Jack Ryan: Ghost War (2026)
Inte helt nödvändigt äventyr

- Jag trodde jag var ute ur leken, men de drog in mig igen…
Typ. Han ska vara civil nu, Jack Ryan som förekommit i flera olika skepnader och skådespelargestalter. Den här filmen torde vara en fortsättning på serieversionen från de senaste åren. Som jag antagligen sett åtminstone omkring två och en halv säsong av. Han ska ha lämnat byrån, alltså CIA. Sysslar med något slags privat affärskonsultverksamhet, men åtar sig motvilligt (eller hur motvilligt det nu är) ett enstaka uppdrag av sin gamle chef och mentor James Greer. En flygtur över Atlanten och efterföljande kväll i Dubai utvecklar sig dock i en betydligt mer komplicerad riktning än planerat. Åtminstone enligt Jacks planer. Och så öppnar sig avgrunden till det förflutna, med vad som hände kring och efter 9/11, med spöken från det förflutna som kommer tillbaka för att hemsöka hönshuset och allt det där. Biljakter, båtjakter, explosioner, konspirationer liksom ett spänt samarbete mellan representanter för CIA och engelska MI6. En och annan liten predikan eller temperamentsfull dialog kring rätt och fel och vad som krävs när världen hårdnar.
Hur många mer utvecklade tankegångar och resonemang går förlorade i den uppskruvade händelseutvecklingen? Det är i sedvanlig ordning drivet och professionellt, flyhänt framfört men även en smula rörigt. Målbilder, motivationer och vad som står på spel är omväxlande övertydligt eller för otydligt planterade. Vad är det främsta syftet med att addera just det här äventyret till den väl exponerade rollfigurens resumé?
Staplar man stereotyper på varandra och är den moraliska kompassen (till vilken det refereras ett par tre gånger under handlingens gång) aningen förvirrad ifråga om vad filmen slutligen vill säga? Är rollistan ändå rätt anständig och har en förmåga att lyfta det ordinära till något åtminstone godtagbart? I princip. Är konceptet överlag ett sådant som skulle ha tillfört mer till samtidsdebatten för kanske tio år sedan? Kanske. Helheten är absolut inte årets tråkigaste film. Inte heller den nödvändigaste.
© Johan Lindahl2026-10-30