Den tredje vågen (2003)
En hel kontinent håller på att fyllas med filmrök
När den tredje vågen rullar in över Europas stränder så är den en formlig tsunami av organiserad brottslighet som omsätter "fem gånger mer än Schweiz BNP". Så säger i alla fall Sellberg (Hjulström) när han håller presskonferens i samband med sitt nya toppjobb inom Europol. Han andas ändå tillförsikt och tror att polisen kan vinna "kriget", något som före detta kollegan och allas vår hårding Johan Falk sedan länge givit upp hoppet om.
Falk vill bara leva med sin lilla familj, helst i ett stenhus med ett jättebra larm, men takterna sitter i när han blir inblandad i en jättehärva och får agera impromptu livvakt åt en modig London-kvinna från Sverige (Irina Björklund, från bland annat nerviga finska dramat "Me and Morrison"). Pistolen är nära till hands och han greppar situationen raskt när hans före detta chef blir skjuten på en restaurang och den kvinna som kontaktat Sellberg med viktig information står hjälplös med samvetslösa köpmän och deras lejda mördare efter sig. Med det inte sagt att "Tredje vågen" nödvändigtvis blir en "Deathwish"-artad avrättningsturné av skurkar. Falk försöker faktiskt hitta på andra sätt att sätta dit de rika och mäktiga antagonisterna och både dottern och tjejen, alls inga skrikande våp, finner sig påfallande snabbt och hjälper till allt vad de kan i den alltmer livsfarliga och tillkrånglade problematiken. Vi slipper till och med den väntade fientligheten mellan Falks tjej och skyddslingen, trots vissa diskreta antydningar av opassande känslor.
Säkerhetsfirmor med jätteresurser får återigen stor plats i handligen, men här visar de sig vara ett lättstyrt verktyg som man inte kan lita på. Allt handlar om ägarskap och pengatransaktioner. Allt kan köpas, och futuristiska mardrömsvisioner om hur företagen äger sin egna arméer verkar redan vara vardagsmat.
Är det verkligen så illa som herr Nilsson menar? Kanske, inte vet jag. Har han några lösningar? Det verkar inte så, men vem bryr sig? För när pedagogiken är klar, pistolerna tas fram och bilarna börjar köra omkring så står det återigen klart att han är bäst i Sverige på det här. Action, ni vet. Inte den sortens lite urskuldande och valhänta action som vi (fortfarande) är vana vid från den svenska myllan, utan stabil, tajt action med tajming och brutal känsla. Nilsson jobbar inte med extravaganserna och tokvinklarna hos exempelvis Rodriquez men har ett bildspråk som känns både sparsmakat och livligt på något sätt. Jag gillar det, i all fall.
Det blir spännande, alltså. Man kan småle åt en del meningar och komplikationer och tycka att Jacob Eklund levererar en del av sina repliker med en viss stelhet, men nog jäklar sveps man med. I alla fall jag. Och nog jäklar är Eklund riktigt bra när Falk mot slutet helt tappar kontrollen över situationen. Ljudarbetet är ännu bättre än klippningen, inte minst under den kravallkantade finalen, med surroundljud som får en att oroligt snegla sig omkring i biografen.
Att Johan Falk sedan både låter och ser ut som Jan Guillou på provokationshumör när han föreläser för sin ointresserade dotter om hur det Egentligen Är är en annan sak.
Nilsson, lärling till legendaren Mats Helge, har samma förkärlek för hårda killar, skottlossningar och biljakter genom rökfyllda och blått belysta skogar och gör det bättre än sin mäster, men han undviker också flera av hans fallgropar. Om någon ska föreställa engelsman så låter han exempelvis gärna en engelsman spela huvudrollen - som den stabile Nicholas Farrell som har en riktigt stor roll och ger behövlig klass åt vissa meningsutbyten. Manuset må ta ut svängarna men det är ju bland annat det som gör det hela underhållande, och en liten brutal twist på slutet är riktigt lyckad.
Det här är action för Euro-tiden, som förment rör sig genom åtminstone fyra europeiska länder (även om mycket av det är inspelat i Vänersborg och Trollhättan). Det är också action som fungerar. Leta inte efter fel, leta inte efter lösningar på de gigantiska problem som Nilsson målar upp som fond till sina biljakter och skottlossningar. Leta efter bevis på att det går att göra sådant här i Sverige, och du skall hos Nilsson åter finna dem en masse.
FOTNOT
Skulle du ändå finna dig uttråkad av filmen kan du ägna dig åt att räkna antalet mobiltelefoner och deras narrativa funktion.
© Anders Lindahl2003-10-13