Hulk (2003)

Stor, grön och misslyckad

1 russin

När man var liten parvel och såg Hulken på TV så var det just själva förvandlingen som var otäck. När Bill Bixby fick på sig sina gröna ögonlinser så var det mer regel än undantag att jag sprang och gömde mig bakom soffan. Icke desto mindre har jag alltid varit ett stort Hulk-fan - den fascinerande varianten på Dr. Jekyll och Mr. Hyde har alltid roat och varierat sig. Jag minns perioder i serietidningen då Bruce Banner fick kontroll över Hulk och där Hulk var lika smart och verbal som Banner. Samtidigt minns jag också de episoder där man lyckats suga ut Banner ur Hulks medvetande, vilket ledde till att Hulk blev en mer eller mindre hjärndöd förstörelsemaskin som enbart agerade efter djuriska instinkter. Det vanligaste tillståndet var dock det lätt efterblivna beteendet som gav upphov till repliker som ”Hulk arg. Hulk vill krossa.”.

Jag blev glad när jag först hörde om filmatiseringen. Att det dessutom blev Ang Lee som fick ta sig an projektet gjorde det hela ännu mer spännande. Men när jag nu lämnat biografen med rejält med träsmak i häcken kan man inte annat än undra vad som gick fel.

Ang Lee har framför allt problem med den dramatiska expositionen. Mycket känns feltajmat och scener som inte är på tok för långa är på tok för korta. Hälften av scenerna ger för mycket information medan hälften av scenerna ger för lite information. Att låta publiken hållas på halster och inte visa upp Hulken förrän 40 minuter in i filmen är ett beprövat val, det gjorde även Richard Donner i ”Superman” för 20 år sedan. Det är roligt att ha något att se fram emot. Problemet är bara att den väsentliga informationen om Banners (Eric Bana) barndom ges i en tio minuters flashback, resten av tiden går åt till att etablera Banners och hans kollega/före detta Bettys (Jennifer Connelly) relation och göra omständiga och långdragna introduktioner av personer som har måttlig betydelse för intrigen.

Manuset lider också av en del, rätt rejäla, luckor som det är lätt att reta upp sig på. Davids pappa (Nick Nolte) vill halvägs i filmen se Betty Ross död men varför han vill det får vi aldrig veta. David och Betty delar tydligen också punkter av sin barndom men hur den relationen såg ut får vi inte heller veta. Likaså undrar man om bomben som vi ser i ett otal flashbacks har någonting med storyn att göra. Ännu grövre luckor lyser också med sin besvärande påtaglighet. Nick Noltes karaktär lyckas en bit in i filmen att skaffa sig egna superkrafter som han demonstrerar på ett förödande sätt. I följande scen är han fasttagen av militären och slagen i bojor utan någon som helst förklaring. Slutstriden är också något av det mest förvirrande jag har sett på film (möjligtvis med undantag av slutet på ”Ninth Gate”).

Hulken är ju i sig en manifestering av ett psykiskt tillstånd på samma sätt som Mr. Hyde i Stevensons sköna roman. Ang Lee låter oss dock aldrig riktigt komma in under huden på David Banner och Eric Bana som gestaltar honom har ett återhållsamt, nästan sömngångaraktigt spel och resultatet blir aldrig den skarpa kontrasten mot det gröna alter egot som krävs för att symboliken ska nå fram.

Det som imponerar och överraskar men även också sviker är de digitala effekterna. Lee använder sig friskt av split-screen i syfte att åstadkomma ett serietidningsliknande narrativ och jag tyckte det kändes både snyggt och fräscht. Snyggheten och fräschheten vad det gäller animeringen av Hulken kan ju diskuteras, vissa scener ser definitivt bättre ut än andra och inkonsekvensen gör att man inte känner sig helt övertygad i biofåtöljen. Actionsekvenserna är i allmänhet rätt tama och Hulkens osårbarhet leder tyvärr också till att de blir förutsägbara och trista.

Det glimtar till ibland, som exempelvis när manusförfattaren väljer att göra general Ross till en ganska schysst och rund karaktär - något han definitivt aldrig var i serietidningen. Men som helhet kan inte ”Hulk” beskrivas som något annat än ett stort, fett och på tok för långt magplask.

© Johan Hultgren
2003-09-04



Originaltitel: The Hulk
USA, 2003
Regi: Ang Lee
Med: Eric Bana, Jennifer Connelly, Nick Nolte

Genre: Action, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2003-07-09
Teman: Superhjältar

Relaterade artiklar
När serietidningen får liv!

Relaterat ur russinbloggen
2001-09-25: Eric Bana blir Hulken
2008-11-23: Hujedamig en sån hulk


Ingår i följande teman


Superhjältar





     

Dela |