Pirates of the Caribbean: Svarta Pärlans förbannelse (2003)

"Take what you can. Give nothing back."

Varje år behöver minst en sådan här film; matinéstuket, glimten i ögat, påkostade förr-i-tiden-miljöer och gärna minst en karaktär som är en omtyckbar lurifax. Årets äventyrsfilm nummer ett är kommen och den är faktiskt väldigt trevlig att beskåda.

Inledningen är riktigt suggestiv, där ett av brittiska flottans skepp - med en guvernör och hans unga dotter Elizabeth som gäster - snubblar på ett brinnande vrak i dimman. En ensam pojke skvalpar på en bräda i närheten. Pojken har en piratig medaljong om halsen och dottern gömmer den för att han inte ska få problem med myndigheterna.

Flera år senare har Elizabeth blivit en riktig babe och bor med sin far på en västindiekoloni under britternas styre. Hon är helt klart god nog för den stroppige militären Norrington, som tack vare sitt piratjagande har kommit upp sig pass i rang att han känner sig redo att äkta sig en maka, men själv verkar hon dock mer intresserad av Will Turner, pojken från vraket, som nu blivit smed. Ni känner igen den inbakade ledande frågan; hög status eller mod och ett gott hjärta, vilket faller tjejer för? Det gör inget. Det ska vara så. Matinéfilmer ska kännas igen, både i ton och i återkommande element, och så ska de ändå kunna fånga ens intresse och roa en. Det är precis vad "Pirates" gör.

Kapten Sparrow är en figur vi sett förr, och kanske därför gillar ganska direkt. Vi förstår även innan det sagts på omvägar att han trots sin yrkesbana som pirat och sina halvlögner och trix inte är den värsta sortens bov. Han kan till och med, som här, ha hamnat i onåd på grund av en moralkänsla som inte riktigt passar sig bland hans kollegor. Hans goda karaktärsdrag avslöjar sig när han avbryter sina ansträngningar att sno ett skepp för att rädda Elizabeth som på grund av sin trånga klänning får andnöd och ramlar ner i vattnet mitt under kapten Norringtons torra frieriförsök. Vad har han för det? Jo, en snara runt halsen, med god hjälp från den fäktningskunnige Turner.

Snart händer dock mer dramatiska saker. Ett mörkt, legenomspunnet skepp dyker upp och anfaller staden. De verkar vara på jakt efter mer än guld och kjolstyg. Kanske den där piratmedaljongen? Men varför? Och är de verkligen vanliga sjörövare? Strax finns det ett problem i form av en bortrövad mö och en tilltänkt räddarkonstellation i form av en pirat med egna planer och en ung smed som av flera skäl har klara förutsättningar för piratyrket.

"Pirates of the Caribbean" har en högre åldersgräns än vad som är brukligt för en Disneyproduktion och ruvar på en del otäckheter. Inte minst förbannelsen från filmtiteln är hyfsat otrevligt stoff om man funderar närmare på saken, även om det egentligen bara är Geoffrey Rushs karaktär som på allvar lyckas förmedla mörkret i det hela. Samtidigt är filmen helt klart gjord för att elvaåringarna ska trivas, med skämt på ganska skiftande nivå. I Hollywood är man som bekant bra på den här balansgången, givetvis för att det lönar sig att göra filmer som funkar för olika åldrar.

Jag vet inte om spännande är rätt ord när man som relativt vuxen tittare avnjuter ett sådant här spektakel. Risken att våra hjältar ska gå under är knappast överhängande, men visst är det uppslukande. Rökiga bataljer på glittrande hav och långa fäktningsscener har sin charm även när man törs slå vad om utgången. Och historien som sådan är uppbyggd på ett ganska snyggt sätt där man bit för bit får reda på bakgrunden och de olika karaktärernas motivation. Man kan inte heller vara helt säker på vad som ska hända härnäst, för med närmare två och en halv timme på sig hinner handlingen göra flera svängar - ibland rena u-svängar.

Orlando Bloom, hett stoff efter sin succédebut som Legolas i Sagan om Ringen-filmerna, uträttar inga stordåd men visar att han fungerar bra i andra roller. Johnny Depp trivs och spelar ut som kapten Sparrow (och påminner på något konstigt sätt ofta om Michael Myers i Austin Powers-filmerna). Effektmakarna gör sitt till, bland annat med ännu en lyckad tolkning av konceptet vandrande skelett. Det blir en skön film. En fyra, rentav, för att den gör precis vad den ska. Matinéar sig.

© Anders Lindahl
2003-08-21

Originaltitel: Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl
USA, 2003
Regi: Gore Verbinski
Med: Johnny Depp, Orlando Bloom, Geoffrey Rush och Kiera Knightley

Genre: Action, Äventyr
Svensk biopremiär: 2003-08-27

Relaterat: Pirates of the Caribbean: Död mans kista (2006)

Sök