Apocalypse Z: The Beginning of the End (2024)
Spanska zombies och en gullig katt
En femtedel in är den här spanska apokalypsen realistisk och ganska nedtonad i sin skildring av den annalkande katastrofen. Sörjande Manel beter sig högst normalt och visar inga överdrivna hjältetakter när vi via nyheter och små glimtar anar att världen är på väg mot en fullskalig kris, torrt betitlad TSJ-viruset. De jämför med Covid men man anar att det här kommer bli värre. Det är dämpat och stämningsfullt.
Det är inte, som en hastig titt på postern kunde få en att tro, en filmatisering av spelet Days Gone men visst finns det likheter utöver en motorcykel. Viruset som skapar aggression är numera ett etablerat sätt att göra en zombiefilm utan att använda ordet zombie. Huruvida det är en egen genre när de är snabba, som här, lämnar jag åt andra att tvista om. Här blir det hur som helst flera flykter från aggressiva ’horder’ av före detta vanligt folk som känns igen både från nämnda spel och ett antal andra filmer. Det egnaste inslaget här är kanske att huvudpersonen har en katt. Det är väl inte vansinnigt kreativt men nog adderar det något.
Samhällets försök att bibehålla något slags vettighet i början är ett inslag som jag uppskattar. Det finns en scen där oroliga grannar ser en smittad man ledas bort av soldater som faktiskt anstränger sig för att inte skjuta honom i huvudet det första de gör. Men givetvis kommer inte detta relativt civiliserade tillstånd hålla i sig. Kris blir till kaos, rekommendationer ersätts av undantagstillstånd, affärer plundras och töms av helt vanliga människor. Och sedan är det full fart.
Manels syster med make i armén och viss insyn i vad som händer varnar honom för att ge sig ut. Följ inte evakueringsordern, insisterar hon. På nätet, som envisas med att fungera ganska länge, hittar han klipp om hur man fortifierar sitt hem. Solpaneler och lokal lagring av el visar sig också ha varit ett klokt val. Tills han måste ut, i ett ganska nyapokalyptat samhälle där husen står tomma men nästan alla tagit maten med sig. Dykardräkt och harpun visar sig användbara även på torra land. Rullstolsburna grannen blir ett välkommet sällskap i ett övergivet bostadsområde.
Och så hittar han en motorcykel. Men vet ni vad som har varit intressantare än att han bara burnar iväg? Om det här var första gången han tvingades köra båge. Om vi fick en sekvens där han tränade, misslyckades med att växla, ramlade, gjorde sig illa och stretade på tills han kunde köra. Lite som den där balkongscenen i STHLM Blackout. Alla är inte proffs på allt.
Det är ganska mycket som hinns med på två timmar, i en berättelse som under andra halvan handlar om Manels försök att ta sig till Kanarieöarna och den förmodade tryggheten där. Temat om att hamna i dåligt sällskap, till exempel, överlevare som inte delar ens människosyn (ofta återkommande i Walking Dead). Och riktigt klassiskt spännande blir det på slutet, med till genren sett ganska enkla medel och ett minimum av digitala effekter. Istället bagagevagnar och brandsläckare.
Jag såg om Romeros stilbildande "Night of the Living Dead" ganska nyss och den är fortfarande synnerligen effektfull. Kanske är det för mycket sagt att alla de här filmerna är ättlingar av hans (John Wyndham harklar sig lite diskret i bakgrunden), men det är svårt att tänka sig denna flora av världen-efter-katastrofen utan, framför allt, "Dawn of the Dead". Det är lätt att säga att genren är överbefolkad men det motsägs ju lite av att många inklusive jag envisas med att titta på väldigt mycket av det som produceras. Fortfarande. Och nu när vi kan se fram emot fyra år av gud vet vad så kommer nog de här ännu mer trasiga världarna bli lite extra lockande igen.
© Anders Lindahl
2024-11-21
Originaltitel: Apocalipsis Z: El principio del fin
Spanien, 2024
Regi: Carles Torrens
Med: Francisco Ortiz, Marta Poveda, José María Yazpik, Berta Vázquez
Genre: Action, Skräck
Teman: Originalproduktion från Amazon Zombies
Relaterat: Dawn of the Dead (1978)
Ingår i följande teman
