Förbannelsen - The Grudge (2003)
På återbesök i den japanska skräckfabriken
Hideo Nakatas ”Ring”-filmer sparkade igång en våg av japansk skräck och för första gången sedan Akira Kurusawas glansdagar så är japansk film åter i ropet i västvärlden. Och vi suger gladeligen i oss varenda film som ens påminner om historien med den lilla flickan i brunnen som lägger förbannelser på diverse lagringsmedia.
”Grudge” har ett ursprung i en tv-film som Takashi Shimizu regisserade med väldigt låg budget 2000. När ”Ring”-vågen kommit igång så antar jag att filmbolagsbossarna såg pengar i sikte och gav således Shimizu en större bunt sedlar för att ge sin film en makeover. Huruvida filmen fungerar som en sequel eller remake vet jag faktiskt inte även om jag läst mig till att handlingen förstås lättare om man sett tv-filmerna. Det verkar också vettigt för, ärligt talat, så känns storyn i ”Grudge” alltför fragmentarisk och abstrakt för att man egentligen ska fatta vad det är som händer.
Filmens handling utgår från ett och samma hemsökta hus, där en man en gång dödat sin fru och sina barn, varpå huset kom att bära en förbannelse. Alla som kommer in i huset drabbas av förbannelsen och går igenom paranoida stadier där de ser den lilla mördade pojken Toshio för att till slut, helt enkelt, dö. Redan här kan man ju börja ana oråd i logikfabriken. Varför mördade mannen sin fru och sitt barn? Hur och varför resulterar detta i en förbannelse? Dessa saker förklaras aldrig och även om de hade förklarats så är det tveksamt om det hela hade blivit intressantare för det.
Vi har ingen fast protagonist att följa genom historien, utan filmen hoppar istället fram och tillbaka i tiden samtidigt som den är uppdelad i olika kapitel med olika huvudpersoner utan någon nämnvärd relation till varandra. Då filmen är rätt kort så leder detta till att det aldrig hinner bli någon riktig fördjupning i någon av karaktärerna, som blir dramatiska verktyg istället för levande människor.
Tempot blir således också högt och de som tycker att det går för lång tid mellan hoppen i soffan i filmer som ”Ringu” och ”Dark Water” kanske gillar ”The Grudge” bättre. Men även om stämningen stundtals är läskig så finns det liksom inget eget med filmen. Många scener ser ut som om de är snodda direkt från ”Ringu”, medan andra scener påminner om Romeros zombie-rullar – och det hela känns helt enkelt inte speciellt finessrikt.
Jag blev lite besviken på ”The Grudge” för jag känner att regissören har egen talang men han verkar ha ödslat all energi för att sno från sina kollegors filmer istället för att utforska sin egen förmåga. När storyn är halvt omöjlig att hänga med i kan man inte skylla på att det hela förklaras bättre i tidigare japanska tv-filmer – varför distribueras inte de här också i så fall? Visst finns det gott om rysningar i ”The Grudge”, men jag tänker så här: man blir mätt av att bara äta chips men det finns ju inte så himla mycket näring i det.
© Johan Hultgren
2003-11-24
Originaltitel: Ju-On
Japan, 2003
Regi: Takashi Shimizu
Med: Megumi Okina, Misaki Ito, Yui Ichikawa
Genre: Skräck
Svensk biopremiär: 2004-10-08
Teman: Stockholms filmfestival 2003
Relaterat: The Grudge (2004)
Ingår i följande teman
