En iskall i Alexandria (1958)
"It has been quite an experience"
Vid första anblicken kunde den här filmen vara samtida med sin handling, förlagd till 1940-talet och andra världskrigets Nordafrika, men den är ungefär samtida med ”Bron över floden Kwai”. Istället för dyra masscener i technicolor erbjuds här närmast ett kammarspel i krispigt svartvitt, istället för djungel är det öken, men de synnerligen brittiska dialekterna och den psykologiska spänningen vid sidan av fysiska faror utgör likheter.
Det handlar om ett par ambulanssköterskor och ett par brittiska militärer som tillsammans med en synnerligen stark sydafrikan vid namn Van der Poel ska ta sig tillbaka till brittiskkontrollerade Alexandria under en kaotisk fas av kriget. Tyskarna avancerar hastigt och snabba beslut måste tas och ändras. Ambulansen som är alltings centrum och deras enda skydd i den stekande solen ska föra dem tiotals mil genom ogästvänlig öken, trots läckande kylare och fjädring som får ta mycket stryk.
Vid några tillfällen stöter de på andra människor, bland annat en trupp påfallande civiliserade tyskar, men det finns också spänningar inom gruppen. Misstankar väcks om lojaliteten hos en av dem, samtidigt som deras ledare, Kapten Anson (John Mills), tampas med utmattning och alkoholism. Att målbilden är en iskall öl på en bar i Alexandria, vittnar både engelska och svenska titeln om.
Det känns trovärdigt rent dramaturgiskt, utan bisarra twister men med några synnerligen tillspetsade situationer (en del av omvittnat tuffa att filma). En scen i en kvicksandsliknande miljö i Qattarasänkan sätter sig på minnet, så även ett mödosamt arbete mot slutet som snöpligt omintetgörs (som tittare vill man skrika mot skärmen och varna dem, så engagerad blir man). Hur denna situation hanteras är en känslomässig höjdpunkt. Det är kort och gott lika spännande som lastbilsklassikern "Fruktans lön".
Det är en avskalad men väldigt välfungerande historia, som jag lyckats missa fram tills nu, hur mycket WWII-filmsnörd jag än är.
Trivia: En scen nära slutet har inpräntats hos många tack vare en långvarig reklamkampanj från 90-talet. Eftersom det kan spoila handlingen lite väl tydligt törs jag väl inte säga så mycket mer än så, utöver att scenen faktiskt inte behövde någon retuschering eller manipulering för att utgöra en helt briljant reklamfilm.
Det finns, eller fanns, tydligen en 80-minutersversion av filmen, men den är i sitt rätta skick cirka två timmar.
© Anders Lindahl
2024-05-01
Originaltitel: Ice Cold in Alex
Storbritannien, 1958
Regi: J. Lee Thompson
Med: John Mills, Anthony Quayle, Sylvia Syms, Diane Clare, Harry Andrews, Richard Leech
Genre: Äventyr, Drama, Krig
Teman: Andra världskriget
Ingår i följande teman
