Fallout: säsong 1 (2024)
"War never changes"
Om ”Rings of Power” var Amazon Primes försök att göra sin egen ”Game of Thrones” kanske ”Fallout” kan sägas vara deras ”Last of Us”-wannabe. En spelbaserad postapokalyps med diger budget och en given fanbase som man gör klokt i att inte ignorera, samtidigt som man måste hitta tittare utanför den. Utan att sälla mig till Rings-hatarna (jag tycker att den serien är snygg och rätt mysig i alla sina brister) hoppas jag inför tittningen att de lärt sig en del av den läxan.
’You had me at Walton Goggins’, frestas jag att säga direkt och därmed avslöja mig som jävig. I allt från Danny McBride-serier som ”The Righteous Gemstones” och ”Vice Principals” till långköraren ”Justified” är han en ständigt sevärd scenstjälare som känns helt rätt i en våldsam serie med gott om plats för glimt i ögat.
Till skillnad från nämnda ”Last of Us” har jag annars ingen känslomässig häst i det här racet (idiom-polisen skickade just ut en piketbuss) då jag bara har spelat kanske en tredjedel av ’Fallout 4’. Men därifrån tog jag med mig minnet av svart humor och stämningsfullt ljus över en trasig värld fylld av både mekaniska, muterade och mänskliga hot. Som överlevare efter det stora kärnvapenkriget kommer man upp ur en bunker och tvingas snabbt lära sig de nya reglerna. Tids nog möter man andra människor i olika konstellationer. Handlingen i tv-serien innehåller liknande element, men också en hel del annat.
Långt efter kriget (som i detta universum inträffade 2077, i en retrofuturistisk värld med doft av amerikanskt 50-tal) lever en handfull ganska välmående amerikaner i Valv 33. De har el och mat och regler som fungerar. För att variera genbanken nödgas de öppna dörren till grannvalvet ur vilket ett synbart kap till man presenterar sig för den något naiva men synnerligen handlingskraftiga Lucy (Ella Purnell). Firandet urartar dock i massaker; de har blivit lurade. Lucys far (Kyle MacLachlan!) är dessutom bortförd upp till ytan, det ökenliknande ödeland som aldrig hämtat sig efter kriget. Det är honom hon ger sig upp för att rädda, men hon kommer förstås dras in i större skeenden. Det brukar ju bli så.
Unge Maximus (Aaron Moten) hör till ett brödraskap som använder överbliven teknologi för att rensa bort överbliven teknologi. Han har eventuellt skadat en vän för privilegiet att tjäna som väpnare åt en av de väl bepansrade, meka-behjälpta riddare som spelet är känt för. Hans karaktär är lite av en motsvarighet till Heath Ledger i ”En riddares historia” men avsevärt mindre charmig. Respektingivande att skriva en huvudperson med så stora brister.
Apropå brister: Walter Goggins karaktär var innan kriget en sympatisk westernskådis på nedgång, nu är han en fruktad och hänsynslös ’ghoul’, en näslös prisjägare utan uppenbar medkänsla med någon. Hur det gick till är en historia som bör tas in i seriens takt. Hans och hustruns tidigare relation till det för handlingen synnerligen viktiga företaget Vault-tec i en tid när krig går från hot till något oundvikligt förklaras bit för bit och har gott om intressanta poänger. Han spelar rollen ganska nära sin minnesvärda Boyd Crowder i ”Justified” och verkar även ha fått välja några andra skådisar därifrån till viktiga men kortlivade biroller.
Dessa karaktärers vägar korsas på olika vis i en handling som inledningsvis känns irrande men alltmer visar sig ha en tydlig riktning. Dessutom finns det saker kvar att berätta om de som är kvar i 33:an. Vad hände i grannvalvet? Och vad ska de göra med sina mordiska fångar?
Är detta då en mörkt komisk ”Last of Us”? Ja, på sätt och vis, och inget fel i det. Istället för ett barn att eskortera har Lucy ett huvud att ta ansvar för, vars ägare själv har ombett inte bara transporten utan även avskiljandet från kroppen. Men tonen är inte flamsig och skämten inte av den arten att man tappar stämningen. Och det blir engagerande på sitt skruvade vis. Lucys kombination av idealism och principer från det civiliserade valvet fräts inte bort direkt i mötet med världen ovanför, vilket är en av seriens styrkor. Karaktärer som raskt anammar cynism är vår tids billigaste stapelvara.
Finalen på första säsongen (en tvåa är förstås planerad) är … okej, men inte höjdpunkten. Det blir ganska välbekant och plötsligt väldigt tydligt när allt ska sys ihop och förklaras med maximal dramatisk effekt. Händelseförlopp och bataljer anpassar sig lydigt för att ge plats åt viktiga dialoger och beslut. Den föregående blandningen av kaos och ordning, laglöshet kontra envisa inslag av inneboende hederlighet, intresserar mig mer. Förhoppningsvis blir det mer sådant när nästa säsong kommer.
© Anders Lindahl
2024-04-29
Originaltitel: Fallout: Season 1
USA, 2024
Skapare/show runner: Graham Wagner Geneva Robertson-Dworet
Med: Ella Purnell, Aaron Moten, Walton Goggins, Kyle MacLachlan, Moisés Arias, Xelia Mendes-Jones
Genre: Action, Sci-fi, TV-serie
Teman: Baserad på ett spel Laglös värld efter katastrof Originalproduktion från Amazon
Relaterat: The Last of Us: Säsong 1 (2023)
Ingår i följande teman
