Spider-Man: Brand New Day (2026)
För mycket av allt men med mänskligheten i behåll
MCU. Ett universum som expanderat så obegränsat under drygt 20 år att det snart är lika omfattande som originalet, alltså det vi vanligtvis kallar Universum med stort U. Själv har jag inte satt i system att se absolut allt som ingår i kanon och kan vara ganska förlorad i sammanhanget; exakt vilken kronologi gäller och precis hur alla filmer hänger ihop. Men när det gäller Spindelmannen, Spider-Man, tror jag mig ändå ha sett de flesta inkarnationerna ifråga. Någonstans i någon form. Den grenen av trädet är kanske trots allt en av de mer fruktbara.
Ute må råda tryckande värme, men inne i biosalonger finns oftast fungerande luftkonditionering sommartid i norra Mexiko där vi såg filmen i slutet av semestern. Lite för välfungerande i det här fallet eftersom det blev rent kylslaget i just den aktuella salen. Andra distraherande faktorer kan vara sådant som att föräldrar där ibland har en tendens att ta med slående små avkomlingar in på filmer dessa ännu inte äro fullt mogna att processa. I det här fallet uppstod ett flitigt springande in och ut liksom en del kompletterande ljud som tillfördes helhetsupplevelsen. Så kan det vara.
Som så många storfilmer numera borde troligen även den här ha kapats med någon kvart eller så. Närmare två och en halv timme totalt känns aningen övermaga. Även om jag kan förstå att regissören, den i sammanhanget färske och oprövade Destin Daniel Cretton kan ha haft svårt att eliminera sina älsklingar. De senare årens filmer i just det här superdepartementet (och nu var det väl ändå några år sedan sist) har haft en förmåga att lägga lager på lager och komplicera allt in extremis. Så det här är snarast en typ av omstart, en reboot med nya förutsättningar. En film som du kanske rentav kan ha behållning av utan att ha sett någon av de tidigare. Spider-Man själv har nu gått in i ett slags självvald isolering där han lever för att rädda hemstaden och i övrigt vara så anonym som möjligt. Hans tidigare närmaste vän och dessutom flickvännen har försatts i glömska via någon metod som jag i dagsläget inte kommer ihåg vad den gick ut på. De vet inte längre vem han är. Frågan är om han själv vet vem han är?
Det kommer faktiskt att handla en hel del om identitetskris och emotionell påverkan på även de fysiska förmågorna, hos en kille i sina bästa år som blivit närmast arbetsnarkoman och i högform kan ta sig an ett större antal kontrahenter. Men allt går naturligtvis inte på räls här heller. Och nu möter han en motståndare som själv är lika anonym och intar andras kroppshyddor, ibland i en rasande fart. Frågan är varför? Och vad har den här nyinstiftade (eller i vilket fall nyintroducerade) myndigheten för skadebegränsning egentligen för funktion och egentliga uppgifter? Vi presenteras för en chef spelade av Tramell Tillman som spelar en inte helt väsensskild roll i serien ”Severance”.
Mycket ska klämmas in här. Därav längden. Actionscener som givetvis måste försöka överträffa vad som gjorts tidigare. Alla tyngdlagar är i stort sett upphävda i vanlig ordning. Men det är ändå ganska vitalt och vi vet att det inte självklart att Spider-Man ska vara fullt fungerande i alla lägen. Tom Holland är väl för övrigt en av de hårdast arbetande skådespelarna i dag. Han är en av åtminstone tre skådespelare här som även medverkar i Nolans Odyssé samma sommar. Hit hör Zendaya och även Jon Bernthal, den senare i en betydande biroll som The Punisher. Inte en superhjälte i vanlig mening, men med ett rättspatos och kanske behov av fler mänskliga kontakter för att kunna dra på smilbanden någon gång i livet. Hulken, alias Bruce Banner (Mark Ruffalo) och Svarta änkan (Florence Pugh) har också några scener var som inte är helt oväsentliga.
Det är svårt att komma ifrån att här staplas väldigt mycket ovanpå vartannat, som så ofta med Marvel, att det blir överlastat och riskerar att bli bedövande i längden. Men nu är det ändå så att konceptet har ett hjärta. Här finns personligheter, meningsfulla relationer och ett organiskt liv som räddar filmen från att bli en mekanisk orgie i manglat metallskrot med specialeffekter som kvaddade och kraschade fordon, fall från höga höjder, koreograferade kamper och monumentala masscener som visserligen hör till konceptet, men behöver en resonansbotten för att inte bara bli tomt skal utan innehåll.
För övrigt: den obligatoriska efter-eftertextsekvensen är inte överdrivet inspirerad och motiverar inte nödvändigtvis att du stannar kvar ända till dess. Bara som konsumentupplysning.
© Johan Lindahl
2026-08-30
Originaltitel: Spider-Man: Brand New Day
USA/Kanada/Storbritannien/Tyskland, 2026
Regi: Destin Daniel Cretton
Med: Tom Holland, Zendaya,
Jon Bernthal, Mark Ruffalo,
Jacob Batalon, Sadie Sink,
Florence Pugh, Liza Colón-Zayas,
Tramell Tillman, Marisa Tomei, Michael Mando
Genre: Action, Äventyr, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2026-07-31
Teman: Marvel Cinematic Universe
Relaterat: Spider-Man (2002) Spider-Man 2 (2004) Spider-Man 3 (2007) Spider-Man: Across the Spider-Verse (2023) Spider-Man: Homecoming (2017) Spider-Man: No Way Home (2021)
Ingår i följande teman
