Straw Dogs (1971)

"I'm not a coward"

David Sumner (Hoffman) verkar vara en riktig mes. Han har nyss flyttat från USA till en liten by i England. Skälet är, säger han, att han vill ha ro att arbeta med sin matematiska forskning i lugn och ro. Hans vackra hustru, som är född i byn, misstänker dock att han flyr från att bli inkallad till att kämpa i Vietnamkriget.

I byn finner han inte den frid han sökte. Amy, som vantrivs i sina gamla hemtrakter, kräver ständigt hans uppmärksamhet på ett barnsligt, destruktivt sätt, och de fyra män från byn som arbetar med att laga garaget är mest intresserade av att glo på Amy och trakassera den till synes tama och tafatta matematikern. Deras "skämt" blir allt råare och passerar snabbt gränsen för det acceptabla, och i en liten sömnig by finns det egentligen ingen som kan sätta gränser för ett gäng förvuxna småbarn utan moral. Det är bara en tidsfråga innan de går alldeles för långt.

Småstäder skrämmer. På film är de ofta platser bortom lagen, där alla håller varandra om ryggen, där ingen vågar säga ifrån, där dumheten och den råa styrkan regerar. En främling i en småstad på film är lovligt byte och till slut drivs han för det mesta till drastiska åtgärder. När blodig rättvisa skipas blir småstaden en metafor för alla platser där människor tror sig vara osårbara och gör vad de vill, tills någon kommer dit och sätter stopp. Småstaden kan nämligen inte lösa sina egna problem; det krävs krafter utifrån. Eftersom dessa filmer oftast är amerikanska kan man se dem som ett hotfullt budskap till alla små förment ondskefulla, laglösa stater dit USA skickar sina trupper för att straffa dem som gör onda ting. Rättvisan når överallt, typ. Som ni kanske märkt finns det drag av den klassiska västernfilmen här också.

Men nu är inte "Straw Dogs" fullt så enkel. Peckinpah var ingen typisk Hollywood-regissör, utan gick sin egen personliga väg och provocerade ofta folk på vägen. Här finns inga enkla svar, inga storvulna symboler. Bara elaka men ganska vanliga människor och offer som till slut vågar slå tillbaka, utan att friden och lyckan nödvändigtvis infinner sig för det. Motiv och handlingar är inte alltid kristallklara och fina, inte ens de "goda" gör alltid det rätta. Det är trovärdigt, äkta och samtidigt spännande. Man förstår varthän det hela leder, men överrumplas av vägen dit. Inget blir som man tror, ens när de tydliga inplanteringarna utnyttjas enligt skolboken. Annorlunda, provokativ action med Peckinpahs speciella blandning av mogen klarsynthet och fascination för våld och manlighetsideal.

Slutet är kanske både filmens största svaghet och dess styrka. Svaghet, därför att man som tittare vill veta Vad Som Hände Efteråt, men Peckinpah låter mycket hänga i luften. Styrka, därför att ibland är den sortens slut de bästa. Där man lämnar huvudpersonen i ett mörkt, magiskt ögonblick, med huvudet fullt av tankar men också något slags märklig frid. Svårt att förklara, bör ses.

Inte Peckinpahs bästa, kanske, och säkert lite väl provocerande för en del, men ändå en stark och ovanligt nyanserad actionfilm, om det är rätt namn.
----
Trivia: Ibland kan det vara lättare att hitta den här filmen under den makalöst klyschiga svenska titeln "De Galna Hundarna".

Trivia 2: Som så många andra bra filmer har "Straw Dogs" varit förbjuden i England.

© Anders Lindahl
2001-05-15

Originaltitel: Straw Dogs
USA, 1971
Regi: Sam Peckinpah
Med: Dustin Hoffman, Susan George, David Warner, Peter Vaughan, T.P McKenna, Del Henney, Jim Norton, Donald Webster

Genre: Action, Drama

Relaterat: Straw Dogs (2011)

Sök