Lara Croft Tomb Raider: The Cradle of Life (2003)
Eskapism utan gnista och en berättelse utan hjärta. Perfekt!
Vad kallas den här nästangenren? Jag vet inte om rätt ord är tidsdödare, för det finns väl inget värde i att döda tid. Men totalt okrävande underhållning, hur som helst, - särskilt när den genom sin allmänna medelmåttighet och avsaknad av personlighet, lyster och gnista inte kräver ens entusiastiska uppmärksamhet - har något slags värde. Inte värdet i att döda tid, märk väl, utan kanske i att föra en till en annan plats som man inte bryr sig särskilt mycket om, och som paradoxalt nog just därför kanske är essensen av eskapism. Detta värde finns hos "Cradle of Life".
En vältränad, plutmunnig och i alla lägen läckert klädd Angelina Jolie gör Lara Croft på duken till en karaktär som man väl inte lär känna på något djupare själsligt plan men gärna tittar på. Jolie gör så många egna stunts hon får och verkar faktiskt vara den som känt mest engagemang i filmskapandet. För regissör Jan de Bont (vars stjärna dalade tämligen fort efter den mästerliga "Speed") var det här säkerligen mer ett beställningsjobb än en egen vision.
Den här gången gör Lara sällskap med en före detta älskare (Gerard Butler), numera inspärrad för förräderi och omnämnd i det vördnadsfullt ogillande tonfall som i filmer reserveras för de hårdaste hårda. Lara begär att få denna bandit frigiven för att åta sig uppdraget att hitta en boll. Bollen ifråga är kartan till den plats där Alexander den Store enligt legenden gömde vissa skatter, bland annat Pandoras ask, och har hamnat i händerna på en före detta Nobelpristagare, numera skurk så skrupulös och ambitiös att vissa Bondbanditer (särskilt de senare) får se sig omseglade. Apropå Bond-filmer så gör sig dessa påminda av flera skäl under filmens gång, med alla produktplaceringar, ett evigt flackande världen över och inte minst i Laras påfallande allmänbildning.
"Cradle of Life" är som sagt inte en särskilt bra film. Skämten är ömsom småkul, ömsom ganska platta, som när Lara smockar till en haj på käften (en scen som med sin totala avsaknad av komisk finess bara blir ... konstig). Även om det flackas runt en hel del i världen och stuntsen är många så känns det inte alltid särskilt nervigt. Och varför behövs det avancerad modern teknologi för att avkoda en manick skapad på Alexanders tid? Några relevanta frågor från några inblandade hade varit nog för att rensa bort de värsta blessyrerna från filmen tämligen enkelt.
Men det är en tillräckligt underhållande, mysdum film för att passa fint vissa dagar, och under någon halvtimme nära början sitter det mesta rätt. Där finns det flyt som huvuddelen av filmen saknar, de roliga kamper som alla filmer vill briljera med nu, men som ändå roar när väl utförda. Och hur kan man helt ogilla en film som till så stora delar utspelar sig i Hongkong? Dessutom är de skugglika väktarna mot slutet ganska välgjorda och scenen där de gör processen kort med ett gäng lejda soldater rätt energisk. Kul, slutligen, att återse Chris Barrie från tv-serien "Red Dwarf" i en liten roll som Laras butler.
Skulle man, för att vara antingen rättvis eller tyken, jämföra med Indiana Jones-filmerna, en av många uppenbara förebilder, så kan man lugnt konstatera att Lara inte spelar i samma liga. Men... den funkar. Det är en av "de där" filmerna, som brukar få två russin.
© Anders Lindahl
2004-02-21
DVD / Blu-ray
DVD:n i handeln är, liksom filmen, av standardart. Kommentarsspår från de Bont och ett gäng småfilmer som skildrar hur hårt alla jobbat på filmen, mer av arten reklamfilm än intressant information. Men kul att se Alan Silvestri (filmmusikern) i en sådan här film, det händer inte så ofta.
Originaltitel: Lara Croft Tomb Raider: The Cradle of Life
USA, 2003
Regi: Jan De Bont
Med: Angelina Jolie, Gerard Butler, Chris Barrie
Genre: Action, Äventyr
Svensk biopremiär: 2003-08-13
Teman: Baserad på ett spel
Relaterat: Tomb Raider (2001)
Ingår i följande teman
