Livvakterna (2001)

Inte bara tekniskt imponerande

- Vi är så få i Sverige som vet hur man gör, säger Anders ”Noll tolerans” Nilsson till GP som svar på frågan om varför vi ännu står oss slätt mot framförallt amerikanerna inom det vi brukar kalla actionfilm. Enligt honom handlar det inte om budget i första hand utan om kamera- och klippteknik och själv har han gått den långa vägen för att lära sig hantverket. Det inbjuder naturligtvis till råsopar i retur från stötta kolleger eller magsura kritiker, men jag vill nog påstå att Nilsson faktiskt vet hur man gör.

Livvakterna är en av de mest stringenta, potenta och kompetenta filmer i sitt slag som gjorts i Sverige. Nilsson stressar inte fram historien utan får ett flyt från början när problemen presenteras och grundvalarna cementeras. Sedan smäller det. Spänningen stegras, allt går snabbare och andra timmen är tät, tät thriller med skottlossning, sekundjakter och allt annat vi lärt oss kräva i sammanhanget. Det är förväntat, men fartfyllt och förbaskat bra i sin genre. Är det inget som saknas? Jo, men jag återkommer till det. I korthet kan man säga att filmen går i land med det mesta som "Hassel - förgörarna" tappade bort i fjol, utifrån ungefär samma förutsättningar.

Organiserad brottslighet väller in från öst och sprider sina giftiga tentakler i den sårbara svenska samhällskroppen. Har vi hört den förut?

- Hur hittade ni mig? Jag finns inte i telefonkatalogen, undrar supersnuten Falk som får ovälkommet besök i hemmet.

- Hela ert land är som en öppen bok, svarar den ovälkomne besökaren avmätt.

Filmen är dock nitisk i att klargöra vad som skiljer ”den nya brottsligheten” från den ”gamla vanliga” som polisen lärt sig hantera. De nya kriminella klipparna är smarta och målmedvetna som ”vilken topp-VD som helst”, förklarar Krister Henriksson som fått förtroendet att predika om problemets uppfattning efter cirka tre kvart. Han spelar Mårtensson, No 1 i det företag som anlitas för att skydda företagsledaren Sven (Fröhler) med familj från ”beskyddare” som vill ha betalt för icke beställda tjänster. Åtminstone uppfattas de som icke beställda av företaget, men avtal kan tolkas på flera sätt, liksom termen ”ta hand om era problem”…

Eklund är Göteborgs egen Dirty Harry som hoppar av poliskåren när han drabbas av disciplinära åtgärder och skrivbordstjänst för sina samarbetsproblem. I stället antar han utmaningen att verka inom den privata säkerhetstjänsten som ”inte väntar på att brott ska begås” innan de skrider till handling. Han är också gammal vän till Sven med familj — och huvudpersonens i genren obligatoriska trauma bildar en given bakgrund till hur allt senare knyts ihop.

Filmen följer alltså regelverket. Den ställer också frågor, enligt regissören själv. Jo, det är lätt att i alla fall själv ställa sig frågor inför verklighetsbeskrivningen och konfliktlösningarna. Håller rättssamhället på att haverera, som filmen påstår? Vilka medel är tillåtna för poliser och inte minst dem som har råd att köpa sig kompletterande försäkring i form av skräddarsydda survival kits från effektiva entreprenörer? Filmen väcker snabbt och skickligt ett engagemang och känslor som inte alltid är så ädla. Det är som i god action alltför lätt att dras med och lyckönska lagens väktare när de opererar med ett finger ständigt på avtryckaren. "Go for it guys — give 'em hell!" Gangsters är grisar med hög IQ (även vanliga grisar lär ju ha det, förresten) och noll tolerans mot nejsägare. Så varför dalta med dem?

- Den som ger sig in i leken får leken tåla, understryker terroristen och gamle Stasi-agenten Lehmann (Ohrt) tidigt.

Medborgargardet som dyker upp i tid och otid ute på den landsbygd där det mesta i filmen utspelas, vet verkligen inte vad leken går ut på. Deras roll är enligt genrens ramar det störande elementet, de där bifigurerna man i gammal god "Die Hard"-anda har rätt att reta sig på och nästan önska livet ur. Motsatsen till comic relief och ändå inte. Tyvärr finns de nog i verkligheten också.

Har vi de actionfilmer vi förtjänar i Sverige? Och om vi blivit bättre på dem, är det för att samhället blivit sämre? Actionfilm skapar alltid en viss ambivalens. De flesta är i grunden konservativa — den rådande ordningen ska bevaras eller återställas. Men i själva kaos liggger kicken. God konst kommenterar ofta samhällets mörka sidor. Dålig exploatering gör detsamma. Men vi har i Europa och Sverige fortfarande ganska få utpräglade actionkomedier där problemen är glömda när de väl… eliminerats. "Smile when you kill" har vi än så länge svårt för. Tekniskt har det som sagt gått framåt. De tidiga Hamilton-filmerna från 1980-talet och något senare Martin Beck-serien med Gösta Ekman & co var väldigt bristfälliga som action betraktade, men var noga med att ställa frågor om samhället. Baksidan av teknisk briljans är givetvis risken för kylig, mekanisk våldsopera utan mening. Men där lyckas "Livvakterna" ge i alla fall offren ett ansikte. Det kanske inte levereras några djupgående aha-upplevelser rent verbalt, men ögon och kroppsspråk skvallrar desto mer. Och det är knappast en slump. Skådespelarna agerar ofta medvetet med tystnaden som vapen och gör det bra. Falk är ju en typisk ensamvarg som hellre lämnar lokalen än svarar på en personlig fråga. Lia Boysen gör Fröhlers fru Jeanette till Falks motsats och är kanske den som gör starkast personligt intryck. Lennart Hjulström och Marie Richardson gör mycket av sina små roller medan Rapaport riskerar falla ner just i mekanikens träsk. Kanske var det meningen, kanske inte. Överlag är bekanta skådespelare här bra på att få oss att glömma hur ofta vi sett dem. Den svenska filmklubben är ju inte så stor egentligen.

Sammanfattningsvis: tummen upp — inte bara för tekniken, även om det är den som är mest imponerande. Nilsson och hans kameramän undviker show-off och filmar funktionellt utan att vara nyskapande. De behärskar både biljakter och brutala uppgörelser som är realistiska utan att frossa i det frånstötande. Men ytterligare existentiella dimensioner som i en "Seven", saknas. "Mannen på taket" är fortfarande svårslagen som svensk snutfilm och jag vet inte om någon lyckats rubba den från tronen än. "Livvakterna" lyckas med vad den vill åstadkomma och är ständigt påträngande så länge den pågår. Vad den egentligen lämnar efter sig är svårare att svara på. Med viss tvekan, quatre points.

© Johan Lindahl
2001-08-25

Originaltitel: Livvakterna
Sverige, 2001
Regi: Anders Nilsson
Med: Jacob Eklund, Samuel Fröhler, Lia Boysen, Krister Henriksson, Christoph M.Ohrt, Alexandra Rapaport, Marie Richardson, Lennart Hjulström

Genre: Action
Hemmabio: 2024-04-15

Relaterat: Den tredje vågen (2003)

Sök