1975, men han har ändå burit med sig en dignitet och respekt som bara en riktig kultskådis kan. Ända tills nu förstås. Och sist men inte minst Chris Elliott, som inte heller är något komiskt geni, men vars roller i filmer som "Måndag hela veckan", "Den där Mary" och "Osmosis Jones" ändå borde fått honom att fundera en gång till över att ta en roll i en film där hans enda syfte är att ha en missbildad proteshand på sig.
Den lilla ansats till story som gjorts är givetvis papperstunn och fungerar egentligen bara som en kuliss att hänga en strid ström av torra "skämt" på. Det är inte roligt någonstans och felet många verkar göra är att betrakta den här humorn som provocerande och "sjuk" bara för att man tar upp knark, Stefan & Krister-anspelningar på sex samt skräckfilm. "Scary Movie 2" är egentligen en kattunge i sammanhanget och det enda som är provocerande är egentligen de otroligt låga ambitionerna som återspeglas i bröderna Wayans film.
Det mest sorgliga är att Marlon Wayans en gång i tiden ändå hade chansen att göra något av sig själv, närmare bestämt år 2000, då han genomförde en kompetent gestaltning av Jared Letos knarkpolare i Darren Aronofskys "Requiem for a Dream". Det är bara att beklaga.
© Johan Hultgren2004-03-05